Under de tidiga åren av 1900-talet orsakade global uppvärmning att världen översvämmades och tre fjärdedelar av världen blev obeboelig. Detta tvingade världens regeringar att bygga nya städer, ovanför vattennivåerna med de gamla städerna som grund. Miljontals människor hade dött och robotar användes som arbetskraft för att skapa de nya städerna. Bergen, ett Amerika-baserat företag, växte och blev störst på marknaden inom världsindustrin för robotar – vilket gjorde Amerika till en supermakt. Amada Corporation, en av konkurrenterna försökte stämma Bergen för att ha stulit deras teknologi men Bergen var alldeles för kraftfullt. 2040 skapades ”New Geneva Convention” av världens ekonomikoncerner – innehållandes nya internationella lagar. Klausul 21 förbjöd möjligheten att forska fram robotar som kunde anses vara människor, dessa kallas ”hollow children”. IRTA, International Robotics Technology Association, grundade en global insatsstyrka vid namn Rust Crews för att leda attacker mot de som bröt mot de nya lagarna och speciellt klausul 21. 2080 attackerar en ”hollow child” Bergens huvudkvarter i Detroit, men han vet inte själv om att han är en robot. Direkt antar IRTA att Amada Corp har brutit mot klausul 21 och skickar ett ”Rust Crew” till Japan för att undersöka saken. Det är här din roll som spelare tar vid, det är din uppgift att ta reda på vad som hänt.

Som inledningen antyder befinner vi oss i ett framtidens Japan och vi får uppleva allt från slumområden i kloaker och gamla delar av staden, men även fräscha och hypermoderna områden. Under ens färd mot slutet stöter man på olika former av fiender och alla är robotar i alla möjliga former – de blir större, tyngre och svårare desto längre in man kommer. I sin standardarsenal har man en automatkarbin utrustad med någon form av energivapen och en pistol. Förutom dessa kan man bära på olika typer av granater samt en bössa till som går att byta ut ifall man har behov av ett prickskyttegevär eller raketkastare. Standardkarbinen går att uppgradera på automater utspridda på banorna, olika typer av föremål går även att inhandla som karaktärsuppgraderingar, ammunition eller vapen. Man kan även uppgradera ens gruppkamraters vapen vid dessa automater. Viss ammunitionsbrist råder stundtals, men som tur är har pistolen oändligt med ammunition. Hälsosystemet är relativt intressant också. Man har ingen hälsomätare utan nyttjar det ”nya sättet” att visa skada på, genom att tona ner skärmen och göra den mer röd beroende på hur skadad man är. Skillnaden här mot andra spel är att man har möjligheten att återhämta sig själv, eller bli återhämtad av sina gruppkamrater. Varje karaktär kan bära omkring på visst antal hälsopaket som man kan återhämta antingen sig själv eller någon annan med. Chansen att bli dödad finns dock, och tar hälsopaketen slut får man kräla runt på marken med endast pistolen som vapen. Utan att spoila något mer om handlingen är den riktigt tung och fängslande, känns väldigt fräsch och skulle kunna vara en alternativ framtid.

Binary Domain påminner väldigt mycket om Gears of War-serien då spelsättet är motsvarande. Det är en ”cover based shooter” i tredjepersonsperspektiv med ens karaktär placerad lite åt sidan. Det är trevligt att se fler spel i den här genren då den är underhållande, actionfylld samt relativt sparsmakat i genren. Vad som skiljer Binary Domain mot Gears of War är egentligen ens vapen, möjligheten att uppgradera dessa (och sina gruppkamraters) samt världen allt utspelar sig i. Det är inte ett spel som endast är i alla nyanser av brunt, utan man har även en hel del färg i spelet. Framtiden ser färgstark ut!

En väldigt ovanlig funktion i Binary Domain är att man kan använda ett helt vanligt headset (anpassat för respektive konsol) för att ge röstkommandon till sina datorstyrda gruppkamrater, men man får även chansen att ge lättare moraliska svar också. Det här fungerar inte helt felfritt, men helt klart över förväntan. Stundtals vill dock inte spelet känna igen – i alla fall inte min röst – och ger antingen ett felaktigt kommando eller reagerar inte alls då det inte förstod vad jag sa. Detta kan vara något av ett irritationsmoment eftersom det påverkar sin respektnivå hos gruppkamraterna beroende på hur man svarar. Har man inget headset går detta att göra med handkontrollen istället. Är man osäker på vilka svar man kan ge vid varje tillfälle kan man hålla nere vänstra bumpern för att få fram olika val som passar frågan. Spelet känner igen flera olika fraser utöver dessa, som enkelt går att få fram i spelets paus-meny. Quick Time Events är något man använder väldigt sparsamt och väldigt balanserat. De används alltså vid rätt tillfällen och är inte onödigt många. Dock är laddningstiderna efter att ha misslyckats lite lång, något som lätt kan bli irriterande men som tur är blir det endast ett par gånger. Helt OK!

Grafiken i Binary Domain är av hög nivå på den här generationen, texturer håller hög kvalitet och detaljer på karaktärernas utrustning är väldigt imponerande. Till exempel ser man skador på det högpolerade kolfiberinläggen på en av polisernas skyddsvästar. När man skjuter fienderobotar bokstavligt talat sprutar det delar från deras rustning. Visst, ansiktsuttryck och inlevelse hos karaktärerna är inte riktigt i klass med Mass Effect men duger helt klart och visar stundtals väldigt förtroendeingivande ansiktsuttryck. Vissa animationer är inte helt klockrena, till exempel saker som karaktärerna håller i sina händer kan ibland sväva lite i luften – men det kan vi leva med. I början av spelet upplevdes lite FPS-drops, men inte under mer av spelets gång. Detta är väldigt imponerande med tanke på vilka gigantiska fiender man möter under kampanjen. Det är gigantiska robotar, stora som hus, och spelet känns stabilt trots mycket action. Grymt! Sega har verkligen lyckats använda Unreal Engine till mer än bara brunt och texturpopins. Det senare är som bortblåst och vi är helt klart imponerande av Segas bedrift.

Flerspelarläget är väldigt standard med flera olika lägen så som alla-mot-alla, team deathmatch och capture the flag. Invasion-läget (jämförbart med Gears horde mode) är riktigt underhållande om man är ett gäng polare, helst fler än 2 då det annars är väldigt utmanande. För invasion-läget finns bara 3 banor men de har olika  nivåer och blir svårare och svårare ju längre man kommer.

Sammanfattningsvis är spelet väldigt likt Gears of War, men istället för en värld i alla nyanser av brunt är man i en väldigt blandad framtid. Allt från kloaker till slum och högklassiga områden. Sega har verkligen lyckats här, det är ett riktigt fängslande spel som även är väldigt grafiskt vackert och tungt – men som fortfarande flyter på trots Xbox:ens idag föråldrade prestanda. Spelet är grymt kul och stundtals utmanande, speciellt vid stora bossar. Man får lite information om vad man ska göra men det är också en del av charmen. Gillar du Gears enspelarläge kommer du garanterat att gilla det här spelet också. Storyn känns fräsch och är väldigt fängslande. Kunde vara en alternativ framtid. Sega har helt klart lyckats här. Köp! Flerspelarläget är dock inget som höjer spelets betyg, det vanliga flerspelarläget är en generisk shooter men Invasion-läget var riktigt underhållande.

 

Binary Domain

8

Grafik

8/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

8/10

Hållbarhet

6/10