År 2006 kom även nästa del i Battlefield-serien. Den tog många med lika stor överraskning som Battlefield: Vietnam hade gjort några år tidigare och det var återigen intressant att se hur DICE var villiga att ta risker med temat på sina spel. Battlefield 2142 utspelade sig nämligen i en dystopisk framtid där människans gyllene ålder förstörs av en ny istid där man på gamla och nya slagfält slåss om de resurser som finns kvar. Spelet använde en modifierad version av Refractormotorn, samma som använts till Battlefield 2 vilket fick många att tycka att det hela helt enkelt var en välgjord expansion. Det var dock inte utan sina nyheter. Det första var att man hade minskat på antalet klasser. Istället för de sju klasser som föregångaren haft fanns det nu bara fyra stycken i Battlefield 2142 och det är en tradition som hållit i sig sedan dess. Skyttesoldaten fick sjukvårdarpaketet och kommandosoldatens sprängladdningar gavs till krypskytten. Samtidigt fick ingenjörssoldaten pansarvärnsvapen. Detta skapade fyra definierade klasser som alla kändes väldigt olika att spela.

Roligast i spelet var dock det nya spelläget Titan. Den gick helt sonika ut på att man skulle anfalla eller försvara en gigantisk flygande fästning genom att kontrollera robotar som automatiskt avfyrades mot Titanen tills dess sköldar föll. Därifrån kunde man välja att antingen behålla kontrollen tills robotarna förstörde Titanen eller som många valde att flyga upp till den, eller skjutas upp i infanterikapsel och borda Titanen för att förstöra den inifrån. Värt att nämna är även spelets inneboende reklamsystem som visar riktiga reklamskyltar i spelet. Bland annat kunde man återfinna inte bara Intels reklamposters, utan även för Discovery Channels program ”Future Weapons”, DVD Filmen Ghost Rider och information om nya spelfunktioner.

Battlefield 2142 fick ett aningen svalare men ändå gott mottagande, men de flesta fortsatte helt enkelt med att spela Battlefield 2. Framtiden var helt enkelt inte intressant och till slut var det egentligen bara Star Wars modifikationen First Strike som lockade köpare till 2142 och det var det sista vi skulle se av Battlefield på PC på tre år.

Under tiden som vi skjutit varandra i småbitar på PC började nämligen konsolerna komma ikapp PC spelandet, speciellt på den lukrativa FPS marknaden där Halo bevisat att det är kontrollerna och inte gameplay som behöver justeras för att det ska fungera effektivt. 2007 släpptes Call of Duty 4: Modern Warfare och spelet blev nästan genast en stor hit på PS3 och XBOX 360. Battlefield 2 hade visserligen fått en konsolrelease på Playstation med ”Battlefield 2: Modern Combat” som hade ett begränsat multiplayer-läge men desto mer utvecklad singleplayer. Det var dock tydligt att DICE själva behövde skapa en marknad för Battlefield-serien på konsolmarknaden.

Detta ledde till Battlefield: Bad Company som släpptes 2008 på PS3 och XBOX 360. Jag som inte äger en konsol kommer ihåg att jag kände mig lite besviken över att de valde att inte släppa titeln på PC, men samtidigt så är jag av åsikten att FPS ska spelas på PC, punkt slut. Med det sagt hade jag ändå extremt roligt åt de trailers som släpptes inför spelet, de som presenterade Bad Company och dess soldater. De drev hejdlöst med Rainbox Six och Gears of War och tog inte sig själva på det sammanbitna, allvarsamma sätt som soldater i spelserier ofta gör.

År 2009 var det dags för PC publiken att återigen skåda Battlefield och faktum är att hela två stycken spel planerades för PC. Det första utannonserades med gravallvarlig röst, bilder på Dagen ”D” landningen och jag tror många spelare suckade lite när de såg trailern. Andra världskriget var helt enkelt inte längre coolt, varpå trailern avbröt sig själv med ett glatt ”Sorry lads, Wrong trailer!” och började demonstrera vad Battlefield Heroes egentligen var för något. Battlefield Heroes är och kommer antagligen alltid vara unikt i serien. Det driver gärna med sig själv, har en nästan överdriven glätt stämning och är generellt positivt i alla bemärkelser, vilket även gör det till väldigt skoj att spela då man är trött på ”supressive fire” och dylika allvarliga funktioner. Det förminskar dock inte Battlefield-seriens ständiga fokus på lagarbete vilket fortsätter vara lika nödvändigt som förr. Nytt för serien var även grafiken som kunde vara tagen ur en tecknad film på LSD.

Den stora nyheten med spelet var dock det faktum att det var gratis. Man behövde inte lägga ner en spänn på att spela, eller klara sig bra i spelet för den delen heller. ”Battlefunds” kunde visserligen köpas och spenderas, men det populäraste att spendera dem på var vapen och utrustning, där den ena såg mer ”over the top” ut än den andra. På slagfältet dundrar de färgglada karaktärerna omkring, rider på flygplansvingar och rent allmänt skapar kaos omkring sig. Det andra spelet som snarare var en promo för det som komma skulle fick vi aldrig skåda på PC. Battlefield 1943, en liten upplaga med tre stycken kartor från stillahavskriget och Frostbitemotorn släpptes till PS3 och Xbox 2009. En PC version var in det längsta aktuell men förklarades officiellt död 2011. Då gjorde det inte längre någonting. Vi hade något roligare att spela.