Lite då och då kommer det ett nytt spel som ämnar att revolutionera, eller åtminstone ruska om lite i den annars ganska klassiska röran av actionspel. Det kan vara i form av en ny fysikmotor, som när många spel implementerade “ragdoll”-fysik efter att Jurassic Park: Trespasser höjt ribban för fysiken i moderna spel, trotts att det var ett trasigt och tråkigt skräpspel. Eller så kan det vara en ny slags berättarteknik, som i det oerhört linjära “Fahrenheit”, som glöms bort och aldrig mera används av genren.

Mitt absoluta favoritögonblick i ett spel med ny teknik är från det första Red Faction, där man i väggar och mark kunde spränga upp egna vägar genom banorna. Dock försökte jag aldrig klara spelet, utan spenderade istället tiden i spelets sandlåda.

Inversion är på många sätt ett traditionellt tredjepersons-actionspel. Man tar skydd bakom olika saker och skjuter därifrån ned de flesta av spelets alla fiender, ni kan säkert receptet. Dock finns det en liten skillnad mot resten av genren. Man kan nämligen kontrollera gravitationen i spelvärlden och använda den mot fienden. Dessutom utnyttjas även husfasader och väggar som spelyta, då gravitationen kan dra en åt sidan istället för nedåt.

Du spelar som polisen Davis Russel, och har genom hela spelet din partner Leo Delgado vid din sida. Detta partnerskap liknar det i Army of Two. Man kan alltså spela igenom hela kampanjen med en kompis, men bara online eller via system link, alltså inte på samma konsol. Davis är på väg hem efter jobbet för att fira sin flickväns födelsedag tillsammans med henne och sin dotter. Leo hänger med i bilen då han ändå inte har nåt bättre för sig. Plötsligt är vägen blockerad av brinnande bilar och skottlossning hörs. Davis och Leo tar snabbt fram sina egna vapen och försöker att ta sig till Davis lägenhet till fots. Staden verkar dock vara invarderad av några primitiva humanoida varelser som nästan kan prata engelska, och de båda poliserna blir tvungna att kämpa sig igenom mängder av dessa våldsamma typer. Väl framme hittar de Davis flickvän död, men inga spår av dottern. Davis och Leo lägger märke till att de faktiskt inte har sett ett endaste barn på flera timmar. Genom hela spelet letar Davis och Leo efter svar på vad som har hänt alla barn, och främst vad som har hänt med Davis dotter.

 

De som har spelat det tidigare nämnda Army of Two kan nog precis räkna ut vad de kan vänta sig. Om ni helt missat Army of Two så kan jag snabbt skriva att Inversion är ett cover-baserat tredjepersonsäventyr där man skjuter på våg efter våg med arga typer. Ibland dyker det även upp en boss. Jag tänker istället fokusera på Inversions relativt unika sätt att leka med gravitation. Saber Interactive försöker sig på detta med några olika metoder. Dels är Davis och Leo utrustade med en “gravlink” som kan skapa ett litet moln av viktlöshet. Till exempel kan man göra ett gäng oljefat viktlösa och sedan kasta iväg dem mot fienden. Tyvärr så lyckas spelet inte främja användandet av gravlinken vilken gör att den hamnar lite i skymundan. På förbestämda platser i spelet vrids gravitationen mot en av väggarna, men att gå på väggen är aldrig en alternativ lösning eller ett sätt att flanka eller ta sig runt fienden. Det är alltid en nödvändig del för att ta sig vidare i spelet vilket förstör känslan av att göra nåt häftigt eller ovanligt. Medan man går omkring på väggen längtar man istället till marken eftersom man därifrån skulle få en unik skottvinkel på fienden. Att både man själv och fienden alltid har gravitation åt samma håll gör att det aldrig känns riktigt häftigt.

Inversion försöker sig på en unik tagning på tredjepersons-action, men gravitationsleken blir aldrig grädden på moset, utan snarare en ganska smaklös krydda på en maträtt man redan ätit många gånger. Med ett ganska tråkigt soundtrack, mesiga “swoosh”-ljudeffekter när gravitationen ändras och samma enformiga kulspruteljud från ens partners och alla fienders automatkarbiner skapas ingen trovärdig bild av en gravitationsterroriserad framtidsstad. Grafiken är dessutom ganska sågtandad och grå . Inversion kommer inte att ge dig storslagna spelminnen likt de jag har från Fahrenheit eller Red Faction. Inte kommer det heller att på något sätt revolutionera spelteknik likt Jurassic Park: Trespasser. På sin höjd kommer du att höja på ögonbrynen av fascination för de märkliga vändningarna i slutet av storyn.

Inversion kan med rätt inställning vara stundvis roligt att spela igenom med en kompis, men vänta till nästa sommar när det garanterat kommer att vara del av någon summer-sale-kampanj. Spelet är helt enkelt inte tillräckligt bra för att locka till sig en stor mängd spelare, vilket märks i multiplayerläget som jag gärna ville skriva om, men inte kunde. Det var omöjligt att få till en match eftersom ingen spelar online. Jag såg en annan människa som ville spela och vi väntade tålmodigt i lobbyn tills efter cirka fem minuter då han valde att lämna. Lägena som finns är i alla fall deathmatch, team deathmatch och survival för fyra spelare mot AI:n.

 

[pro-player width=’720′ height=’1280′ type=’video’]http://www.ctrlaltelite.se/trailers/Inversiont.mp4[/pro-player]

Inversion

Inversion
6

Grafik

5/10

Ljud

6/10

Spelbarhet

7/10

Hållbarhet

4/10