Alex Mercer var knappast någon hjälte men jag hade ändå väldigt lätt att identifiera mig med honom. Han var jagad och gjorde det han kunde för att överleva. När han bad om hjälp blev resultatet allt för ofta en kniv i ryggen. Han gav däremot inte upp och snart var det han som var jägaren och organisationen Blackwatch som tidigare hade jagat honom var nu bytet. Prototype handlade om en utsatt man som till slut blev stark nog att slå tillbaka mot sina översittare. En väldigt klassisk berättelse men med en annorlunda protagonist och en hälsosam dos övervåld som levererade den. Prototype 2 lämnar över rollen som protagonist till James Heller, en väldigt normal actionkaraktär som förvisso är djupare än majoriteten av Arnold Schwartzneggers diton men fortfarande väldigt formad efter mall A för amerikanska hjältar. Trots karaktärsbytet finns det ändå tillräckligt mycket nyheter och finjusteringar för att resultatet ska bli bättre än sin föregångare.

James Heller har alla möjligheter i världen att bli en intressant karaktär med tanke på hur hans berättelse tar sin början. Vi får höra hur han försöker lugna sin fru som inte är helt övertygad om att Blackwatch är de mest optimala grannarna och när sedan både hon och deras dotter dör till följd av ett nytt virusutbrott är det lätt att förstå James motivation för hämnd. Efter att han har lyckats övertyga den som nu ska övertygas för att han ska få följa med in till den röda zonen väntar han bara på sin chans att hugga sin kniv i Alex Mercer som han anser är ansvarig för sin familjs död. Hämndhistorier är ingenting nytt men det är ett jättebra sätt att skapa motivation för både spelare och spelkaraktären. Det finns däremot två stora problem med utförandet av den här tekniken i detta fall. Först och främst har vi ingen anledning att bry oss om varken hans fru eller dotter. Den korta inledning som vi får räcker inte för att vi ska bygga någon form av band till dessa karaktärer och James har helt enkelt inte spelarens sympatier i sitt hämndbegär. Det andra problemet kommer när berättelsen tar fart och James upptäcker att den här hämndbiten kanske hade några fler involverade än han först trodde. När han själv väl har blivit infekterad med Mercer-viruset som det nu kallas och han faktiskt har möjligheten att slå tillbaka mot Blackwatch (som återigen är den fulaste fisken i dammen) tappar han snart fokus på vad det är han sysslar med.

Vill han hämnas sin familjs död eller vill han stoppa Blackwatch från att någonsin utföra sina vedervärdiga experiment igen? Det verkar James inte ha full koll på själv varje gång. Han irrar mest runt som en uppspelt chihuahua och jagar det byte som står honom närmast utan en ordentlig plan på varför han väljer det målet just nu. Detta är nog det största problemet jag har med James Heller som karaktär. Han må vara en stereotyp men med en gnutta hjärnverksamhet och lite mindre hjärndöd förstörelse skulle det vara mycket lättare att se James som något mer än någon som råkade bli en nästintill ostoppbar mördarmaskin. Lyckligtvis är berättelsen hyfsat intressant ändå trots protagonistens tillkortakommanden. Atmosfären i Prototype 2 är förvånansvärt bra, speciellt i den gula zonen där man startar. Slumkvarter blandas med normala kommersiella gator och Blackwatch har satt upp ett flertal spärrar där varje förbipasserande kontrolleras efter spår av Mercer-viruset.

Detta är precis vad som saknades i Prototype. Staden ser verkligen ut att ha ett eget liv och man kan njuta en hel del av att bara titta på när Blackwatch och civila interagerar med varandra och försöker leva någorlunda drägliga liv. Fram tills dess att James hoppar in i smeten och gör sagda liv mindre trevligt för alla inblandade förstås. För är det en punkt där Prototype slog alla konkurrenter på fingrarna kan du hoppa och sätta dig på att det handlade om det kaos som uppstod när man väl slutade gömma sig och gick in i smeten av soldater och civila för att några minuter senare gå därifrån med ett stort leende på läpparna och en mindre apokalyps lämnad bakom sig. Detta är det främsta skälet till att man ser fram emot den här serien och Radical Entertainment har faktiskt lyckats förbättra detta kaos på mer eller mindre alla punkter. Miljöerna har bättre variation, fienderna har några fler trix i rockärmen och spelarens superkrafter är lite mer fokuserade på sin uppgift samtidigt som det personliga valet av krafter har större visuell påverkan på det kaos man sprider runt sig. Det är helt enkelt fortfarande roligt att gå lös på allt och alla tills dess att man själv väljer att röra sig ifrån massgraven man precis skapat.

Att leka runt i denna gigantiska lekstuga med James Heller skiljer sig en del ifrån Alex Mercer av olika skäl. Kontrollen har förenklats något och istället för att använda två knappar för att göra olika attacker med en mutation har man nu istället två mutationer placerade på dessa knappar. Kontrollen blir lite enklare och man slipper välja mellan sina favoriter lika ofta i stridens hetta som man annars var tvungen att göra i första spelet. Spelets defensiva krafter har också förenklats och påverkar oftast bara olika parametrar som skadan man kan ta emot eller dela ut med ett visst vapen eller hur mycket hälsa man får tillbaka av att äta sina motståndare. Jag tycker att det är lite synd att man valde att förenkla så pass mycket samtidigt som jag inte kan ignorera att detta hanterande av James krafter passar karaktären mycket bättre än motsvarande system som Prototype hade. Jag saknar förvisso förmågan att som utklädd till Blackwatch-soldat anklaga någon för att vara infekterad med viruset, men när jag istället får möjligheten att skapa tentakelbomber och styra min egen flock av muterade bestar känns det ändå som ett byte jag kan leva med.

Det finns förstås mer i Prototype 2 att ägna sig åt förutom våldsamt lekande och då talar vi naturligtvis om uppdrag av olika slag. Det finns flera typer av uppdrag men de som är knutna till storyn på ett eller annat sätt är ganska likartade. Sannolikt ska du mörda en specifik person och för att nå den här personen kan du vara tvungen att skaffa en förklädnad, orsaka kaos eller en variation av de två. Det finns några uppdrag som skiljer sig från formulan men de är förvånansvärt få och snart är du åter tillbaka till dina gamla rutiner bestående av likdelar och sprängda fordon. Trots bristen på variation vill man ändå utföra dessa uppdrag eftersom belöningen för dessa uppdrag antingen är en helt ny kraft eller en uppgradering av en redan utvecklad mutation. Det är väldigt mysigt att varenda sidouppdrag man gör alltid har någon form av värde i slutändan och det hjälper en hel del när man ska infiltrera ännu en bas och äta ännu en professor som man inte orkar memorera namnet på. Det man alltid kommer tillbaka till är det som Radical Entertainment beskriver som “power fantasy” där du gör det du vill och vad som än kastas mot dig finns det mer än ett dussin alternativ för hur man ska vända situationen till sin fördel.

Prototype 2 är precis vad “sandbox gaming” handlar om, och det finns alltid något att underhålla sig med. Den absolut största förändringen från föregående spel är att alla tre områden som Prototype 2 utspelas i är mycket bättre utformade än den lekplats man hade tillsammans med Alex Mercer och det gör en hel del för det slutgiltiga intrycket. Berättelsen har fått mycket större fokus den här gången och det finns flera viktiga personer att hålla reda på, men tyvärr är verkligen James Heller för dum för sitt eget bästa och jag kan inte undgå att önska lite mer tid i rutan för den präst som James möter tidigt i sin jakt efter hämnd. Hade James varit smart nog att undvika de uppenbara fällorna han springer in i gång på gång kanske jag hade haft lättare för att känna någon form av koppling till honom, men som det ser ut nu vill jag bara ha Alex Mercer tillbaka. Allt som allt är jag ändå mer än nöjd med min nya sandlåda. Blackwatch skriker, monster vrålar, den där trevliga uteserveringen har precis fått en mer tentakelaktig utsmyckning och ovanför allt står jag och tittar ner på min skapelse och njuter. Plötsligt faller regnet och bilden är vackrare än någonsin.

 

Prototype 2

Prototype 2
8

Grafik

8/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

9/10

Hållbarhet

8/10

Plus

  • Superroliga superkrafter

Minus

  • Storyn tappar udden ganska fort