Gillar du att kontrollera stora arméer i episka slag om frihet eller världsherravälde? Paradox Interactive och Battlegoat Studios har kanske spelet du har väntat på. I Supreme Ruler: Cold War kontrollerar du antingen USA eller forna Sovjetunionen och istället för att att bara kontrollera ett fåtal enheter har du här kontrollen över en gigantisk armé och får kriga på flera fronter.

Det bör förtydligas att strategispel inte är min starka sida även om jag gillar dem. Subgenren grand strategy som Supreme Ruler: Cold War faller under har jag ingen tidigare erfarenhet av men jag köpte nyligen en annan Paradox-titel för att ge den en chans. Hur är det då att som nybörjare till genren ge sig på ett spel som detta?

Det första man möts av är en ganska grå titelskärm, något som passar en inte allt för rolig del av vår historia ganska bra. Huvudmenyn är lättnavigerad och profilen skapas utan några större problem. Sen är det dags att klicka sig vidare till Campaign-läget där jag får välja vilken av de två stormakterna jag vill kontrollera. Redan där gör jag en intressant upptäckt. Det finns mängder av inställningsmöjligheter som skulle kunna påverka spelandet rätt radikalt. Att ändra Fog of War kanske inte gör allt för stor skillnad, men att påverka ekonomin eller vad som krävs för att gå segrande ur striden kan däremot göra det.

När spelet startas möts jag av något som jag tror kan vara en del av USA och en enorm mängd knappar. Det är nu jag förstår svårigheten i den här typen av spel, men efter lite hjälp av min trogna manual får jag snart koll på vad det mesta gör. En tutorial-funktion kanske inte hade skadat, samtidigt som nybörjare till genren kanske inte heller är målgruppen de riktar sig emot.

Att vinna spelet kan göras på en hel del olika sätt och utöver det finns det ett antal vägar att nå dit. I kampanjläget är något som kallas för Sphere of Influence det man ska sikta in sig på. Sphere of Influence visar helt enkelt vilken av stormakterna som nationerna stödjer. Vissa väljer att hålla sig neutrala, medan andra till viss del eller helt stödjer USA eller Sovjet. Hur får man då småstaterna att gå över till ens sida? De aggressiva spelarna kanske väljer att starta krig, medan de mer passiva väljer att försöka vinna över dem med diplomati eller spionage. Vilket val man än gör får man vara beredd på en sak, det kommer att få konsekvenser. Då jag gillar experiment bestämde jag mig för att, som USA, anfalla Irland. Följderna till detta var att FN började klaga på mig, jag tappade förtroendet hos en del länder, stora som små, samt att Irlands ikon började anta kommunismens röda färg. Detta var helt enkelt inte rätt sätt att vinna över dem.

Som jag precis nämnde indikeras nationernas politiska ställningstagande med en viss färg. Samma färg som indikationen på Sphere of Influence. Färgerna som används är blå, röd och vit, samt en ljusare variant av de två första. Spelar du som USA är det de mörkröda du ska passa dig för, medan du, med list eller våld, kan få de ljusröda att röra sig mot den neutrala vita färgen för att på lång sikt få över dem till din sida. Runt kartan finns det även en hel del färglada overlays som är till stor hjälp när man planerar sin väg mot världsherravälde.

Grafikmässigt är kanske inte spelet det mest imponerande jag sett, men istället har det ett väldigt genomarbetat och lättnavigerat interface. Även om jag stirrade på det i ren förskräckelse under de första minuterna märkte jag snabbt att det faktiskt var riktigt trevligt att använda. När det gäller kameravinkel kan du zooma ut och få en överblick över ländernas politiska ställningstagande, samt om något hänt någonstans, då en liten klickbar fyrkant indikerar ett meddelande angående en händelse vid just den platsen. När du zoomar in nästan fullt börjar du se dina, och fiendernas enheter, vilket är ett väldigt bra drag för att kunna kontrollera dem i strid. Dock märker man rätt tidigt att eftersom man kan kontrollera spelets hastighet, bör man sänka den till normal istället för snabbaste när man ska kontrollera sin armé i strid.

En stor lättnad när man är en nykomling till grand strategy-spel är att man i Supreme Ruler: Cold War kan välja hur stor del av spelet man vill kontrollera själv. Spelets AI kan nämligen hjälpa dig i form av ministrar med ansvar för olika saker. Allt från forskning till offensiv och försvar. Känner du att du inte orkar välja vilka enheter eller missiler som ska produceras? Låt en minister göra jobbet åt dig. Vill du istället enbart hålla koll på den ekonomiska och diplomatiska biten kan du låta AI:n kontrollera dina enheter i strid. Är du en erfaren spelare kan du självklart ta kontroll över allt själv eller bara be dina ministrar ta hand om saker till en viss del. Konfigurationsmöjligheterna som påverkar svårighetsgrad och spel är alltså enorma även när spelet är i full gång och du kan när som helst ta kontrollen över något du känner att ministrarna inte sköter på rätt sätt. Du kan även ställa in hur de ska prioritera de olika sakerna de ansvarar för.

Spelets ljud kan nog beskrivas som passande men inget mästerverk. Musiken som spelas under nivåerna kan tyckas vara ganska enformig i längden då den inte ändras, men den är ändå så pass neutral att den inte stör allt för mycket. Det går självklart även att stänga av den och sätta på något man trivs med i bakgrunden, dock innebär det en risk att man kanske inte höra smattret från automatvapnen när det krigas tillräckligt bra. Ljudeffekterna är inte heller något att skryta med utan att för den sakens skull kunna klassas som dåligt. De är passande helt enkelt.

Under tiden jag har spelat det här spelet har jag gått ifrån ren förskräckelse av hur avancerat det var till att få ett sug av att spela mer då utmaningen kunde anpassas till en lagom nivå. Men det är fortfarande svårt. I en av sessionerna förklarade Nordkorea krig mot Sydkorea och som den världspolis jag är måste jag ställa detta till rätta och den glädje jag kände när jag till slut lyckades sno åt mig en bit mark och några av deras baser är näst intill obeskrivlig. Du är dock inte begränsad till USA och Sovjet. Känner du för att spela som en liten nation, exempelvis Sverige, och försöka ändra den historia vi känner till kan du starta spelet i Sandbox-läget, räkna dock inte med att ha tillgång till enorma mängder kärnvapen då.

Storymässigt kanske spelet inte har så mycket att komma med då det ändå är baserat på ett krig i vår historia och det är strategidelen som är i fokus. Spelet riktar sig helt klart i första hand mot folk som har ett intresse av krigshistoria och maskineri under dessa slag. Dock betyder inte det att någon som jag, som varken är ett fan av historia eller gamla båtar och tanks, kan uppskatta det. Spelet var förvånansvärt beroendeframkallande när jag kom över den första tröskeln. Manualen kan dock vara den mest relevanta spelmanual jag stött på hittills och har hjälpt mig enormt mycket.

 

Supreme Ruler: Cold War

7

Grafik

7/10

Ljud

6/10

Spelbarhet

7/10

Hållbarhet

7/10