Varken horder av demoner, halvgudars konspirationer, rationella dialoger eller personliga samvetskval är hinder som inte kan överkommas genom bruk av dina knutna nävar, förutsatt att du är tillräckligt förbannad när du svingar dem. Asura’s Wrath är ett spel som inte kommer tilltala alla; utvecklarna CyberConnect 2 bryter passionerat många tvspelskonventioner och skapar något nytt och väldigt finslipat, så detta spelet är absolut inte något ni bör avfärda automatiskt.

I Asura’s Wrath följer vi den eponymt vredesfyllda halvguden Asura, ursprungligen en av världens åtta mäktigaste försvarare, som blir förrådd av de övriga sju som det första steget i deras gråmoraliska plan att ta över alla makt för att rädda världen. Det finns nämligen ett konstant återkommande hot från Gohmas; demonvarelser som sprider kaos och stjäl vanliga dödliga själar. Varje gång det återigen är dags för en gigantisk invasion lyckas de bara förtrycka, aldrig utplåna, fienden. I samband med att kuppen bland halvgudarna sparkar igång blir Asuras fru mördad, hans dotter kidnappad och han blir själv besegrad och nedkastad i underjorden.
Handlingen är ganska grundläggande och en del av vändningarna är lite förutsägbara, men narrativet är välskött och får det utrymme det behöver. När det står överdriven action på menyn får berättelse och karaktärer ofta offras på något vis men så är inte fallet här, och detta hänger ihop med det lite ovanligare upplägget.

Asura’s Wrath är nämligen strukturerat på samma sätt som en TV-serie. Banorna läggs upp som avsnitt och kapitel som säsonger, till den grad att laddskärmen som kommer i mitten av avsnitt verkar vara anpassad till ett reklamavbrott, varje avsnitt avslutas med en förhandstitt från nästa bana och slutet av varje kapitel spelas ut med ordentliga eftertexter och allt. Det har gjorts försök att skapa liknande amalgamer tidigare, men så vitt jag vet har inga lyckats med en så både hängiven och medveten slutprodukt. Detta upplägget möjliggör en annan struktur på narrativet än vad vi är vana att se i spel och en del intressanta visuella grepp.

Och det visuella är verkligen den viktigaste delen av Asura’s Wrath. Det mesta av upplevelsen hänger på att faktiskt se all galenskap utspelas på skärmen, och det är svårt att göra allt rättvisa i text. Stilen och designen i spelet är väldigt välputsad dock, och kombinationen av hinduistisk mytologi och science fiction presenteras väl. De bombastiska fighterna är välkoreograferade och det är svårt att inte bli medryckt oavsett om du slåss mot en armada av rymdskepp eller går igenom en scen med lugnare karaktärsutveckling tack vare presentationen. En sak som Asura’s Wrath gör utomordentligt är hur berättelsen är integrerad i spelelementen. Det är svårt att beskriva, men på skärmen syns som i de flesta spel ofta hälsomätare, vissa ikoner och knapptrycksförmaningar, och allt detta som egentligen hör till användargränssnittet vävs samman med berättelsen och spelvärlden på ett samtidigt subtilt och övertydligt sätt, och i vissa scener skapar detta en verkligen oöverträfflig effekt.

Själva spelandet i Asura’s Wrath är lättåtkomligt och utan några extrema utmaningar. Spelet växlar mellan två stilar; tredjepersonsaction med ett något begränsat kombosystem och den sortens lock-on shooter som de flesta förknippar med Panzer Dragoon-serien. Oavsett om du flyger runt och skjuter magiska vredesbollar mot dina fiender eller om du på marken bankar runt dem med enbart dina formidabla knytnävar (vars antal ökar desto argare du blir) brukar målet vara att bygga upp din ”Burst”-mätare. För att besegra bossar och andra utmaningar har de vänt upp och ned på det klassiska upplägget; istället för att nöta ned en fiendes hälsomätare bygger du upp inför en gigantisk vredesattack, som oftast avslutas med en explosiv scen som styrs genom quick-time-events. Dessa finns som ett konstant inslag igenom hela spelet, men inte som enbart timeing-baserade hinder som måste överkommas. De hanteras mer som de vi känner igen från Heavy Rain, där de är mer knutna till exakt vad karaktären gör, och om du missar en behöver du sällan göra om sekvensen, utan istället påverkas ditt slutbetyg för varje avsnitt av hur väl du timeade allt.

Då Asura’s Wrath är ett ganska kort spel, som knappt bjuder på sex och en halv timmes spelande ifall du inte satsar på att låsa upp allt innehåll, hänger det mesta av hållbarhetsvärdet på det här betygssystemet. Det är lite tillfredsställande att spela om ett kapitel och få det eftertraktade betyget ‘S’, eller en chans att se mer av spelets scener du kan ha missat ifall du fokuserade för hårt på betyget första varvet. Ett tillräckligt bra betyg kan låsa upp konstverk, videos, achievements/troféer eller nya livsmätare för själva spelet som ger bonusar eller negativa effekter för att öka spelets utmaning.

Musiken i spelet håller hög kvalitet rakt igenom, och jag vet att jag själv alltid uppskattar när lokaliserade spel ger spelaren valet mellan att köra med antingen originalspråket eller den översatta versionen. I det här fallet är det självklart japanska och engelska som finns på menyn, och röstskådespelarna levererar alla starkt, oavsett språk. Som med de flesta andra element i spelet är alla karaktärers röster överdrivna och klyschiga, men det är väldigt passande i sammanhanget, och nästan alla får en chans att visa på lite djupare och känsloladdade prestationer med.

Det är lätt att peka ut saker som upplevas som bristande eller ”fel” med Asura’s Wrath, men i mina ögon har CyberConnect2 lyckats med exakt vad de strävade efter, och levererar överdriven och konstant eskalerande action med en sån entusiasm att det är svårt att inte göra annat än att njuta. Spelet är inte vad vi kanske ser som standard på butikshyllorna, och som med allt så hänger allt i slutändan på den individuelle spelarens smak, men detta är definitivt en upplevelse som är värd pengarna.

 

Asura's Wrath

8

Grafik

9/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

7/10

Hållbarhet

6/10