Jag vet inte hur det är för er del, men jag är en person som ganska snabbt lever mig in spel, böcker och film. Med det menar jag inte att jag sätter mig i en bil och börjar köra över pensionärer på en måndag efter att jag låst in mig och spelat GTA hela helgen. De problem jag har är mer åt hållet att bli förtvivlad och nästan börjar gråta när saker som *SPOILER* inträffar i Mass Effect 3. Utav denna anledningen är det möjligt att jag ser på storyn i Spec Ops från ett annat perspektiv än många andra. I grunden följer Spec Ops: The Line tredjepersonsshooter á la Gears of War bra, men många likheter tar slut där. The Line tar ett steg som är lite mer close to home, det vill säga Dubai. Okey, det är kanske inte den närmaste byn man kan välja, men staden befinner sig i alla fall på vårat klot.

Spec Ops: The Line börjar med att man blir inkastad direkt i ett on-rail segment (inte det bästa första intrycket), där intar du rollen som Martin Walker vars jobb är att skjuta ner andra helikoptrar som såklart försöker skjuta ner dig. Till slut lyckas dina fiender skjuta ner din helikopter och Walker tappar medvetandet, eller någon annan ursäkt för att visa en flashback cutscene om varför Walkers grupp befinner sig i Dubai.

Anledningen till detta är att Dubai har blivit lamslaget efter att staden har blivit träffad av en serie sandstormar som är de värsta som någonsin noterats. När Överste John Konrad får höra att det fortfarande finns civila kvar i Dubai bestämmer han sig för att han och hans bataljon ska hjälpa civila ut ur staden, men någonting går självklart fel. Konrad och hans killar fick ordern att lämna de överlevande att klara sig själva och sedan ta sig hem till amerikansk mark, Konrad väljer att ignorera den ordern och försöker istället ta kontroll över Dubai med sina soldater. Det är det sista som den amerikanska militären hör från Konrad innan ännu en sandstorm träffar staden och slår ut all kommunikation. US Army stämplar Konrad och hela hans bataljon som landsförrädare och räknar med att de flesta dog under den stormen. Det tar sex månader innan de får någon kontakt med stadens invånare igen och det de får är inte vad de förväntar sig, det enda de får över radion är ett kryptiskt meddelande från Konrad. Nu väljer armen att skicka in en av deras Delta-grupper (det vill säga Walkers gäng) för att utreda vad som egentligen hände.

Som jag nämnde tidigare är Spec Ops väldigt like Gears of War med det typiska krypa bakom lådor och väggar för att inte bli träffad, sedan slänga sig ut för att skjuta allt som siktet visar rött för när man siktar på det. Sen kan man också slå fienderna i ansiktet så de trillar omkull och då kan du även få in en onödigt brutal execution. Att executions fungerar i Gears kan jag förstå då det trots allt är ett spel med så mycket testosteron att det sprutar ut genom näsan på karaktärerna, men i Spec Ops satsar de hårt på att alla NPCs ska kännas männskliga vilket leder till att jag får en viss avsmak för handlingen på samma sätt som när man skjuter ner folkmassorna på flygplatsen i Modern Warfare 2. Skjuta och våld har jag ingenting emot i sig då jag gillar shooters personligen, men detta överdrivna våldet mot någon som inte kan försvara sig själv är jag inte mycket för. Fast jag kan inte annat än tänka att det är lite det som utvecklarna försöker förmedla med tanke på hur spelet väl fortsätter.

Spelet i övrigt presenterar sig själv hyffsat i övriga aspekter, grafiken bjuder på lite gott och blandat. Dubai erbjuder en hel del mustiga vyer men på grund av begränsningar i konsolen så är det inte fullt lika bra som det kunnat och kanske borde varit, men de håller fortfarande en helt acceptabel standard i genren. Jag personligen gillar både röstskådespelarna och musiken i spelet även om de inte riktigt har något större svängrum att användas i. Nolan North som måste vare en av de mest hyrda röstskådisarna i nuläget lånar sin röst till Martin Walker medans resten av rollerna fylls av mindre framträdande skådespelare som till exempel Jack Busey som är mest känd för sin roll som Ace i Starship Troopers.

Personligen tycker jag att Spec Ops: The Line hade mycket potential då jag gillade upplägget av handlingen och att spelets gameplay var så pass enkelt att vem som helst som spelat en shooter på konsol innan skulle kunna hoppa in direkt och hänga med i alla svängarna. Fast jag tror det är lite där som Spec Ops problem ligger också, det vill säga i svängarna. De tar inte ut dem tillräckligt och de försöker göra ett par saker som gör att spelet sticker ut ur mängden, men det dominerar inte så pass mycket att någon kommer lägga märke till det tyvärr.

 

Spec Ops: The Line

8

Grafik

7/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

8/10

Hållbarhet

7/10