Jag blir alltid lite orolig när jag startar upp ett spel som har något med strategi att göra och publiceras av Paradox. Vad jag förväntar mig många gånger är en inlärningskurva som är lika avskräckande som Berlinmuren och tillräckligt avancerad för att min hjärna ska börja smälta. Samma sak gällde denna gången när jag startade upp Naval War: Arctic Circle för första gången.

Första steget var att hoppa direkt in i spelets tutorial och köra de sex olika stegen för att lära mig alla småsaker som hur skeppens och planens radar och vapen fungerar. Det var här som jag började slappna av då jag kände att jag snabbt fick grepp om vad som gör vad i spelet. De första uppdragen av Naval Wars tutorial gick bra, men när jag kom till det sista hände nått som jag inte väntade mig. Jag åkte på stryk av AIn under ett tutorialuppdrag, något som jag aldrig varit med om tidigare. Frustrerad startade jag om uppdraget och förlorade en gång till. Irriterad över att starta ett inlärningsuppdrag en tredje gång bestämde jag mig för att ta det lugnt så att jag inte gör några misstag denna gången. Det gjorde jag inte heller och allt flöt på bra. Nu var det dags att gå in på den delen av spelet med en handling.

Handlingen i Naval War är väldigt svag och känns egentligen bara som en ursäkt till att spela alla scenarion som utvecklarna har skapat. Året som utspelas är 2030 och spelaren intar en position i NATO eller Rysslands flotta. Ditt uppdrag är att säkra det Arktiska territoriet för att få tillgång till naturresurserna som världsdelen har att erbjuda. Det är allt, mer djupgående blir det inte.

Det kommer en djup suck från mig när jag upptäcker att de tre första uppdragen i spelets så kallade campaign är tutorialuppdragen en gång till. Men denna gången fick jag dock ett par talande porträtt som berättade lite mer om varför jag måste utföra de olika sakerna, vilket hade känts bra om de tog sig själva på lite allvar. Alla konversationer är väldigt lättsmälta, det dras ett par billiga skämt och känslan av att det pågår ett krig utanför landsgränsen existerar inte.

När man nämner att man tycker ett spel är fult kommer det snabbt någon och slänger in kommentaren om att grafiken inte är det viktigaste i spel. I många fall håller jag med detta, men skulle någon göra det för detta spelet kan jag inte försvara det. Modellerna är simpla men ofta helt ok i mina ögon och jag önskar att jag kunde säga samma sak om deras texturerna. Texturerna för landmassan är hemskt ful och för fartygen och planen är de väldigt odetaljerade. Man räknar inte med att ett spel av en liten utvecklare ska vara något märkvärdigt visuellt sett men jag tycker ändå att Turbo Tape Games kunda ha putsat på detta lite till.

Jag minns en av de olika Developer Diaries som blev upplagda på Youtube om detta spelet. I den pratade de om hur nöjda de är med musiken och att de hade lyckats övertyga Demonaz (för obildade människor finns Google) om att stå för den. Visst var det häftigt tyckte jag, men när man väl lyssnat på musiken i en halvtimme så letar jag mig in i mitt egna musikbibliotek och lyssar på vad som finns där.

Många problem som jag ser med detta spelet skulle nog kunna förbises om det faktiskt fanns något under ytan. Detta är helt klart ett RTS i dess renaste form, men någon som skulle komma från Starcraft 2 och sätta sig framför detta skulle bli uttråkad av hur sakta allt går. Då kan man tänka sig om det är något för den andra typen av strategisk spelare, de som gillar mycket förplanering och en bisarr mängd detaljer. För den typen av spelare tror jag snarare att detta spelet inte är djupt nog och de lär nog inte bli intresserade heller. Uppdragen är svåra och du kommer behöva spendera en del tid och tålamod för att lära dig spelet. När du väl har tagit dig igenom campaignen för båda sidorna kommer du inte hitta mycket mer att göra då ingen verkar vilja köra mulitplayer. Det är snack om att ett scenario tool kommer att släppas vilket ger spelarna en möjlighet att skapa sina egna uppdrag och vi kan väl hoppas att det får fler att spela multiplayer, men jag är tveksam. I slutändan känns det som att Turbo Tape Games ville mycket men att mindre än hälften blev ordentligt genomfört. Som ett spel är Naval War: Arctic Circle ingen höjdare, som en form av krigssimulator är det sådär. Att det finns någon som kommer tycka om NWAC tvekar jag inte en sekund på, vem det skulle vara har jag dock inte en aning om.

 

Naval War: Arctic Circle

4.25

Grafik

40/10

    Ljud

    40/10

      Spelbarhet

      50/10

        Hållbarhet

        40/10

          Grafik: Spelets grafiska del
          Ljud: Spelets musik och ljudeffekter
          Spelbarhet: Inlärningskurva och kontrollrespons
          Hållbarhet: Spelets återspelningsvärde samt innehåll

          Plus

          Minus