Efter att ha spelat iaf 10 av dom 14 st Tales of spelen förväntar jag mig ungefär samma sak, kanske någon nyhet men mer eller mindre samma smak. Det är som den där kladdkakan man bakar; första gången smakar den gudomligt, men efter ett tag blir det en väldigt familjär smak som inte överraskar smaklökarna alls. Frågan är om Tales of Graces F lämnar en ljuvlig smak efter sig eller om det är lika gott som en cheeseburgare på McDonalds.

Efter ett intro i äkta anime-stuk blir jag introducerad till Graces F värld där elvaåriga Asbel ger sig ut på äventyr tillsammans med sin rädda bror Hubert som tar dom båda upp för Lhant Hill. Där träffar dom en flicka som ligger och sover bland blommor och har minnesförlust. Bröderna bestämmer sig för att ta med henne tillbaka till sin by Lhant. Där börjar den långa resan som innehåller äventyr, vänskap, en slutboss och mycket mycket mer. Men efter några timmar tar barndomen slut och spelet hoppar fram sju år i framtiden. Din bror står dig inte nära längre och flickan du träffade sju år sedan dyker mystiskt upp igen.

Striderna i Tales är i realtid och du styr dom olika karaktärerna. Dvs du kan springa runt i stridsområdet och trycka på X för att slå eller andra kombinationer för att göra specialattacker samt magier. Detta känns som en fräsch fläkt ibland där många andra Jrpg’n har turbaserade strider och väntan på att få agera känns irriterande. Allt är däremot inte frid och fröjd med detta system heller, för visst känner man sig mer aktiv och engagerad men samtidigt kräver det mer av spelaren än turbaserade strider så bägge har sina för och nackdelar. Som många andra rollspel krävs det att man inte bara springer igenom utan att ta striderna (även om detta är möjligt) för levlar man inte kommer bossarna och senare fiender sätta sig på dig och du dör vilket leder till frustration och en ”game over”-skärm.

Efter varje vunnen strid belönas du med bonusar för t ex: klara striden på femton sekunder, klara striden utan att använda healing items och liknande. Det är en rolig funktion men vill man ha alla trophies kan man reta sig helt tokig på detta då det krävs planerande in i det minsta. Grace F bjuder även på en väldigt bra funktion. Håller du inne L1 knappen får du berättat för dig vart du ska härnäst. Graces f världen är vackert och bör betraktas med egna ögon. Anime-känslan med pastellfärger är en bra kombination och passar temat väldigt bra. Röstskådisarna är helt klart godkända och soundtracket är bra även om det inte bjuder på några direkta överraskningar. Vill du byta karaktär under stridernas gång gör du det enkelt med styrkorset. Det går även att spela två stycken i striderna vilket kan vara skoj om man har en vän som vill uppleva äventyret tillsammans med dig. Ai’n på dom andra tre datorstyrda karaktärerna går att skräddarsy så dom inte bara står där tittar apatiskt ut i tomma intet och dör. Kul är också dom små dialogerna karaktärerna har efter stridernas slut, vilket ofta är fullproppat med humor.

Överallt i världen finns så kallade ”Skit events” där du trycker på select-knappen och får fram scener med dina karaktärer för att veta mer om dom och deras bakgrunder, rädslor mm. Tales serien är oftast fylld med massa sidouppdrag, information och böcker man kan samla på sig för att veta precis allt om den världen man befinner sig i, och Graces F är inget undantag, dock är det inte påtvingat och den som bara vill ha sig ett lagom långt äventyr på 50timmar kan helt enkelt bara spela igenom själva huvudäventyret utan att bry sig om detta. Men för den som verkligen vill fördjupa sig är det kul att detta finns kvar även i denna del. Grafiken är vacker med stora vyer och underbara miljöer. I sedervanlig ordning springer man runt på en världskarta och tar sig från punkt a till b, en liten rolig sak är att man får en så kallad ”Discovery Book” då du på vissa ställen i världen kan utforska saker som har en påverkan på karaktärernas story. En rolig grej som gör det lite extra skoj att springa runt i Graces F världen.

Genom att trycka på R3 en bit in i spelet kan man se hur stor världen egentligen är (Du kan bli en smula besviken dock) genom världskartan, där finner du även dom olika städerna du besökt, grottor, m.m. Man skulle kunna kalla Tales of Graces F ett traditionellt jrpg med en fräsch fläkt som blåser rakt igenom spelet. Grafiken är vacker och man häpnas många gånger under äventyrets gång av hur storslaget själva äventyret är, platserna man befinner sig på och färgerna. Att striderna är i real time gör det mer engagerande än det oftast vanliga traditionella turbaseraserade systemet, och vill man kan man slå på auto och låta striderna helt sköta sig själva. (Inget jag rekommenderar dock, speciellt inte på bossarNär du inte är i strider kan det vara mer än värt att faktiskt kolla in meny systemet där du lär dig nya skills via ett system som kallas ”Titles” Du får nya sådan vid olika tillfällen, det kan vara allt från att du gjort ett 30 hit kombo till att du misslyckats med en specialattack femtio gånger. På varje Title finns fem stycken nya egenskaper och det rör sig från mer hp, starkare attacker till helt nya så kallade ”artes”  systemet är ganska simpelt att förstå efter en timmes spelande men den första timmen kliade jag mig i huvudet några gånger och kände att det var för mycket att ta in.

Ljudet i Tales är godkänt men imponerar inte på mig speciellt mycket, röstskådespelarna är godkända men känns på något sätt inte så trovärdiga, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men det kan ha att göra med en viss barnslig ton. Visst spelet ska på sina ställen vara humorfylld och larvig, men det känns lite för mycket här och var. Man hittar säkert sin favoritkaraktär och favoritröst men man hittar säkerligen också en hatkaraktär som man inte vill spela med (låt din vän göra det istället) och en röst som skär sönder bergsmalm. Det är alltså godkänt men med sina brister. Musiken i sig är också godkänd men imponerar liksom inte med något speciellt stycke som får en att humma på när du står i duschen, bortsett från stridsmelodin som garanterat kommer sitta fastnaglad i ditt huvud. Det betyder inte alls att musiken är dålig men den är väldigt vanlig. Där andra spel imponerar med vackra stycken på platser målar inte Tales of Graces F upp scenarion av storhet, sorg eller liknande känslor, det liksom bara kör på.

Är du ett fan av Tales serien behöver du inte ens läsa recensionen för du har ändå bestämt dig för att köpa det och spela det. Är du helt ny till kategorin rollspel funkar detta helt klart, men förvänta dig inte att du bara kan trycka på x knappen konstant under striderna eller att du slipper undan saker genom att hoppa över konversationer och scener för även om L1 tipsar dig vart du ska härnäst så missar du en väldigt bra story och relation till dom karaktärerna du spelar med. Jag hade höjt betyget om Namco lagt in möjligheten att välja japansk tal med engelska texter då dessa röster är sjukt överlägsna dom Engelska.

 

Tales of Graces F

8

Grafik

8/10

Ljud

7/10

Spelbarhet

8/10

Hållbarhet

8/10