Moralister har ända sedan människor lärde sig att kommunicera påstått att det ena eller andra kommunikativa hjälpmedlet gör oss till sämre varelser. När ungdomar satt med sina vänner och spelade schack i familjens källare på 1700-talet var det lika farligt för människans utveckling som vi idag hör påstås om Internet och spel.

Till viss del kan jag hålla med om att internet och spel tillåter oss att vara sämre, vildare, argare, vad man nu vill kalla det. Men frågan jag ställer mig är; Är det så att spel lär oss nya beteenden, eller besitter vi redan dessa drag?

Jag syftar på att vi i skydd utav avstånd kan använda Internet till att göra, skriva och säga vad vi vill. Jag tror däremot inte, till skillnad ifrån många moralister, att det är Internet eller spelens våldsamma natur som gör oss otrevliga. Snarare tror jag att de människor som via Internet och onlinespel yttrar otrevligheter och hot helt enkelt är otrevliga och hotfulla.

Faktum är att människor genom historien alltid har behandlat andra människor som skräp, speciellt när de själva har varit skyddade. Om man ser på idrottsevenemang och offentliga framträdanden så är den utsatte, alltså artisten eller utövaren, oftast väldigt trevlig och ödmjuk, medan den skyddade hopen vid minsta missnöjde yttrar hela sin livsångest i en mening. De anser sig vara skyddade och kan därför säga vad de tycker.

Aldrig någonsin ser man en nykter och någorlunda mentalt frisk människa gå fram till en slumpmässigt vald främling och skrika obsceniteter. När det däremot sker så är alltid den människan skyddad på ett eller annat sätt. Antingen har denne en kniv, eller anser sig såpass duktig på att slåss att den är skyddad. Eller så är den berusad. Alkohol och andra droger har ju, som vi vet, en förmåga att få människor att överskatta sina färdigheter och bortse ifrån risker. Är man då berusad och våldsamt lagd så överskattar man sin förmåga att slåss eller så underskattar man sin sårbarhet. Även många bilförare, i skydd av sin karross, pekar finger till varandra vid minsta misstag.

Men vad är det då som gör att dessa människor, t ex bilförare, inte pekar finger åt varandra när de stöter in i varandra på trottoaren? Plötsligt är samma människor som skriker ”men dra åt helvete vad du är dum i huvudet” bakom ratten istället väldigt hjälpsamma och frågar hur det gick och verkar bry sig.

Mitt enkla svar är att människan är helt enkelt rädd att få stryk. Att inte vilja känna smärta eller vara med om saker man inte kan kontrollera verkar vara det enda som driver dessa människor till att vara någorlunda trevliga och funktionella. Så fort de står bakom en glasvägg eller en Internetuppkoppling så visar de sitt sanna jag.

Lösningen? Det finns ingen. Alla människor är olika. Men ifall du verkligen vill lära känna en människas sanna jag så ska du umgås med dem i en miljö där de upplever att de är skyddade. Kanske din nästa första dejt eller anställningsintervju ska ske på Xbox Live?