Otaliga zombies har fallit under mina dagar och fler lär det blir. En stor del av dessa har existerat på grund av företaget Umbrella som vi alla vet är skyldiga till diverse brott mot mänskligheten men att bevisa deras skuld har varit desto svårare. Resident Evil: Raccoon City ger oss chansen att se händelserna från Umbrellas perspektiv och låter oss vara ansvariga för att bevisen mot Umbrella inte når allmänheten och det är sällan som jag är så pass entusiastisk inför min uppgift i ett spel. Umbrella har trots allt varit en stor del av mitt liv men det är först nu jag får vara delaktig i deras projekt. Innebär ett arbete hos Umbrella vad vi har förväntat oss eller får de se till att anlita Manpower till nästa gång?

Att Resident Evil har bett om en ordentlig multiplayer-tolkning är ingen överraskning och även om vi inte fick ta del av online-läget till Resident Evil: Outbreak var det bara en tidsfråga innan någon skulle göra ett nytt försök. I teorin kan man både tala för och emot att Slant Six Games skulle få tolka en multiplayer-variant av Resident Evil med tanke på deras erfarenhet av Socom serien, men hur bra lämpar sig taktiskt skjutande tillsammans med zombier och andra monster? Det fungerar faktiskt väldigt bra i de flesta fall. Spelets fokus ligger på lagarbete och det märks även på storyn som mer eller mindre kan sammanfattas med ”gör ditt jobb” men dialoger påverkas ändå av vilka karaktärer du väljer att spela med. Ingen drastisk förändring men det ger ändå en fin känsla där de karaktärer man väljer inte bara är tomma skal utan faktiskt har en liten historia och personlighet, även om nyckelordet här är ”lite”.

Det finns förstås en mer påtaglig anledning till att välja en karaktär framför en annan, nämligen deras olika egenskaper. Beroende på vilken karaktär man använder ges man möjligheten till att nyttja ett flertal olika strategier i strid. Där en karaktär kan placera ut minor för att skydda en position kan en annan slänga iväg en gasgranat som lockar till sig alla monster inom en stor radie, något som leder till underbart kaos. Kontrollen är enkel och det tar inte många sekunder för en van spelare att lära sig hur man behärskar den till fullo. Den som inte är helt van vid den här typen av spel kan självfallet ta nytta av spelets inledande tutorial, men av någon lustig anledning tar den inte upp alla manövrar som man kan göra och den som vill lära sig hur man kastar sig ur vägen eller kallblodigt avrättar en fiende får vackert experimentera fram detta själv. Det största problemet som kontrollen har är hur spelets cover-system är uppbyggt. Precis som i Army of Two fungerar det helt automagiskt när du ställer dig bakom ett skydd, vare sig det gäller en vägg eller en midjehög barrikad av valfri utformning.

Personligen föredrar jag manuella cover-system men utförs det på rätt sätt kan ett automatiskt system också fungera. Tyvärr är detta inte fallet denna gång. Att ta skydd fungerar oftast bra men i takt med att banornas utformning drastiskt förändras och spelarna blir tvungna att använda sig utav fler element i sina strategier börjar fler och fler opolerade segment visa sig. En del ställen ger inte så bra skydd som de borde och andra som spelarkaraktären vägrar sätta sig bakom om man råkar stå på fel ställe. En stor del av dessa problem kunde ha undvikits om spelaren gavs möjligheten att ducka av eget initiativ men det som man vanligtvis tar för givet lyser med sin frånvaro här och blir vid några tillfällen lite extra önskvärt att inkludera i kontrollschemat. Allt är däremot inte fel kontrollmässigt utan fungerar faktiskt riktigt bra när man tittar på de manuella bitarna.  När man är i strid är det bara ditt eget fel om du gör fel manöver och om du faller i strid beror det på egen ouppmärksamhet eller dåligt samarbete snarare än dålig kontroll.

När man befinner sig i strid finns det lite fler saker än normalt att hålla reda på. Förutom de klassiska kanonmatsfienderna från valfri militärorganisation som står i vägen för din framfart gäller det att ha koll på alla monster som också härjar på banorna. Att slåss mot zombies, Lickers och Hunters är helt klart spelets höjdpunkt men tyvärr ligger allt för stor fokus på att slåss mot mänskliga fiender. Oftast är det en kombination av de två som man möter men när man springer runt bland korridorer med otaliga dörrar som monster springer igenom och kaoset är uppe i högvarv finns det få saker som gör att man fokuserar mer och får en att utnyttja alla ful trick som man kan komma på. Att en person i laget som blir biten kan ha oturen att bli infekterad av T-viruset gör inte saker mindre stressande och får en snabbt att se över om det finns ett botemedel i närheten eller om man får göra processen kort med den olycklige innan dennes zombiefiering är helt klar. Den här biten skulle Slant Six Games helt klart kunnat experimentera lite mer med, men straffet för en infektion är ganska harmlöst då en person som blir smittad kan avrättas av sina medspelare och sedan bli återupplivad en sekund senare med full ammunition och 50% av sin hälsa, vilket ganska ofta är en förbättring av spelarens aktuella situation.

Resident Evil: Operation Raccoon City har en del skavanker och om du planerar att spela ensam kan du lika gärna titta åt ett annat håll då spelets AI inte är till mer hjälp än som mänskliga ätbara sköldar. Spelar du däremot med ett par vänner försvinner snart tankarna på dessa missar då spelet helt enkelt är väldigt roligt att spela tillsammans. Känslan av att i grupp rensa upp Raccoon City är unik och helt klart värd att uppleva om man är ett fan av Resident Evil men är villig att pröva på något annorlunda. När kampanjen sedan är slut (det går ganska fort) finns det ett mycket intressant multiplayer-läge som väntar där även det klassiska ”Team Deathmatch” får sig en liten twist tack vare alla monster som springer runt på banorna även här. Den multiplayer som finns i Resident Evil: Operation Raccoon City är en mycket positiv överraskning. Att låta två lag slåss mot varandra samtidigt som man måste hålla koll på datorstyrda fiender ger ett visst element av slump till matcherna som gör att man måste anpassa sig efter situationen på ett annat sätt än i andra shooters.

Det kommer inte konkurrera med andra lagbaserade shooters som Gears of War eller Call of Duty, men den mängd av kontrollerat kaos som uppstår ger ändå en annan känsla som är välkommen när man är sugen på ett lite mer varierande spel. Resident Evil befinner sig lite smått i en personlighetskris just nu. Efter framgångarna med den fjärde delen har Capcom mer och mer fokuserat på en actionbetonad känsla och upplägg vilket speciellt märktes på den femte delen i serien. Operation Raccoon City är definitivt en fortsättning på det experimentet och även om det inte fungerar riktigt hela vägen känner jag att det finns mycket potential här. Med ett förbättrat cover-system, mer fokus på monster, lite fler fyndiga samvetskval som man hittar i slutet av kampanjen (total spoiler om jag berättar vad det är men en sjukt bra idé var det) och någon form av straff när medspelarna blir infekterade är saker som kunde ha förändrat spelet från ett bra spel till ett fantastiskt sådant. Stämningen finns där, något som musiken verkligen hjälper till med och saker ser ut som de ska. Nu behöver bara Slant Six Games tweaka den spelmekaniska biten så har vi snart en spinoff som vi gärna ser mer utav.

 


En andra åsikt:

När Resident Evil: Operation Raccoon City utannonserades var jag skeptisk mot det och jag fick inte se något av spelet under senaste Gamescom heller. När sedan recensionerna gav det ett milt välkomnade så tänkte jag ”nu är det kört”, men jag hade fel. Även om ett par saker saknas i Operation Raccoon City har det potential. Dessutom är det ett utmärkt spel att snabbt plocka upp, spela en stund för att sen lägga ner för dagen. Spel handlar väl ändå om att ha roligt under långa eller korta perioder och detta levererar Operation Raccoon City till dig som vill ha det. Letar du efter ett Resident Evil 5½ bör du blunda eller titta bort. Men Slant Six Games har lyckats bevara rädslan och känslan från Resident Evil och vad mer önskar man sig?  7/10 – Studio23

Resident Evil: Operation Raccoon City

7

Grafik

7

Ljud

7

Spelbarhet

7

Hållbarhet

7

Plus

  • Zombies och andra monster!

Minus

  • Varför slåss vi mot människor?