För andra året i rad går jag från spårvagnshållplatsen SKF mot Gamlestadens medborgarhus. Till skillnad från förra året möttes jag i år av en enorm kö. Redan då kändes det som att förra årets besöksrekord skulle kunna utmanas. Som jag nämnde i min artikel förra veckan är det tredje året mässan hålls, andra gången i lokalerna i Gamlestaden och förra året kom det hela 1300 besökare. När vi från CtrlAltElite väl kom in möts vi av en av mina favoriter från förra året; mässans egna husband som under dagen framförde gamla spelklassiker. Något som helt klart höjer stämningen för mässans besökare, men lite extra för min del som både är musiker och retrospelsnörd.

Vid entrén hölls även en liten utställning där välbevarade klassiker kunde beskådas. Där fanns peka & klicka-spel från LucasArts och Sierra. ZeldaSverige.se ställde ut en enorm Zelda-samling och det objekt jag hade svårast att slita ögonen ifrån var en Limited Edition-utgåva av Majoras Mask som tydligen bara släpptes i tusen exemplar. Andra dyrgripar var de relativt nyproducerade Lille Nemo: Drömmästaren, en svensköversatt reproduktion av Little Nemo: The Dream Master som det endast tillverkades 33 exemplar av, samt Battle Kid: Fortress of Peril från 2010.

I mässans demorum fanns det över 30 gamla konsoler uppställda för besökarna att roa sig med. Allt från Atari Pong och Fairchild Channel F, den senare har jag själv nog aldrig hört talats om tidigare, till ”moderniteter” som SEGA Dreamcast och Nintendo 64. Det var sällan någon av konsolerna stod oanvänd under en längre period och även om folk inte spelade verkade de gärna stå och titta på. En ”spelkonsol” som också bör nämnas är Loe Hulténs hemmabyggda R-kaid-6 som visades upp under mässan. Ni kan se bilder på den vackra enheten på lovehulten.com.

Den delen av mässan där den största delen folk stod och trängdes innehöll majoriteten av försäljningsborden samt scenen där tävlingarna spelades. Både större retrospelsbutiker och privata säljare hyrde bord för att sälja retrospel i varierande skick och sällsynthet samt andra spelrelaterade produkter. Även vi från CtrlAltElite gick hem lite lyckligare på grund av just den här delen. När det gäller de tidigare nämnda tävlingarna fanns det en hel del att ställa upp i. Under nästan hela dagen kunde besökarna pröva lyckan i arkadversionen av 1943: The Battle of Midway samt Arkanoid på Commodore 64. På morgonen hölls det en tävling i Micro Machines 2: Turbo Tournament på SEGA Mega Drive och på eftermiddagen var det dags för den första av höjdpunkterna när det kommer till tävlingsdelen; Super Nintendo Campus Challenge 1992.

 

Finalen i Super Mario Bros

Super Nintendo Campus Challenge 1992, eller SNCC, är en av de specialbyggda kassetter som använts vid större tävlingsevenemang Nintendo arrangerat. Bland annat så användes den i Nintendo-SM 1992  och eftersom det är 20 år sedan den tävlingen hölls var även 1992 års vinnare Laurence (tidigare Laurent) Kollberg närvarande vid mässan, där bland annat hans diplom ställdes ut. Vinnaren av SNCC-turneringen, DAVE från GamingGrannar, fick den stora äran att möta Kollberg i en ”drömfinal”. Jag missade tyvärr allt SNCC-relaterat på grund av en ganska nödvändig men illa planerad lunch, men jag lyckades få tag på Markus ”MXS” Swerlander, en av Retrospelsmässans arrangörer, som gärna svarade på några frågor mitt i all stress.

När jag frågade MXS om vad han ansåg vara mässans höjdpunkt var det just drömfinalen i SNCC. Det märktes tydligt att jag verkligen hade missat något när han med stort intresse beskrev vad som hade hänt i den väldigt spännande finalen. Det var bra publiktryck vid scenen och DAVE gjorde bra ifrån sig, men det  visade sig till slut att Kollbergs fortfarande besitter samma skicklighet, om inte mer, som för 20 år sedan. Han valde en annan strategi än tidigare och utförde svårare landningar i Pilotwings vilket visade sig ge utdelning. När det gällde den sista tävlingen handlar det om ett av de första spelen jag själv spelade; Super Mario Bros. Efter ett kval spelades det en turnering där till slut Malus och old5koolgamer möttes. Att lyckas ta sig till slutet av nivå 8-4 och besegra Kung Koopa snabbare än sin motståndare ökar helt klart svårighetsgraden och ett litet misstag kan kosta dig möjligheten att få fortsätta. Vinnaren blev till slut old5koolgamer som bara hade ett liv kvar när han slutligen besegrade Kung Koopa.

Jag passade även på att ställa ytterligare några frågor till MXS. Inget är så klart spikat, men om det blir en mässa 2013, är det nästan garanterat att det blir i en annan, större lokal. Dock får man som besökare vara medveten om att det kostar en hel del och det är svårt att veta innan hur många besökare det kommer att dyka upp. Under mässans första år, 2010, handlade det om 650 besökare samt personal som skulle få plats i en lokal lika stor som årets mässas demorum. Han verkade även nöjd med mässan hittills. De var väl förberedda och inget katastrofalt inträffade. Slutligen frågade jag om han hade någon favorit i utställningen, mycket för att jag själv fastnat där upprepade gånger under dagen. Det objekt han valde var ett Atari Pong i originalförpackning med motiveringen att Pong är så starkt förknippat med retrospel samt retrolooken på förpackningen, något jag håller med om fullständigt.

Jag var även detta år väldigt nöjd med mässan, en vän uttryckte en önskan om att kunna förboka biljetter samt att kanske ha en jämnare summa i inträde, men vem vet vad som kommer hända i framtiden. Förhoppningsvis kommer vi många år framåt kunna njuta av spelhistoria tillsammans med en stor mängd likasinnade. Men vad hade då min kollega Reza att säga om mässan? Läs vidare så får ni svaret.

 

Retrospelmässan är ett evenemang som alla spelnördar måste gå på minst en gång i sitt liv. Jag skulle vilja jämföra att gå till Retrospelmässan med att göra pilgrimsfärd till en religiös eller helig plats.

När vi först anlände till mässan, fem minuter efter öppningstid, blev jag otroligt glad över att se den långa kön, som senare på dagen sträckte sig ännu längre. När vi kom in i mässhallen så möttes vi av ett band som stod och spelade gammal retrospelmusik och sakta men säkert började minnen ifrån barndom komma krypandes fram och sen när vi kom in i demorummet där de hade placerat ut alla möjliga slags konsoler då kände jag mig som ett barn igen! Om man ville kunde man slå sig ner och spela till exempel lite Pong eller Street Fighter 2.

Förutom demorummet hade mässan två stora salar till där retrospelmarknaden höll till. Det fanns sammanlagt 39 bord som man kunde fynd spel på! Dessutom hade de tävlingar som visades på en stor projektor duk i mässans största sal. Årets tävlingar var Super Nintendo Campus Challenge 1992, Micro Machines 2, Super Mario Bros, 1943 och Arkanoid.

Som en retrospelsälskare så måste jag erkänna att detta var mitt första år på retrospelmässan men jag kommer definitivt komma tillbaka nästa år! Den enda nackdelen med mässan var att lokalen var så liten. Efter bara någon timma var det väldigt trångt så jag hoppas att de till nästa år expanderar för det behövs verkligen. Med de långa köerna och den fullsmockade lokalen så tror jag däremot inte att mässans tillväxt inte är något vidare problem.

Retrospelmässan är ett mecka för spelnördar. Man kan komma dit för att fynda retrospel, tävla, spela gamla spel eller bara njuta och minnas tillbaka då spelen var ”bättre”. Av vilken anledning det än är så är ett besök på mässan ett måste för alla!

Kö till mässan vid 14-tiden.

Jag är alltså inte ensam om att trivas på mässan och det glädjer mig något enormt att en mässa för gamla dator- och tv-spel kan locka så många, både gammal och ung, samma dag som stadens nöjespark öppnar för säsongen. Antalet barn och ungdomar som var där kändes högre än förra året. Kön var lång  från 10 till 16 och även om perosnalen fick muta en del med godis verkade de flesta väldigt nöjda. Blir det en mässa nästa år kommer nog inget kunna hindra mig från att ännu en gång bege mig dit.


Trailern för årets mässa som är så pass snyggt gjord att den måste visas ytterligare en gång.