Dungeons & Dragons bjuder oftast upp till dans i stora landskap där spelarna på ett eller annat sätt ska rädda världen. I Daggerdale är man däremot begränsad till ett mycket avskalat och grafiskt påfrestande torn där fiender spawnar mitt i strider och delar av världen poppar in och ut ur bilden.

I Rezlus torn svämmar våningarna över av hemska troll och komplexfyllda små goblins. Någonstans finns det också en skatt gömd. En skatt som skulle göra vem som helst rikare än alla troll i alla torn tillsammans. Bakom historien ligger dock ett ganska basic hack’n’slash-äventyr där historien faktiskt inte är viktig alls.

Innan du börjar spela får du välja en utav fyra karaktärer som är tillräckligt varierade för att kunna tillfredsställa de flesta. En mänsklig krigare, en alvisk tjuv, en dvärgpräst eller en halflingtrollkarl kommer att gestalta ditt hjältemod medan du rör dig uppåt i tornet.

”Bra att du tände lyset, vänd dig nu INTE om. Kom hit istället, lugnt och försiktigt.”

Varje karaktär har en avståndsattack, en närstridsattack och en massa klassbaserade specialstyrkor. Trollkarlen kan till exempel teleportera och kasta magiska missiler, medan tjuven kan skjuta speciella pilar och till och med flera pilar samtidigt. Spelar man co-op med tre personer till så går det att lägga upp smarta strategier för att utnyttja varje karaktärs styrkor, men de olika karaktärerna är allihopa ändå tillräckligt starka för att hacka och slasha sig rakt upp till toppen helt själva.

Mängden hack’n’slash känns ibland lite för dominerande för ett licenserat Dungeons & Dreagons-spel. Specialkrafterna använder man sällan då man faktiskt klarar sig ganska bra med att bara slå på A-knappen i striderna. Hälsodrycker är billiga och droppar dessutom ganska ofta från fiender så det behöver man inte heller bry sig om. Vid ett tillfälle tog jag med mig handkontrollen ut i köket och gjorde kaffe medan jag slog på A-knappen hela vägen, och när jag kom tillbaka hade jag dödat alla goblins som skurkaktig strök omkring utan att göra något särskilt. Att döda goblins är för övrigt en starkt överrepresenterad uppgift i Daggerdale.

Alven blir omringad utav mängden goblins. Räds dock ej, ty alven har ett tomtebloss.

Man finner dock en viss mängd karaktärsutveckling i Daggerdale. Räkna inte med att det ska matcha andra D&D-spel, men mängden kläder och olika vapen gör ändå att du kan få känna dig något så när övermänsklig. Det som utvecklar din karaktär är självklar att levla. Du får placera poäng på färdigheter (str, dex, con, wis, int) samt på olika specialkunskaper (feats) som gör din karaktär bättre på olika sätt. Men det är inte jättespännande. Försök istället att hitta någon rolig grupp och samspela er igenom spelet. Vem vet, kanske hittar du en ny bästis?

Daggerdale är baserat på fjärde utgåvan av D&D.

Dungeons & Dragons: Daggerdale

5

Grafik

5/10

Ljud

6/10

Spelbarhet

5/10

Hållbarhet

5/10