Spelutbudet på 3DS börjar sakta men säkert bli lite mer intressant och även om det är Nintendo och dess rörmokarmaskot som har fått mest uppmärksamhet under jul och nyår har det smugit förbi några fler titlar. Shinobi är en av dessa titlar och lite ironiskt är det kanske med tanke på att det handlar om ninjor. Jag har aldrig tidigare spelat något spel i serien och nu i efterhand känns det som att jag borde göra det, åtminstone för att ha en chans att förstå vad det är jag sysslar med.

Det enklaste sättet att beskriva Shinobi 3D på är att jämföra det med vad Contra hade varit med svärd istället för skjutvapen. Om den tanken gör dig det minsta intresserad kan du sluta läsa den här recensionen redan nu och istället gå iväg till närmaste spelbutik. Den som behöver lite utförligare beskrivning på om detta spel kommer passa just dig bör läsa vidare. Kärnan i spelet är sidoscrollande action där snabba reflexer och spelarens förmåga att känna igen mönster är vad som kommer avgöra om man tar sig till nivåns slut eller ej. Jag ska inte ljuga och påstå att detta klassiska upplägg inte tilltalar mig för det är precis vad det gör. Denna enkelhet avspeglar sig även på spelets story som är allt annat än utförlig. Spelet startar under en träningssession mellan vår ninjahjälte och hans mästare, men efter en tutorial som sammanfattas genom ett par enkla bildrutor blir snart ninjabyn attackerad utav utomstående ninjor.

Därefter verkar handlingen inte hänga ihop någonstans utan resterande scener och banor byter miljö och utformning i en hastighet som skulle få vilken ninja som helst att tappa fokus. Från att börja i en japansk dojo kommer man snart att besöka snötäckta berg, japanska byar, högteknologiska städer, en underjordisk ubåtsbas och ett höghastighetståg för att nämna ett par stycken. Varför man hamnar på dessa olika platser har jag ingen aning om och Shinobi verkar inte vara intresserad av att berätta det för mig. Det är tydligen inte särskilt viktigt för en ninja att veta varför han blir attackerad eller vem/vad det är han slår tillbaka mot. Det enda som betyder något är att man gör sitt jobb så snabbt och felfritt som möjligt. För att göra detta gäller det att man bemästrar den pareringsfunktion som finns. Det går inte att blockera attacker, men bra reflexer är det möjligt att parera nästintill alla attacker vilket ger tillfälle att slå tillbaka. Därefter kan man inte bara hugga med sitt svärd utan även kasta knivar, dubbelhoppa och använda en änterhake för att nå höga platåer.

Har man provat på plattformsaction tidigare kommer kontrollen att kännas självklar och det tar inte många minuter innan man hugger ner fiender på löpande band. Att man däremot inte har möjligheten att styra karaktären med styrkorset  irriterar mig lite då jag fortfarande inte är helt vän med slide-spaken som 3DS använder sig utav. Bortsett från den biten fungerar kontrollen klockrent, men med tanke på valet av genre hade någonting annat varit helt oacceptabelt. För trots en responsiv kontroll och simpelt upplägg är detta långt ifrån ett lätt spel. Precis som i Ninja Gaiden till NES har man en onödigt lång livsmätare då denna gröps ur fortare än en ninja begår seppuku om man inte är försiktig. Däremot är fienderna oftast så pass förutsägbara att man kan undvika de flesta attackerna, men det är långt mellan banornas olika checkpoints vilket gör att tidiga misstag snart kommer leda till stora problem. Det är inte bara långt mellan checkpoints utan banorna i sig är också extremt långa. Bara på första banan hinner man springa runt bland bambuhyddor, rida genom en skog och slåss mot en ishäxa uppe på ett snötäckt berg.

Det är sällan jag tycker nivåer i spel är för långa, speciellt i dagens spel men med tanke på Shinobi 3D höga svårighetsgrad borde många nivåer kunnat delas in i två och ibland tre delar. Det är helt enkelt jobbigt att slå sig igenom en lång nivå, vara totalt mörbultad med begränsat antal liv och hälsa för att sedan möta en boss man dör mot och blir tvungen att börja om från nivåns början. Dessa ninjor är helt enkelt lite för oförlåtliga gentemot spelaren. Då ska man även komma ihåg att det finns högre svårighetsgrader där man även har begränsat antal försök att ta sig igenom spelet innan man tvingas börja om från allra första början. Lyckligtvis finns det speciella magier som spelaren kan använda sig utav i kniviga situationer som gör upplevelsen lite lättare. Det finns exempelvis en som gör att man både springer snabbare och hoppar högre, men även en annan som gör att man automatiskt parerar allt under en begränsad period.

Spelaren kan bara använda en magi åt gången och de har alla sina för och nackdelar. I exemplet innan kan det verka som att den senare är överlägsen, men den kraftiga magin har en bieffekt som innebär att när effekten avtar har spelaren endast minimal livsenergi kvar. Vissa magier passar helt enkelt till olika spelstilar, men den skicklige spelaren vill självfallet inte använda magier alls. Varför då? De för med sig grova minuspoäng att använda vilket påverkar spelarens slutbetyg efter varje bana. Just det, allting du gör i spelet antingen ger eller tar poäng ifrån dig. Allting bra som att slå fiender, samla mynt och liknande ger pluspoäng samtidigt som allt dåligt eller mesigt ger minuspoäng. Denna detalj kommer däremot bara påverka dig som älskar att jaga poäng och tävla mot andra då spelet är tillräckligt utmanande utan att man lägger poängjakt som ett täcke över hela upplevelsen.

Shinobi 3D är inte ett spel som passar vem som helst. Det är ett spel som vågar vara utmanande, ibland till den grad att det kan klassas som ”trial and error”. Men för den som uppskattar den här typen av klassiskt plattformshoppande och skicklighetsbaserat gameplay kan jag definitivt rekommendera den här titeln. För den som vill utmana sig själv riktigt ordentligt finns det specialbanor som man kan låsa upp genom spot-pass mynten man kan samla på sig genom att promenera med sin 3DS i viloläge. Jag testade däremot bara på den första av dessa extrabanor och jag kunde inte klara den. Detta trots att jag har klarat av alla utmaningar som finns i Contra 4, men när det kommer till skillnaden mellan skjutglada amerikanska soldater och ninjor är det helt klart en som har det lite svårare. Är man däremot ute efter något att fördriva tiden med eller förväntar sig en episk ninjaberättelse bör man leta någon annanstans.

Sen eftersom jag vet att någon kommer fråga, den där 3D-effekten var inte mycket att hänga i granen i det här spelet heller.

 

Shinobi 3D

8

Grafik

8/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

8/10

Hållbarhet

8/10

Plus

  • Övning ger färdighet
  • Svårt men belönande

Minus

  • Jag är inte bra nog