Böcker som blir till filmer som blir till spel. Det är knappast en ovanlig företeelse, än mindre så för Tolkiens populäraste verk, men detta avskräckte inte Snowblind Studios. The Lord of the Rings: War in the North är helt klart varumärkets bästa konsolspel så vitt vi kan erinra oss, men hur mycket säger det egentligen? Läs mer och få reda på om detta är något för dig!

 

The Lord of the Rings: War in the North är i grunden ett actionrollspel vars fokus är väl balanserat mellan din karaktärs färdighetsutveckling och dess lustfyllda loot-letande. Du spelar som en av tre färdigdöpta och klassmässigt skilda karaktärer som är stöpta ur fördomsfyllda formar i sann Tolkien-anda. Du kan välja mellan en mänsklig ranger vid namn Eradan, dvärgkrigaren Ferin eller Andriel, en alvisk ”Loremaster”, det vill säga magiker. Alla klasserna har unika skills och kan spelas ganska annorlunda, men oavsett om du spelar som en pilbågsfokuserad ranger eller den sköra alven tjänar du på att inte hålla dig alltför långt ifrån stridens hetta. Spelets kombosystem, som tyvärr inte förklaras särskilt ingående men är lätt att få känsla för, belönar dig med bonus-xp och en mycket mer givande spelupplevelse. Det går emot ens rollspelsklassfördomar lite, men War in the North är väldigt välbalanserat för alla spelstilar.

Jag blev faktiskt mycket positivt överraskad av själva actionmomenten; trots att fienderna man möter inte är särskilt varierade och alla stridsinstanser är ganska enkla och förutsägbara så hölls jag nästan konstant fängslad och underhållen av de intensiva danserna mellan flygande lemmar och pölar av svart blod. Där de flesta spel skulle lagt in ett begränsat antal quicktime-events för specifika fiender bjuder War in the North på ett enkelt, timeingbaserat attacksystem som arbetats in i kombomekaniken med chans att utföra flera olika cinematiska attacker eller avrättningar för varje fiendetyp i spelet. Det är väldigt enkelt, men det fungerar så bra så det kanske måste upplevas på egen hand. Dock är det lite synd att den enda egentliga variationen som står att finnas actionmässigt i spelet är de upprepade turret-momenten där du bemannar överdimensionerade armborst med förvånande snabb omladdningsmekanisk och märkligt extremt explosiva pilar. Såna här tillägg får ofta ganska bittra reaktioner, men jag kände själv att dessa försvarsmomenten fungerade väl när man spelar kooperativt.

…Och War in the North är definitivt riktat mot samarbete i multiplayer. De tre klasserna kompenserar varandra väl och det går inte att få ut lika mycket av upplevelsen ifall någon karaktär enbart styrs av datorns AI. Att dominera slagfältet kräver nästan ett mänskligt samarbete, och det är ofta skönt att veta att man har en vän som täcker ryggen på en. Ett ganska intressant tillägg är varje klass har en specialförmåga som på något sätt drar nytta av omgivningen, till exempel kan alven plocka och mixa alkemiska ingredienser som ger mer sällsynta potions, och de många gömda rum och skattgömmor som finns på varje bana kan enbart hittas och öppnas av specifika karaktärer, och då enbart när det är en mänsklig spelare som kontrollerar dem. Det blir kanske lätt att känna att man missar väldigt mycket om man inte kan spela multiplayer, men finns möjligheten är det ännu ett skäl att uppskatta ens medspelare. Rent spelmekaniskt är det mesta i alla fall väl anpassat till multiplayerupplevelsen.

Det samma kan inte sägas om grafiken och animationerna. När du observerar dina medspelare under spelets gång kommer du gång på gång stöta på många makabra syner. De mest påträngande är när en annan spelare initierar antingen en cinematisk avrättning som trots livekoppling spelas upp i slow-motion eller genomför dödsstöten på ett stort troll. Både karaktärens och fiendens modell kan frysa totalt hos resten av spelarna, och efter många sekunders obskyrt moonwalkande över landskapet kommer grafiken ikapp och helt plötsligt ligger det bara ett lik på marken. Animationsbuggar är tyvärr inte heller begränsade enbart till det som inte kan överföras i multiplayer; fiender kan fastna oförklarligt, fortsätta att springa runt på slagfältet eller klättra på väggar efter att de har dött eller bara bete sig på sätt som stör lite för mycket.

Med det väl sagt så får vi ändå säga att detta är helt klart ett snyggt spel; miljöer, karaktärer och monster är alla presenterade helt i linje med filmernas atmosfär. Stämningen är med andra ord helt rätt, inte bara när det gäller grafiken, utan även ljudet. Musiken är passande pampig och heroiskt mörk, och ljudeffekterna förstärker striderna och scenernas intensitet. Jag kunde dock inte låta bli att stanna upp då och då när jag kände lite för starkt att vissa ljudklipp nästan måste ha lyfts rakt av från filmerna, vilket blir lite för mycket när man tänker på hur stor del av innehållet konstant verkar fetishera Peter Jacksons filmtolkning.

Från och med att du startar spelet tills berättelsen slut känns det som att War in the North överanstränger sig för att bevisa för spelaren att det visst utspelar sig i samma värld som filmerna: ”Självklart är din karaktär bästa polare med Viggo Mortensen och Elijah Wood!”. Det är lätt att se hur trots att de tre klasserna är nya och egna karaktärer spelet egentligen frågar spelaren ”Vill du spela som Aragorn, Gimli eller… En ung och kvinnlig Gandalf?”Allt känns även lite extra krystat när utvecklarna har gjort ett väldigt bra jobb med att producera välgjorda och relativt verklighetstrogna modeller av filmernas skådespelare men de inte lyckats få in någon av skådespelarna att göra sin egen röst. Det finns stora namn bakom rösterna, och de flesta av insatserna är väldigt starka, men det är svårare att uppskatta för de här karaktärerna när man så tydligt hör att det är ”fel”. Jag känner mig lite skamsen som hakar upp mig på sånt här, för Snowblind gjorde helt rätt val i att skapa helt nya karaktärer och en hittills oavslöjad berättelse, som ändå går parallellt med vad som händer i böckerna, men jag känner väl att de kunde förlitat sig lite mer på detta. Storyn, som främst kommer fram genom cutscenes och flervalskonversationer, är enkel men helt ok och även den passande i Tolkiens värld, men tyvärr känner man att det fattas en hel del när det kommer till de tre huvudkaraktärerna. De presenteras som väldigt väldefinierade personer med ett klart djup, men problemet är att vi aldrig får någon inblick i det. De känns helt enkelt oftast alldeles för tunna, när de skulle kunnat bygga upp en så bra story bakom den omaka trion som uppenbarligen måste ha jobbat tillsammans länge och som redan har överkommit alla rasfördomar och andra hinder som ska vara så hårda vid det laget i Sagan om Ringen…

I slutändan måste jag understryka att jag trots alla skavanker fann mycket nöje med det här spelet. När man har så kul med upplevelsen trots ens fördomar blir det lättare att se alla buggar och brister som charmiga. The Lord of the Rings: War in the North är nog inget spel som kommer tränga sig in på min lista av ”Årets Spel”-kandidater, men jag tvivlar på att många kommer ångra att de plockat upp det här spelet. De har långt kvar att gå, men detta är absolut ett steg i rätt riktning för speladaptioner, och jag vet att jag fortfarande är sugen på att spela mer.

 


En andra åsikt:

Eftersom jag väntat på detta spel sen jag såg det på Gamescom 2010 var jag väldigt förväntansfull. Alla mina önskningar befriades inte men The Lord of the Rings: War in the North är ett bra spel som jag hoppas får material där en större värld finns tillgänglig för spelare att utforska. Fantastiskt ljud och hack and slash när den är som bäst. Och hör du någon på stan skrika: A DWARF IS UPON YOU, så vet du att det bara är jag som fortfarande är påverkad av The Lord of the Rings: War in The North. 8/10 – Studio23

The Lord of the Rings: War in The North

7

Grafik

7/10

Ljud

7/10

Spelbarhet

7/10

Hållbarhet

7/10