Jag vaknar upp sittandes i en hästdragen vagn. En man sitter rakt emot mig med en bekrymrad blick riktad åt mitt håll. Han är inte ensam, där sitter två till i vagnen och muntra miner verkar vara en bristvara i det här sällskapet. Jag är anklagad för att vara med i en rebellstyrka, men allt jag har gjort är att säga hej till fel personer. Tydligen var det illa nog för nu ska vi alla avrättas och jag verkar inte ha så mycket mer val än att le och hoppas på att de inte sölar ner min fina päls.

Vagnen stannar i byn Helgen som mer verkar vara ett militärläger än en by, trots detta står en pojke och tittar på oss samtidigt som han beundrar vår inte så gästvänliga eskort. Vi leds framför bödeln och en namnlista dyker upp för att kontrollera att alla som idag ska dö gör det av rätt grunder. Efter att två av mina resekamrater har blivit ett huvud kortare inser vakterna att jag inte står med på listan. Jag drar en lättnadens suck, som jag snart avbryter då soldaternas överste bestämmer sig för att vara generös och lägger till mig på listan för att hon känner för det. När sedan mitt huvud trycks ner ovanför korgen mitt huvud ska landa i och jag blir extra frustrerad över att jag aldrig hann smaka på den där osten jag fick med mig hemifrån händer det som jag bara trodde hände i scriptade sekvenser. En gigantisk varelse sveper över oss och omfamnar allting i eld. I den förvirring som uppstår passar jag på att försöka fly och när alla dör omkring mig stöter jag på den soldat som visade mest sympatier mot mig när vi fördes hit från början.

Jag följer honom en bit men när jag sedan stöter på en av de andra fångarna lämnar jag honom med en gång, då de trots allt försökte hugga huvudet av mig för bara några minuter sedan. Tillsammans snor vi ett par vapen och slåss igenom det tunna försvar som finns kvar och efter en flykt genom fängelsehålorna hittar vi till slut en väg ut från allting. Under tiden som vi går på vår nyfunna stig berättar min nyfunna kamrat att hans syster bor i en by som ligger nära och att vi bör ta oss dit för att samla oss och besluta oss för vad vi ska göra med vår nyfunna frihet. Eftersom jag fortfarande är ganska förvirrad över allt som hänt ser jag ingen anledning till att lämna den enda person som vet vad som försigår. Vi fortsätter vår promenad och jag får en snabb genomgång om vad som händer i Skyrim just nu samtidigt som jag beundrar och fascineras över naturen. En kanin springer bland träden och en flod rinner väldigt nära som jag bestämmer mig för att ta en närmare titt på. Först syns ingenting speciellt men direkt när jag vrider på huvudet så, LAX! Laxen hoppar och jag blir alldeles till mig av förtjusning. Min nyfikenhet väcks till liv och jag skyndar mig vidare för att se vad mer jag kan hitta i Skyrim.

När vi når fram till byn väljer jag att undersöka lite innan jag säger hej till min resekamrats syster. Jag lyckas hitta ett sågverk där jag blir nyfiken på hur det hela fungerar och bestämmer mig för att hjälpa till. Den normala arbetaren säger inte mycket men placerar ändå en trädstam på ett band och jag startar sågen som sågar den itu. Lyckan var total och jag bestämmer mig för att försöka flytta en trädstam till bandet denna gång. Min lycka blev dock kortlivad då arbetaren muttrade något om ”varför vår sort släpps in i Skyrim” varpå jag besviket rör mig därifrån. Efter att jag fått tillbaka mitt goda humör beslutar min vän och hans syster att någon ska ta sig till Whiterun och berätta för hövdingen där vad som hände i Helgen. Inte att vi är efterlysta, men att en gigantisk best attackerade och förstörde allt. Eftersom jag har minst erfarenhet av Skyrim och deras seder, plus att jag inte var en Nord gjorde att jag var lämpligast för att leverera detta meddelande. Hur den logiken gick ihop vet jag inte, men jag har aldrig haft särskilt lätt för att förstå de pälslösa ändå. Jag vet i vilken riktning som staden ligger, men hur jag tar mig dit är upp till mig.

Eftersom raka vägen känns som en uppenbar fälla för mig väljer jag att ta en liten omväg genom ett berg. Jag finner en ingång vid bergets fot och smyger försiktigt in i hopp om att hitta en väg till andra sidan, eller i bästa fall en liten skatt gömd någonstans. Jag inser snart att det kanske inte var det bästa beslutet i mitt liv. Var jag inte nära att mista livet i en strid med de odöda hade jag snart blivit sönderbränd efter ett otal eldsprutande fällor. Jag var beredd på att vända mig om när jag såg något som fångade mitt intresse. En gigantisk vägg med underliga inskriptioner syntes i nästa kammare. Samtidigt som mina steg för mig närmare börjar jag höra röster, allt som vore logiskt ber mig att backa undan från väggen men min nyfikenhet är för stark. Plötsligt står jag framför en utvald del av inskriptionerna och känner hur någonting sugs in i mig. Rösterna försvinner och jag känner ingenting annorlunda, men efter den händelsen ser jag ingen mer anledning till att stanna kvar i grottan och skyndar mig snabbt ut.

Det där var min inledning utav The Elder Scrolls V: Skyrim och det fantastiska med den här serien är att när du som läser detta spelar det själv troligtvis kommer ha en helt egen historia att berätta. Skyrim bygger precis som sina föregångare på en extremt stor dos frihet. Det finns en story att följa men du blir aldrig tvingad till det. Vill du göra sidequests finns det gott om dessa och för den som bara vill utforska finns det tillräckligt att man har en hel del att göra resten av året och en bra bit till. Om man tidigare har spelat The Elder Scrolls IV: Oblivion kommer man ganska snabbt att känna igen sig. Äventyret startar med att man får utforma sin karaktär och med spelets nya grafiska profil är det mycket lättare att skapa en karaktär som ser någorlunda vettig ut, vilket nästintill var en omöjlighet i Oblivion. En välkommen förändring är hur level-systemet hanteras gentemot tidigare spel. Nästintill allt man gör är relaterat till någon sorts färdighet och när man har använt en färdighet tillräckligt mycket får man en liten dos erfarenhetspoäng. Istället för att bara ett visst antal utvalda färdigheter bestämmer spelarens level låter man istället allting påverka vilket gör det ännu lättare och lite mer lockande att prova på alla delar i spelet. Är det någonting man inte tycker om att göra kan man alltid ignorera den biten och fokusera på annat, samtidigt som den som halvvägs igenom spelet upptäcker att det är roligare att attackera fienden rakt på istället för att smyga kan byta inriktning när han/hon väljer att göra det.

Att du kommer hitta något som passar din stil är nästintill garanterat. Om man vill blir proffs på att svinga svärd eller att jaga kronhjortar ute på fälten spelar mindre roll eftersom Skyrim är uppbyggt för att tillåta spelaren att experimentera. Exempelvis krävs det att man vågar smaka på ingredienser för att kunna skapa några effektiva drycker genom alkemi, eller om man vill lära sig hur vissa magiska egenskaper på utrustning är gjorda får man helt enkelt bryta ner föremålet i sina beståndsdelar. Rustningen, medaljongen eller vad man nu har använt blir totalt obrukbart efter behandlingen, men spelaren är i alla fall en kunskap rikare. När man springer runt, utforskar, tittar och leker med allt som världen har att erbjuda blir det väldigt lätt att man glömmer bort saker man har gjort tidigare. Det är där spelets klassiska journal kommer in i bilden, där samlas information om nuvarande och gamla uppdrag som man har tagit på sig plus en hel del statistik om både det ena och det andra. Att navigera i dessa menyer är enkelt och det fungerar likadant i journalen som det gör i spelarens vanliga ”inventory” och när man väljer magier. Det tog däremot en stund att vänja sig vid dessa menyer eftersom de helt enkelt är nästan för avskalade. Allting hanteras genom ett väldigt simplifierat system där du bara får den mest grundläggande informationen. För den som inte är förtjust i att mecka i menyer och jämföra egenskaper mellan föremål är detta system perfekt och man befinner sig sällan i dessa menyer mer än några sekunder. Är man däremot den som planerar allt i minsta detalj och vill vara säker på att den valda utrustningen är rätt för jobbet man har framför sig, finns det troligtvis en hel del mer att önska som tyvärr inte finns där. Den bit som trots allt är viktigast i spelet är vad Bethesda verkligen har lyckats med den här gången.

När man utforskar Skyrim är inte världen bara vacker och full av liv, den är även rolig att utforska. Skyrim må vara täckt till största delen av snö men det finns en hel del skog och andra områden att upptäcka. Ruiner och gömda byggnader finns det gott om och de hemska ”copy paste” grottorna från Oblivion är ett minne blott. Varje grotta har sin egna lilla twist, vare sig det gäller fällor, monster eller pussel och vore det inte för att jag är förtjust i att titta på världens djurliv skulle jag ha betat av varenda grotta jag kunde hitta. Känslan när man traskar runt i världen förstärks utav spelets vackra yttre och musiken som förhöjer känslan av den situation man befinner sig i. Musiken ska däremot ha lite extra uppskattning då den precis som i tidigare spel även går utmärkt att lyssna på även utanför Skyrim, om man som jag föredrar mustig orkestermusik framför radiopop förstås. Röstskådespelarna är ungefär lika stela som vi är vana vid även om det finns några som överraskar, men ingenting som imponerar bortsett från den enorma mängd dialog som finns förstås. Enstaka objekt är inte nödvändigtvis lika vackra som motsvarande föremål i exempelvis Uncharted 3, men helheten och den enorma världen gör att saker och ting tillsammans ser väldigt vackert ut, förutom harar som springer förstås. Den animeraren som fixade den biten var antingen bakfull eller orkade lägga ner ungefär tio minuter på att få ihop det. Synd för honom att jag har en förkärlek till att jaga kaniner och andra pälsbollar. Vad jag däremot inte gillar att jaga är drakar, och dessa finns det gott om. Missförstå mig inte nu. Jag älskar drakar, därför har jag så svårt för ett spel som ber mig att jaga och döda de. För att bli starkare och komma vidare i berättelsen blir man däremot tvungen att jaga ett par drakar och trots att jag gärna hade sluppit ska jag erkänna att känslan när man vann en utav dessa strider ändå var väldigt speciell. Det krävdes trots allt en hel del för att lyckas fälla en drake och när man var klar kunde jag åtminstone göra min egen improviserade begravningsceremoni.

Att försöka gå igenom allt i Elder Scrolls V: Skyrim är ingen bra idé, men det är inte heller vad ni behöver veta. Har man aldrig spelat dessa spel innan ska man veta att världen är fri och det gäller att testa så mycket som möjligt för att se vad man tycker om att syssla med. Även en sådan sak som att bygga egna vapen och rustningar har blivit lite roligare även om det fortfarande bara handlar om att välja saker i en meny, därför att allt i spelet har fått en grafisk uppdatering där man faktiskt ser vad karaktären gör. Det må vara rent ögongodis utan någon riktig funktion, men när man slår på städet med hammaren i smedjan eller sista slaget mot en fiende byts ut mot en mer actionladdad animation blir det fullständiga intrycket väldigt mycket starkare. Den mer rutinerade spelaren kommer att älska att utforska världen och speciellt de grovt förbättrade grottorna, men vi kommer nog få höra en del gnällande framöver angående hur kontrollerna är anpassade för konsol istället för PC och även om jag kan ha en viss förståelse för det spelar denna ändring inte särskilt stor roll bara man vänjer sig vid att navigera i menyerna med tangentbordet istället för musen. Du kommer helt enkelt att tycka om någonting med Skyrim, troligtvis flera saker. Du får däremot vara beredd på att lägga ner tid, för det finns mycket att se och det kommer inte räcka med ett par timmar för att testa på allt som finns att göra. För varje sak man kan reta sig på finns det fem saker man tycker om, och trots att jag har haft minimala problem med att spelet kraschar är jag förvånad över att spelet har varit väldigt buggfritt för min del, vilket jag inte är van vid med spel från Bethesda. Har jag haft tur eller har de gjort ett mycket bättre jobb med att lösa spelförstörande buggar i förväg? Jag vet inte, men vad jag vet är att jag kommer återvända till Skyrim, för jag har inte heller hunnit se allt än. Plus att jag ser fram emot vad communityn kan hitta på för några slags moddar.

The Elder Scrolls V: Skyrim

9

Grafik

90/10

    Ljud

    90/10

      Spelbarhet

      80/10

        Hållbarhet

        100/10

          Grafik: Spelets grafiska del
          Ljud: Spelets musik och ljudeffekter
          Spelbarhet: Inlärningskurva och kontrollrespons
          Hållbarhet: Spelets återspelningsvärde samt innehåll

          Plus

          • - En gigantisk värld att utforska
          • - Drakar i överflöd

          Minus

          • - Lite väl klen population