Låt mig börja med att ärligt säga: Jag har inte spelat det första Crysis, jag är heller inget stort fan utav spelet i den mån att det har känts mycket hype för mig inför det nu släppta Crysis 2. Så lever detta spel upp till all hype?

Ja och nej

Spelet har ett fruktansvärt bra soundtrack och det märks att genier som Hans Zimmer har skapat den. Tonerna är magiska och man njuter av varenda litet ljud, även röstskådespeleriet är bra och effekterna med 5.1 system är galna! Introt i spelet är ganska långdraget och jag kan tänka mig att om man spelat det första Crysis- spelet hänger man med mer i vad som händer och vad som skett innan. Men jag som Crysis-noob hänger inte riktigt med. Men under spelets gång får jag det förklarat för mig i lagom långa mellansekvenserna spelet bjuder på. Och grafiken imponerar även den, trots små renderingsproblem (Iaf på Xbox 360 versionen) flyter det på bra och något lagg upplever jag aldrig under spelets kampanj. Grafiken är verkligen imponerande och det hade vart kul att testa spelet med 3D (Vilket min tv saknar) Jag misstänker dock att spelet kan vara ännu snyggare till en High-End PC.

Men storyn engagerar mig aldrig riktigt och det känns som jag bara vill se slutet, trots påkostad produktion med utomjordingar som invaderar, svek, arga militärfigurer och bra actiondrag blir det aldrig något som under spelets gång tar tag i mig och får mig att absolut inte släppa kontrollen för att se vad som händer härnäst. Detta faktum tillsammans med att miljöerna känns väldigt ”same same” gör spelet ganska mediokert för min personliga smak. Prophet som var huvudkaraktären i det första spelet är med i början på detta spel men försvinner snabbt, du tar istället rollen som Alcatraz som är en marinsoldat vars öde ska komma att ändras rejält när han vaknar upp efter att nästan dött i en nano dräkt.

Spelets början är mörkt, mycket mörkt. Högar av kroppar märkta ”Giftigt avfall” finns överallt runtomkring mig, Något har hänt, något fruktansvärt. Jag vet inte varför jag fått dräkten,det enda jag vet är att jag ska avsluta något Prophet påbörjade. Jag blir introducerad till spelets kontroller och de fungerar väldigt bra. Det står snabbt klart för mig att det kommer bli ett storslaget äventyr med mycket effekter, pang pang och ett svek.

Din nanosuit eller nano-dräkt har givetvis en massa krafter. Möjligheten att bli nästintill osårbar, osynlig, springa fort mm. Dock så ska man väl kunna springa i ett spel? Behövs det verkligen en kraftmätare som håller en liten stund för det? Hoppa tio meter upp i luften för att ta tag i en avsats kan jag gå med på, men springa? Dräkten bjuder även på två olika visir som visar : Nanovision (Värme seende typ där fienderna och värme syns) och tactical visor där du kan ”tagga” fiender för att lättare se dom genom byggnader eller dylikt om du vill smyga. och därmed bestämma hur du vill tackla olika situationer. Tråkigt nog blir slutresultatet det samma: Klara banan genom att smyga, flanka, snipa osv eller dö under försöket. Om banans slut hade ändrats till dig som upplever spelet beroende på hur du valde att gå tillväga hade det vart riktigt ballt. Men effekten blir som sagt den samma. Stealthkills är skit häftiga dom fyra första gångerna men sen blir dom väldigt repetitiva, vapnen som du får ta del av är relativt standard. En hagelbrakare , automat gevär, pistol osv. Med undantaget mikrovågs vapnet som grillar fiender med mikrovågor.

Under spelets gång får ta ta del av flashbacks från Prophets minnen och bit för bit får du reda på vad som egentligen hänt och hur du blivit förrådd. New York må vara en stad som innehåller mer beting än alla Sveriges förorter men den behöver väl inte kännas så grådassigt och livlös i ett spel? Variationen blir inte mer än grå med några träd. Jag hade gärna sett möjligheten att få styra en helikopter. Ett perfekt Crysis spel för mig hade varit en hybrid mellan Crackdown 2 och Crysis 2 ett sandboxspel med oändliga möjligheter. Nu får jag ett FPS med den allt för vanliga ”osynliga väggen” som bara finns där för att sätta stopp, fast du känner att du gärna bara hade velat gå och utforska åt det hållet.

Fienderna då? Jo AI:n är lite si och så. Ibland blir jag totalt massakrerad av en-två fiender medan andra gånger ser jag dem springa in i väggar för att fortsätta göra så tills jag dödat dem. Det hände även minst två gånger att jag stod i en container och kunde ta tag i fiender genom väggen, döda och inte bli upptäckt. Det mänskliga motståndet i Crysis 2 är faktiskt ganska bra, men det från Cephs är larvigt. Medan människorna skjuter upp nödsignaler, gömmer sig, flankar dig som spelare, springer Cephs mest runt och pratar konstant skit (på Ceph språk) Första gången känns Cephs skit coola men sen blir variationen för lite och jag lyfter inga ögonbryn. Men elaka är de ju allesammans så utgången blir densamma: döda allt och alla.

Skriptade events finns det gott om i Crysis 2, och de gångerna jag faktiskt blivit glad och tänkt ”JA! nu får jag köra den här bilen och skjuta sönder allt i småbitar!” har istället övergått till 4 sekunders tittande och sen tog banan slut för att antingen bli vält, kastad, slagen, krossad. Ja, som spelare får man stå ut med en hel del mörbultning, dräkten startar om fler gånger än jag kan räkna och man lyckas alltid klara livhanken med nöd och näppe. Detta kunde jag köpt om det hade varit två gånger i spelet inte ett återkommande scenario gång på gång. Det bli som att dräkten håller än vid liv och snålar på krafter, för även om du kan uppgradera nano dräkten med tolv stycken uppgraderingar känns den väldigt mycket samma hela tiden trots små tweakar inom olika områden. Men det finns även dom gångerna du känner dig som en gud i dräkten och även om dessa är få under spelets gång är det alltid kul att se massa marinsoldater falla som flugor medan du bara behöver trycka in en knapp för att höra: Maximum armor, lite humoristiskt tycker jag allt. Det finns även massvis av saker att samla på sig under single player kampanjen. Dog tags, souvenirer, fordons nycklar och email konversationer, dessa låser upp musik, concept art mm. och slutet på singelplayer kampanjen bådar gott en trea är att räkna med.

Crysis 2 innehåller också ett multiplayerläge och det provade jag på redan under Gamescom 2010. Fartfyllt, roligt och svårt men även bra balanserat och gillar man fartfylld action mot eller tillsammans med vänner är Crysis 2 en speciellt upplevelse. Du börjar på rank noll och vart efter låser du upp saker som gör att dräktens krafter håller längre. Och riktigt helt osynlig blir du aldrig. Det finns flera klasser att välja mellan och låsa upp, samt en hel drös vapen. Något lagg fanns inte och det var riktigt skoj, snabbt gick det och man fick bli ägd en hel del gånger innan man började tänka taktiskt. Även om våran egen Hamster inte använder sig utav Osynlighets funktionen kan jag säga utan att skämmas: Det gör jag, för varje situation finns en taktik och det är precis så man måste tänka i multiplayer läget på Crysis 2. Att springa runt och tro att det är Call of Duty eller Battlefield kommer bara göra dig förbannad för du kommer dö mer än du dödar. I mulitplayer känns miljöerna mycket mer varierande och jag gillar det. Är man ett fan av Crysis serien så blir man inte besviken på del två i serien, men som Crysis noob som jag är blir det ingen magisk fantastisk upplevelse, bara ett bra FPS som många andra där ute.

 

Crysis 2

8

Grafik

8/10

Ljud

10/10

Spelbarhet

7/10

Hållbarhet

7/10