Jag minns när jag var yngre och spenderade hur mycket tid som helst på att spela Heroes of Might and Magic III Hotseat hemma med polare. Som alla vet är Heroes III inte ett spel där man tar sig igenom en match på 30 minuter och Warlock: Master of the Arcane är inte olikt där. Warlock är det senaste spelet från Ino-Co Plus som har gett ut ett par turbaserade strategispel tidigare vilket ger dem lite erfarenhet av genren.

Deras senaste påhitt utspelar sig 74 år efter ett av deras tidigare spel, Majesty 2: Monster Kingdom. Inte för att det finns en djup story eller någon relation mellan spelen att bry sig om, men allt utspelar sig i samma värld. Det som har hänt under de åren som har gått är att Ardania har varit i obalans på grund av att klaner och guilds har kämpat över makten. Gudarna har länge struntat i de dödligas problem, men även fast de inte kan komma överens själva har de nu insett att krigandet inte kan pågå för all framtid. De har givit The Council of Great Mages en möjlighet att förena Ardania och ge en magiker titeln av Warlock, Master of the Arcane. Detta gick dock inte som gudarna tänkte då världens magiker valde att visa vem som är mest lämpad att bli gudarnas favorit genom att försöka slå ihjäl varandra på slagfälten, som i sin tur leder till att världen blir ännu mer kaotisk. Här intar du din roll som en av de som jagar titeln.

Du kommer inte känna att detta är särskilt viktigt när spelet väl har rullat igång, för att ingenting kommer att påminna dig varför du egentligen gick ut i krig från första början. Historian är mest där för att ge spelet lite lore istället för att vara något drivande. Warlock börjar med att du får välja en magiker som leder en grupp från en av de tre aktiva arterna som strider för rollen som gudarnas favorit. Dessa tre är humans, undeads eller monsters, alla med sina egna speciella färdigheter som kommer hjälpa dig genom spelet. Men det är inte bara olika färdigheter som påverkar spelets gång då alla har olika armer och kräver olika resurser för att driva dem.

Det är inte bara din roll som du kan bestämma, spelplanen är också anpassningsbar i början av spelet. Du får möjligheten att anpassa landmassan till en viss nivå, vilket gör det möjligt att strida på allt från små öar till stora kontinenter. När du ändrar storleken på Ardanias kommer detta även att ändra den rekommenderade mängden rivaler som kommer göra allt för att ta rollen som härskare, men du kan även köra största möjliga storlek med bara en rival om du känner för det. Men hur mycket du än ändrar kommer spelet i grund och botten att fungera på samma sätt då det inte finns olika spellägen. Spelet följer Civilizations anda med sina sexkantiga rutor som används för utbyggnad av städer och placering utav trupper. De små figurerna förflyttas smidigt över nästan alla sorters terräng så länge som du har de rätta möjligheterna. Med det menar jag till exempel att dina fotsoldater inte kan förflytta sig över vatten utan att de har tillgången till ett transportskepp, de kommer inte heller kunna ta sig förbi höga berg. Diverse flygande trupper kommer dock inte ha några problem med att ta sig runt överallt, men de har i sin tur sina egna nackdelar.

Warlock ser väldigt bra ut på många sätt. Terrängen för Ardania är färgrik och ljus vilket ger spelet ett väldigt varmt utseende även fast alla kanterna inte är nedputsade. Landskapet förändras snabbt och bara på en ruta hinner det gå från att vara en tät skogsmark till att vara en stor torr öken, eller från öppet hav till att vara lavaberg. Jag tycker att Warlock är ett bra exempel på att det inte bara är en hög polycount som räknas utan att det även behövs ett bra estetiskt värde. Ino-Co har gjort detta riktigt bra och spelet är simpelt men fortfarande väldigt fint, dock är det inte perfekt och har ett par modeller som är sådär. Men de prioriterade helt rätt här då det gör ganska mycket mer att ha en fin värld än att ha mindre kantiga skelettsoldater.

Om du drar igång trailern här nedanför lär du tänka som många andra gör; Varför valde de en Sean Connery imitatör för att presentera spelet? Den rösten är inte ensam om att vara lite speciell för när du startar spelet kommer du att märka att det inte bara är den rösten som är charmig. Alla de olika magikerna har en egen röst som sticker ut och passar helt grymt med hur deras porträtt presenteras, detta är också sjukt skönt då du slipper höra samma röst för alla karaktärer. Det är inte precis avancerade dialoger jag pratar om, utan mer enkla rader som det brukar vara i denna genren.

Att lära sig hur Warlock fungerar är väldigt enkelt och du kommer snabbt igång med att expandera ditt territorium. Du kommer varje runda påminnas om saker som du kan ha missat, har en grupp av soldater gått upp en nivå under rundan som har gått och du inte har satt ut gruppens nya perk så påminns du om detta via den lilla guideknappen som finns. Man kan skippa allt det här om man känner att man inte vill göra det den rundan, men jag gillar den då du enklare har koll på alla saker när ditt område blir för stort och dina soldater blir för många.

Jag kan inte annat än önska att detta spelet hade ett multiplayer-läge då jag gärna hade kört spelet mot någon annan. Dock hörde jag ett rykte om multiplayer-läge som kanske kommer någon gång i framtiden och jag kan inte annat än att hoppas det är sant. Det känns lite jobbigt att sätta ett betyg på hur länge man kan ha kul med ett spel då detta självklart hade ändrats om multiplayer fanns. Man kan ha riktigt kul med detta spelet och man kan ha det ganska länge, hade det haft bra multiplayer skulle jag nog givit spelet ett högre betyg. Men nu är inte det fallet och det går inte att ge mer poäng för en funktion de kanske lägger till i framtiden genom att man trots allt recenserar ett spel vid launch och inte efter 4 patcher har kommit ut. Hur som helst är Warlock: Master of the Arcane ett riktigt kul för en person som gillar den här typen av spel.

 

Warlock: Master of the Arcane

8

Grafik

8/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

8/10

Hållbarhet

8/10