I Fredags var jag närvarande vid konserten Score i Jönköping. Konserten framfördes av Jönköpings symfonietta tillsammans med dirigenten Charles Hazlewood från England, ES3 kören från Per Brahegymnasiet och Orvar Säfström som presentatör. Det var första gången jag lyssnade på en symfoniorkester och även första gången jag var i Spira, det nybyggda konserthuset i stan. Det var dock inte Mozart eller liknande som framfördes utan endast musik komponerad för tv-spel. Detta faktum gjorde att jag plötsligt kunde transporteras bak i tiden till de åren då man spelade Ocarina of Time eller Final Fantasy och man uppskattade verkligen musiken på ett helt nytt sätt när den framfördes på detta sätt, även den musik man inte tidigare hört. Nostalgi som framfördes på ett helt nytt sätt.

I publiken satt både yngre och äldre och det var nog många äldre som aldrig kunde föreställa sig hur välkomponerad musik i tv-spel faktiskt kan vara, eller låta så bra. Violin dueller byttes av högljudda trummor med mera och dirigenten visade extremt stor inlevelse även han vilket var härligt att se. Violin duellen var särskilt minnesvärd samt min personliga höjdpunkt och bestod av en kille samt en tjej som spelade mot varandra. Musiken varierade hela tiden och kunde gå från snabbt tempo till lugnt, från ljust till mörkt. Även om man inte spelat spelen fick man en bild och känsla över musiken användes i olika situationer. Kören från gymnasiet hade nog aldrig sjungit liknande texter innan men gjorde ett fantastiskt jobb. Orvar som sedan tidigare är känd från media presenterar varje stycke med en liten berättelse och ibland humor vilket även det var riktigt bra gjort.

Det finns en del andra konserter av denna typ som även innefattar allt från rökmaskiner och ljuseffekter till cosplay under varje stycke. Det saknar jag dock aldrig under Score då man sätter endast den fantastiska musiken i centrum och det räcker mer än väl. Det skulle dock varit trevligt med en storbildsskärm i bakgrunden som visade sekvenser från berört spel. I övrigt lämnade föreställningen inte mycket att önska. Efter denna fantastiska kväll var det nog många som såg tv-spelsmusik med nya ögon och även många som tyckte det var helt okej att gå på konsert med symfoniorkester. Jag var i alla fall en av dem och kommer gärna uppleva det flera gånger.

Spelen som musiken spelades från var allt från PS3 titlar till klassiska stycken från Commodore 64 tiden. Det fanns helt enkelt något för alla generationer och det märktes. Oavsett vad som skulle presenteras var det någon i publiken som skrek av glädje eller busvisslade under applåderna. Något som jag inte tror är vanligt förekommande på föreställningar med symfoniorkester i allmänhet. Varje stycke följdes även av långa applåder och busvisslingar.

Jag rekommenderar alla som är lite tv spels eller musikintresserade att besöka denna föreställning när de får möjlighet och ta gärna med en vän eller familj som kan få ett nytt perspektiv på tv-spelsmusik, det gjorde jag. Föreställningen bestod av två akter och spelen med tillhörande musik var följande.

Journey: Austin Wintory-Apotheosis

Suikoden: Miki Higashino-Into a world of illusions

Uncharted 2: Greg Edmonson-Svit

Final Fantasy IX: Nobuo Uematsu-Svit

Killzone 3: Joris de Man-And we fight on

Sonic the hedgehog: Masato Nakamura-Medley

Commodore 64 medley: Richard Joseph – Barbarian, Howard Boles-Dragonworld, Martin Galway-Yie Are Kung Fu, Rob Hubbard-International Karate, Fred Gray-Shadowfire, Rob Hubbard-Monty on the run

Xenosaga: Yasunori Mitsuda-The Miracle

Suikoden 2: Miki Higashino-Opening

Secret of Mana: Hiroki Kikuta-Fear of the heavens

Xenosaga: Yasunori Mitsuda-Ormus

Dantes Inferno: Garry Schyman-Redemtion

Shadow of the Colossus: Kow Otani-Svit

The Legend of Zelda: Koji Kondo-Svit