AliensInfestation_info

Sci-fi är ett ämne som rör upp heta känslor. Det mest välkända exemplet är kriget mellan Star Wars-fans och fansen av Star Trek (a.k.a. trekkies) där majoriteten av världens nördar redan har valt en sida. Det finns däremot ett till krig mellan fans inom sci-fi och det handlar om vad som är coolast mellan rymdmonstren ”Aliens” (xenomorph) och ”Predators” (Yautja).  Var du hittar mig i den konflikten är troligtvis inte särskilt svårt att räkna ut. Ett rymdmonster som inte är ute efter dig på grund av att den är ond, den hatar inte människan eller har en religiös övertygelse som får den att döda. De är bara grymma och awesome för att de vill leva och frodas. Inga fegtaktiker, ingen övermäktig teknologi utan bara ren ”awesomeness”.

AliensInfestation_001

Spelet startar med något extremt vanligt i rymdberättelser, nämligen ett nödanrop. Signalen kommer från U.S.S. Sulaco (som man kan känna igen från filmen Aliens) och en liten trupp marinsoldater skickas in för att undersöka. De vet inte vem eller vad som har skickat signalen, men det dröjer inte länge innan det kommer fram att saker och ting inte har de most optimala förhållandena för ett räddningsuppdrag. Ni kan sannolikt gissa vad som händer härnäst. Folk skriker, de springer, kulor viner genom luften, monster överallt och människor dör som flugor. Efter att med nöd och näppe lyckats fly skeppet visar det sig att Weyland Utani återigen planerar att fånga in och använda dessa monster som biologiska vapen. Det är en ganska dum idé och för en gångs skull visar en general lite sunt förnuft och ger ordern att alla dessa utomjordingar ska elimineras, trots att detta strider mot alla regler och kan få de alla att fängslas eller värre.

AliensInfestation_002

Grunden i Aliens: Infestation är ganska enkel.Du har ett förenklat Metroid-koncept där du fritt kan springa runt i bland annat Sulaco hur du vill i din jakt på nya föremål. När du väl har hittat ett nytt föremål, vare sig det är en nyckel eller ett vapen har du oftast även förmågan att nå nya områden. Den här typen av speldesign vill jag gärna uppmuntra, däremot utnyttjar inte Wayforward det här konceptet fullt ut och istället får vi ett spel där upptäckarglädjen finns men vissa designbeslut lyckas dra ner entusiasmen bit för bit. Det största problemet är bristen på hemligheter att hitta. Förutom de föremål som krävs för att ta sig vidare finns det bara en typ av föremål som ens sökande kan resultera i, detta är vapenuppgraderingar. Varje vapen man hittar kan uppgraderas tre gånger och till en början är sökandet i ventilationstrummor efter dessa uppgraderingar allt du bryr dig om, men när man är förbi ungefär halva spelet och de flesta vapen redan är fullt uppgraderade finns det inte särskilt mycket anledning till att utforska sin omgivning längre.

Det starkaste kort som spelet har är stämningen, det är ganska imponerande med tanke på att detta är ett spel till ett bärbart format. De vapen man har tillgång till är precis vad man förväntar sig, det klassiska maskingeväret, hagelbrakare, eldkastare och allt som ni troligtvis kan gissa innan ni ens har startat spelet. Ljuden låter precis som de ska, vare sig det handlar om dina egna skjutvapen eller om de otaliga skrik som kommer runt omkring dig. Det finns ett flertal faktorer som bygger upp stämningen och det handlar inte bara om ljudbilden och grafiken. Först och främst har vi svårighetsgraden som ligger på en ganska lagom nivå. Den som är van vid 2D-shooters kommer sannolikt inte ha några större problem, men när man gör ett misstag kan det stå en dyrt vilket även får erfarna spelare att vara på sin vakt.

AliensInfestation_003

Vad är det för typ av straff undrar ni? Vi får gå tillbaka till spelets berättelse för det. Du har möjligheten att ta kontrollen över fyra olika marinsoldater åt gången, dvs de som är en del av ditt team och alla har sin egen personlighet som kommer fram i de små dialogerna som dyker upp under spelets gång. Dessa personligheter är förvisso bara en gnutta mer utvecklade än normala stereotyper, men det räcker för att man ska välja en favorit att spela med. Vad jag däremot skräckslaget fick erfara vid min första strid med en boss var att döden för en karaktär är permanent. Har en karaktär väl fallit kommer denne aldrig att komma tillbaka varpå man har en tom plats i sitt team som man får försöka fylla med någon av de marinsoldater man stöter på under sitt utforskande. När jag till slut hade lyckats hitta ett team där jag gillade alla involverade på ett eller annat sätt blev det plötsligt ännu viktigare att inte göra några misstag, men misstagen fanns där och ibland fick man betala dyrt för att man lät en viss dörr stängas för tidigt när man blev attackerad eller att man använde hagelbrakarn eller granater på för kort avstånd så varelsernas syrablod kunde stänka över dig.

AliensInfestation_004

Stämningen ligger som tidigare nämnt på topp och även om musiken kanske inte är den bästa kan jag inte klandra den för att inte fylla sin funktion. Större delen av spelets bakgrundsljud kommer återigen bestå utav rörelsedetektorn, men vill vi verkligen ha något annorlunda? Öronen får höra precis det man förväntar sig, inklusive scriptade ljudeffekter som förstärker ”jump scare”-tekniker. Det är många spelare där ute som anser att Nintendo DS är perfekt för den som gillar 2D-spel och Aliens: Infestation är ett tydligt exemepl på vad man syftar på. Animationerna är smidiga, detaljerna är många och det är bara på de stora bossarna där klassiska 2D-skavanker dyker upp i formen av leder som uppenbart inte sitter fast med resten av kroppen. Som en liten bonus finns det ett litet minispel inkluderat i Aliens: Infestation som baserar på den berömda knivleken. Vidrör med stylusen mellan fingrarna i en speciell ordning så fort som möjligt utan att sticka dig själv i handen och satsa på så höga poäng som möjligt. Ett trevligt tidsfördriv i några minuter men det känns mer som en liten enkel hyllning till den klassiska filmen mer än något som bidrar med något konkret. För att göra det kortfattat är spelet helt enkelt väldigt snyggt. Den punkt jag däremot gärna hade sett lite finslipning på är kontrollen. Efter att man har skjutit tar det en liten stund innan man tillåts att vända på sig (antagligen för att möjliggöra skjutande samtidigt som man backar) vilket kan bli lite problematiskt i mer stressade situationer. Aliens: Infestation är trogen licensen och har varit en väldigt speciell och angenäm upplevelse. Om Wayforward kan lyckas så pass väl på det bärbara formatet ser jag fram emot att se vad Gearbox lyckas göra med Aliens: Colonial Marines på de stationära konsolerna.

Aliens: Infestation

8

Grafik

9/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

7/10

Hållbarhet

6/10

Plus

  • Stämningen
  • Karaktärsvariationen

Minus

  • Onödiga sidospår