Sist jag var i kontakt med Warhammer var 2001. Det är tio år sedan, men precis som många andra målade jag bara mina figurer. Jag hade inte tålamodet eller intresset att lära mig spela med mina figurer. Jag samlade på Warhammer endast för att det var coolt och det är lite samma känsla jag får när jag sitter i soffan och spelar Warhammer 40,000 Space Marine. Spelet är inte speciellt intressant men det är coolt.

Mina tankar förs allt för ofta till Gears of War. Oroväckande många moment påminner alldeles för mycket om det och jag vet inte hur många gånger jag blev besviken då jag kom på att mitt motorsågssvärd inte sitter fast på mitt gevär. Varför kan jag inte ta skydd? Jag får helt enkelt bara ställa mig bakom en pelare eller vägg och hoppas att ingen ser eller skjuter på mig. Enda problemet är att jag inte heller ser mina fiender eller kan skjuta tillbaka utan att kliva fram från mitt skydd.

Det är mycket som är opolerat och irriterande med Warhammer 40,000 Space Marine, men trots alla små uppenbara brister som att inte kunna ta skydd, stendum AI, linjär story, repetitiv gameplay så har jag faktiskt roligt genom hela spelet och jag tror att det beror på att jag hela tiden påminns om hur kul jag hade det när jag målade mina figurer. Jag blir lite nostalgisk.

Spelet är brutalt från början till slut. För varje ork som jag sågar sönder eller skjuter i bitar sprutar blodet hejvilt och vår protagonist (Kapten Titus) blåa rustning blir snabbt blodröd. Men när man själv tappar hälsa är det på ett litet annorlunda sätt du hittar ny. Genom att knocka dina fiender kan du med en häftig avrättningsmanöver återfå din förlorade hälsa genom att du sågar sönder din motståndare och vips – du har mer hälsa. Men medan animationen pågår kan andra fiender i din närhet (eller på distans) skada dig. Detta är extremt frustrerande då jag sattes i situationer där jag var i stort behov av hälsa men hade 20 orker omkring mig. Det är mer eller mindre omöjligt att inte dö i en sådan situation och detta är också det ända sättet att skaffa hälsa på.

Förutom Kapten Titus har jag två följeslagare vid namn Sidonus och Leandros. Dessa två medhjälpare är totalt meningslösa genom hela kampanjen. Antingen är de i vägen för dig som spelare eller så står de bara och tittar på medan du köttar vidare genom spelet. När jag spelar online förväntar jag mig att det är två lag uppdelade på varsin sida av banan där ena laget har en färg och det andra laget en annan. Relic har valt att inte använda sig av ett sådant enkelt system. De tycker att det är roligare om spelaren får välja ras, färg och form på sin karaktär och sen bara kasta sig direkt in i spelet och döda så mycket det går.

Min första match som jag spelade gick ut på att det ena laget skulle uppnå 41 kills så snabbt som möjligt. Enkelt trodde jag, fuck you tyckte Relic. Jag kom på mig själv med att skjuta flera av mina medspelare då de i mina ögon, hade en annan färg och då uppfattas som motståndare. Efter ett tag förstod jag att jag bara ska skjuta på de som har en röd text ovanför huvudet, som bara syns när jag siktar på dem. Färg och ras på rustningen spelar helt enkelt ingen som helst roll. Men precis som jag själv kom andra nybörjare
in i spelet och började skjuta på mig som var med i deras lag och så här höll det på… hela tiden.

Warhammer 40,000 Space Marine är ett underhållande spel till viss mån. Speciellt för dem som verkligen gillar Workshops alla kreationer och figurer. Trots ett bra underhållningsvärde så påminns jag hela tiden om att spelet är väldigt ofärdigt och det är alldeles för många småbrister som får mig att tappa lusten med att fortsätta spela. Speciellt när jag inte kan skilja på mina lagkamrater när jag spelar online.

Warhammer 40K: Space Marine

6

Grafik

6/10

Ljud

7/10

Spelbarhet

5/10

Hållbarhet

4/10