När jag fick köra Patapon till PSP första gången kunde kunde jag inte lägga ner det, de enda gångerna jag inte spelade var när maskinen sa åt mig att batteriet börjar ta slut och det tar jag som ett tecken att det är dags att vila lite.

”Vad är Patapon?” kan man då fråga sig. Patapon 3 är ett rytmspel från Pyramid och Japan Studio där man med hjälp av knapparna till höger av PSP slår in olika kombinationer av trumslag för att för att få din trupp att marschera, anfalla, försvara, hoppa eller dansa. För de som inte har kört Patapon 1 och 2 så kan jag rekommendera det för att komma in i det hela med spelmekanik, story (som inte var världsbäst i de tidigare spelen men man förstår mer om detta spel om man har det i ryggsäcken) och de olika klasserna. Inget hindrar dock en från att hoppa in direkt i trean men om man har kört de tidigare spelen och har kvar sin sparfil kan man få ta med sig av de föremål man hade i överflöd till nästa spel.

Patapon 3 är det senaste spelet i serien och vi slängs åter igen in i de små underbara Patapons värld för att leda dem till seger men inte som en allsmäktig gud som i de tidigare spelen utan här leder man sin armé i form av en Super Patapon, Hero. Några kanske känner igen denna från Patapon 2 där man fick rädda honom från att ha varit fast under en sten och kunde anpassa hans klass frivilligt till vad situationen behövde, en extra sköld som försvarade frontlinjen, en till ryttare som red ner alla fiender eller en till båge som såg till att motståndaren inte kunde titta upp utan att se ett hav av pilar. I detta spel ser han lite mer mänskligt ut, masken mer detaljerad och en halsduk som alltid fladdrar i vind och ovind. För de som har kört de tidigare spelen kommer mycket att kännas igen men väldigt mycket är ändrat och lagts till där vi äntligen får se de småsaker vi önskade få ha när man satt och spelade men klagade att det inte fanns. Det första som kommer att märkas är att man inte behöver hålla i SELECT mera för att se vilka olika kommandon man kan utföra, nästa sak som lätt läggs märke till är att man äntligen kan få se hur mycket HP en bosskaraktär har för att kunna planera om man vill anfalla och ta ner den eller behöver försvara, springa iväg eller hoppa och en sak jag vet många kommer att dra en lättnads suck över är att man kan pausa spelet. ÄNTLIGEN!

En av de stora skillnaderna mellan trean och de tidigare spelen är att i ettan var det möjligt att klara av spelet med att bara anfalla och ibland försvara medan i tvåan uppmanades man till att försvara sig oftare och även använda flykommandot men i trean har de verkligen lyckats att få en balans mellan allt. Beroende på vilken typ av hjälte som man använder så finns det olika specialattacker, t.ex att använder du dig av en Taterzay (Grund sköldpatapon) slår in Chacka Chacka Pata Pon med ”fever mode” skapas det en sköld omkring din trupp och reducerar inkommande skada väsentligt medan en Destrobo (rent sagt en demoleringsenhet som pulveriserar fienderna) skapar en tornado av slag med hjälp av sina armar med hjälp av Pon Pon Pata Pon i ”fever mode”. Det finns mellan 21 olika klasser att välja mellan men det är inte bara din hjälte som kan byta klass utan även resten av din trupp kan också byta klasser men bara om dom har nått en viss level, ja du läste rätt, level. Hela konceptet med att skapa dina egna patapons med hjälp av mat, stenar och grenar är ersatt med ett levelsystem där du börjar med tre normala patapons av klasserna Yaripon (Spjut), Tatepon (Sköld) och Yumipon (Båge) och din hjälte. Du får erfarenhetspoäng för varje uppdrag du klarar av och beroende på vilka melodier du använde och hur ofta i uppdraget går de olika klassernas färdigheter upp t.ex en Taterzay behöver höra chacka chacka för att gå upp i sköldnivå. Men det är inte bara dina patapon som kan gå upp i nivåer utan du kan även förbättra dina vapen i smedjan med stenar, metaller, grenar som hittas under de olika banors gång eller förstöra de vapen du har för att få tillbaka resurser. Patapon har blivit ett RPG och det underbara med det är att dom har lyckats så BRA med det!

Under spelets gång får man olika tips och förklaringar till spelets olika funktioner och händelser, en av de förklarar nedan om hur storyn börjar och varför en enstaka Hatapon kunde överleva vad som slog ut hela den allsmäktiga armen av patapons. Efter att ha byggt klart bron som dom påbörjade i Patapon 2 hittades en underlig låda. När lådan öppnades släpptes sju onda andar ut och förvandlade alla patapons till sten förutom Hatapon. En silver Hoshipon från lådan räddar Hero från förstegningen blir därmed infuserad med den allsmäktige patapon gudens krafter och återupplivas som Superhero Patapon.

Redan när man startar spelet får man en känsla om att det här kommer inte att riktigt vara riktigt likt sina föregångare. Introt ger vibbar av kaxighet, ljudet strömmar från vänster till höger utgång, sedan från höger till vänster igen. Vi får se hur den mystiska hjälten från Patapon 2 får en helt ny look från den oranga mask till en vassare och klarare blå, hans vapen förändras och skär igenom luften när den svingas, efter att ha valt namn och fått frågan om vi vill ha en unik hjälte eller (denna fråga har med hårstilen att göra om man vill ha en annorlunda jämfört med de andra pataponsen) inte samt valt vår hjältes grundklass ser vi hur alla patapons står förstenade framför en stor svart låda som nyligen öppnats, hur Silver Hoshipon räddar de fyra utvalda patapons som ska rädda sitt folk och visar dem vägen till den nya staden som ligger i en grotta. Redan i början får man tillgång till alla olika trummor och melodier som fanns att få i det tidigare spelet, med undantag för ett som man kan införskaffa redan i början av spelet och det är paus melodin.

En massa nya saker finns tillagda utöver det nya systemet med klasser, levels och uppgraderingar. Grottor med olika nivårer, mirakel från ettan och tvåan är ersatta med djinns som återupplivar alla dina karaktärer och ger dig instant fevermode och gör löjligt mycket skada, olika minispel emot motståndare i stil med ”capture the flag” som lägger till mer spelkänsla utöver det vanliga gå fram och anfalla gör spelet till nästintill bäst. Men alla spel är inte perfekta även om man skulle vilja kalla vissa för det. En av de jobbiga moment i Patapon 3 är när man ska gå upp i nivå och då måste man först få vänta på att den lilla pataponen gör en liten piruett ser texten ”level up” och sedan om man fick en ny egenskap och sedan till nästa för att upprepa hela processen. Även de olika vapen som man hittar i kistor måste öppnas en för en när man väl är klar med en bana.

Spelet har även en onlinefunktion men då jag tyvärr inte hade någon möjlighet att hitta någon medspelare för detta har jag ingen möjlighet att pröva den men ut av det jag hört så ska det vara en stor del av spelet då alla RPG spel går ut på att levla upp för att slippa bli dödad av en superboss och just onlineläget ska vara utmärkt för just detta. Patapon är i min åsikt årets PSP spel och därmed basta! Grafiken är lik de tidigare men ändå snäppet vassare. Musiken har fått mera melodier och lite mer av en rockigare känsla.

Spelet kan bli lite svårt men det brukar vara en signal på att man borde se över sitt lag och titta om man kan förbättra något av sina vapen men att lyckas göra ett redan bra spel bättre har alla inblandade i detta fantastiska spel har verkligen lyckats!

Patapon 3

9

Grafik

9/10

Ljud

9/10

Spelbarhet

9/10

Hållbarhet

9/10