Vi har alla varit där någon gång i livet. Du gör dig redo för att gå till skolan/jobbet eller helt enkelt för att möta upp dina vänner inför den där nya storfilmen. Att knyta skorna ordentligt är inget alternativ då du redan försovit dig mer än vanligt. Du har skyndat dig mer än vad du trodde var fysiskt möjligt och det ser ut som att du ska lyckas rädda den tiden som du sussade bort lite för länge, men då händer det. Den där väldigt otajmade slumpen som förstör alla chanser du hade till att tjäna in all förlorad tid. I mitt fall brukar det handla om kombinationen barnvagnar och rulltrappor, men för Juliet Starling kan det självfallet inte handla om något annat än Zombies.

Ännu en gång har Suda 51 varit i farten och har man provat något av spelen den mannen varit hjärnan bakom kan man vara ganska säker på att se ut som ett frågetecken ett flertal tillfällen under spelets gång samtidigt som man inte kan undgå att älska allt som går emot aktuell speldesign, eller annan form av design också för den delen. Trots detta är nog Lollipop Chainsaw det första spelet som inte experimenterar allt för mycket gentemot andra zombieslaktande actionspel. Inte helt oväntat är det storyn och karaktärerna som står i fokus och ännu en gång lyckas karaktärerna i ett spel skapa en speciell plats i mitt gamerhjärta. Juliet Starling är i grund och botten en parodi på den stereotypiske hejarklacksledaren som inte bara är jättepopulär utan är också lika blåögd som en nyfödd säl.

Det är nu hennes artonde födelsedag och hon är på väg för att möta upp sin pojkvän Nick innan det är dags för plugget. Innan hon vet ordet av har hon blivit omringad av odöda klasskamrater, poliser och cykelbud. Lyckligtvis är Juliet uppvuxen med en familj där alla är zombiejägare och börjar således med att göra det hon gjort sedan hon var sex månader gammal. Att såga ner otaliga zombies är lika kul som det alltid har varit men det faktum att man valt att låta blodsutgjutelsen blandas med starka färger och regnbågar gör en lite förvirrad till en början men snart börjar det kännas som ett krav inför alla humorinriktade zombieslakter som kommer produceras i framtiden. Att styra Juliet är inte det smidigaste i genren men det är en klar förbättring från No More Heroes som led av en väldigt stel kontroll. Det största klagomålet jag har är att de fortfarande envisas med att använda sig utav QTE-sekvenser och som om det inte vore nog innebär ett litet misstag på några av dessa att man stendör utan en chans att rädda sig själv.

I det stora perspektivet är det dock ett väldigt litet problem och spelet varierar sig så pass mycket att det är sällan som man behöver bråka med dessa. Dessutom får man väldigt gott om tid att reagera på de knapptryckningarna att är man en någorlunda van gamer borde man inte ha några problem som helst att klara sig igenom QTE partierna. Man får även göra mycket mer än att bara hamra på knappar och slakta zombies. Eller det är mer eller mindre allt man gör, men hur man gör det varierar mellan tillfredställande motorsågande till att köra en stor skördetröska över de inte särskilt atletiska odöda som står i ens väg. Vad man än gör för stunden blandas det friskt mellan spelande och storyelement som håller intresset vid liv.

Det är ganska svårt att beskriva Lollipop Chainsaw på ett sätt som får någon utomstående att begripa vad charmen med spelet egentligen är. Det räcker inte med att jaga zombies för att göra spelare nyfikna idag utan det krävs en intressant miljö, intressanta karaktärer plus en dos skräck/humor. Lollipop har allt detta, även om det går att ifrågasätta skräcken en hel del. Att springa runt och dräpa zombies på löpande band i en skola kanske inte låter allt för spännande, men när det kombineras med spralligheten hos en stereotypisk hejarklacksledare, hitmusik från 60/80-talet och dialoger som inte tar någonting på särskilt stort allvar blir slutresultatet någonting som man definitivt vill se klart från början till slut.

Det som är väldigt synd är att ta slut är precis vad spelet kommer göra och det överraskande fort. Jag vet inte exakt hur lång tid det tog innan eftertexterna rullade förbi men det kan inte ha varit mycket mer än fem timmar. Lyckligtvis var detta fem intensiva timmar där jag gjorde mitt bästa för att hålla mina klasskamrater vid liv. Juliet är beredd att gå ganska långt när det gäller hennes nära och kära, vilket är varför hennes pojkvän Nick får klara sig bäst han kan utan en kropp. Att ha en pojkvän som bara består av ett huvud kan dock ha sina fördelar. Exempelvis kan man använda honom till att styra huvudlösa zombies eller varför inte skaka på honom och se vilka trevligheter det är som faller ur.

Lollipop Chainsaw är inget långt spel som sagt och för att dryga ut speltiden lite har man valt att ta med ett utmaningsläge där man kan försöka få så bra poäng, tid eller många medaljer som möjligt under en bana. Gillar man att jaga poäng finns det en  del att hämta här men är man mer intresserad av utmaningar än poäng är det bättre att köra igenom berättelsen en gång till på en högre svårighetsgrad då föremål byter plats och nya fiendetyper placeras ut på banorna. På tal om fiender bör det nämnas att bossarna helt klart är en av spelets stora höjdpunkter. Hur mycket personlighet dessa specialzombies får på den korta tid de har att presenteras är imponerande och precis som med resten av karaktärsgalleriet är rösterna väldigt passande och välspelade.

Innan jag stoppade in skivan i mitt Xbox 360 förväntade jag mig att jag skulle få uppleva något som liknade No More Heroes. Jag hade definitivt inte fel, men vad jag inte förväntade mig var att spelmekaniken skulle vara bättre på mer eller mindre varenda punkt som går att räkna upp. Jag älskade nästan varenda sekund Juliets motorsåg gick varm och när det till slut var över kände jag bara att jag ville ha lite till. Jag har däremot svårt att rekommendera Lollipop Chainsaw till vem som helst då det troligtvis kräver att man tycker om Suda 51 speciella stil och inte letar efter någonting som försöker vara djupt eller ens särskilt allvarligt. Det faktum att majoriteten av skolans elever har blivit uppätna eller itusågade berör varken Juliet eller hennes familj nämnvärt, vilket är precis så som jag vill ha det.

Är man ute efter något simpelt men underhållande för en helg är Lollipop Chainsaw definitivt värt att kolla in och är du ett fan av Suda 51 har du troligtvis redan köpt spelet. Skulle man däremot vara lite osäker på om det är ett spel som passar just dig kan det vara värt att ta en titt på Grasshoppers tidigare verk. Gillar du vad du ser där är det inget snack om att detta bör införskaffas. Faller de titlarna dig däremot inte i smaken är det lika bra att ta en titt åt ett annat håll.

 

Lollipop Chainsaw

8

Grafik

7/10

Ljud

9/10

Spelbarhet

9/10

Hållbarhet

5/10

Plus

  • Karaktärerna
  • Motorsågen

Minus

  • Väldigt kort