Spelinformation

  • Testad plattform: PlayStation 3
  • Utvecklare: Sega CS1
  • Utgivare: SEGA
  • Genre: Actionäventyr
  • Antal spelare: 1 Offline
  • Finns till: PlayStation 3
  • Släpps: 2011-03-18

 

Det finns många kända kriminella organisationer och grupper i världen men en av de mest kända är den japanska Yakuzan. Hur deras verklighet ser ut vet jag ingenting konkret om men det hindrar mig inte från att uppleva filmvärldens och spelvärldens versioner av deras vardag. Den som har spelat de tidigare spelen i Yakuza serien vet vad det handlar om, d.v.s våld, sprit, en stor mängd minispel och självklart värdklubbar. Med Yakuza 4 kommer ett par av seriens största förändringar sedan Kazuma flyttade från Kamurocho (vilket var precis innan Yakuza 3) men räcker det för att de trogna fansen ska behålla intresset och är det någon idé för nya spelare att komma in i serien nu?

Spelets handling tar vid efter treans slut. Vår käre Kazuma som är seriens kända protagonist lyser med sin frånvaro och istället får vi följa en lånehaj som driver sitt företag vid namn Sky Finance. Hans namn är Akiyama och för honom är pengar inga problem vilket är anledningen till att han lånar pengar till personer som inte får ett lån någon annanstans. Allt verkar vara lugnt och fridfullt tills dess att en rivaliserande familjs underhuggare får för sig att leva rövare på en av dina klubbar. Efter en dramatisk konfrontation slutar det hela med att din bästa vän blir jagad av både polisen och Yakuzan för ett mord och inom kort dyker det upp en mystisk kvinna på ”Sky Finance” och ber om ett extremt stort lån. Storyn i Yakuza har alltid varit seriens styrka och Yakuza 4 har verkligen tagit ett stort kliv framåt, speciellt gentemot den svagare trean. Under spelets gång kommer man följa flera karaktärer med olika bakgrundshistorier och motivationer innan dessa vävs samman till den spännande historia vi får ta del av i Yakuza 4. Att Kazuma inte är med från spelets start gjorde mig lite nervös till en början men efter bara några minuter fick jag förtroende för Akiyama och var mer intresserad av att veta mer om honom än att se Kazuma slå ner fler ligister.

inom kort dyker det upp en mystisk kvinna.

Karaktärerna i Yakuza 4 har alla bra, trovärdiga röstskådespelare och jag är glad över att rösterna fortfarande inte dubbas över till engelska. Jag påstår inte att det inte finns bra engelsktalande röstskådespelare, men när spelet utspelar sig i Japan tycker jag att språket bör hålla sig till japanska. Precis som tidigare spel i serien är det bara i filmsekvenser som vi får höra röster och under all annan dialog får vi nöja oss med att läsa textrutor. Visst hade det varit trevligt med röster i alla konversationer men med tanke på det stora antal filmsekvenser som finns och kvalitén på dessa förstår jag fullt ut varför inte alla dialoger har röster, speciellt när det är en enorm mängd dialog som finns i spelet. Även ljud och musik är välproducerat med passande rockmusik när man slåss och skumma men roliga j-poplåtar när man befinner sig på mindre våldsamma platser. Musiken går oftast i en lite mörkare ton och det fungerar väldigt bra men även om det finns en mängd låtar blir det aldrig att jag riktigt tänker på musiken utan den håller sig i bakgrunden och förstärker känslan av det som händer för tillfället. Ljudeffekterna kommer man däremot inte undan. Stilen på ljudeffekterna ligger någonstans nära vad som låter verkligt samtidigt som den gnager lite i kanten på den typen av ljudeffekter man hör i asiatiska kampsportsfilmer. Varje gång ett hårt slag når sitt mål kan jag inte bara se det tydligt utan också njuta av ljudvågorna som når mina trumhinnor.

Att röra sig runt på gatorna i Yakuza 4 är verkligen ingen ful upplevelse. Alla olika skyltfönster har sina egna detaljer och människorna som går runt ger spelet ett väldigt verkligt intryck. Inte helt oväntat är det de storyrelaterade karaktärerna som har fått mest tid på ritbordet men stilen på karaktärerna är alltid konsekvent och det är bara några npc’er som inte ser helt genomarbetade ut. Filmsekvenserna i Yakuza 4 är där man verkligen blir imponerad av det arbete som har lagts ner på det visuella. Med kameravinklar som används bättre än i vissa filmer och animationer som verkligen får karaktärerna att kännas levande. Utanför dessa filmsekvenser är det inte fullt lika imponerande. Karaktärerna är fortfarande snygga och animeringen är bra, men det är mer estetiskt vackert än vad det är tekniskt snyggt. I sin helhet är grafiken klart mer än godkänd men några skavanker finns det här och var i form av suddiga texturer och ett par tråkiga karaktärsmodeller.

Majoriteten av alla dessa aktiviteter är simpla.

Vad kan man egentligen göra i Yakuza 4? Precis som vanligt i serien finns det en mängd aktiviteter att sysselsätta sig med förutom olika slagsmål. Man kan gå till den trogna arkadhallen, få massage av fina flickor, titta på poledancing, slå ett par bollar vid såna där baseball-träningsmaskiner och en hel del mer. För den som inte har bråttom att ta sig igenom äventyret finns det tillräckligt med aktiviteter och sidouppdrag för att hålla sig sysselsatt i fler timmar än ett normalt rollspel. Jag själv lyckas alltid spendera allt för mycket tid och pengar vid någon utav alla de värdklubbar som finns i Kamurocho och det förändrades inte den här gången. Däremot hittade jag något nytt som även det ledde till många timmars uppehåll från storyn. Jag fann en dojo där jag fick möjligheten att träna elever i kampsport, något som var överraskande tillfredsställande. Det minispelet i sig var snäppet mer avancerat än en Tamagotchi men det räckte för att engagera mig. Majoriteten av alla dessa aktiviteter är simpla och involverar oftast ingenting man inte kan kontrollera med en hand, men det fungerar oftast bra och de flesta kommer troligtvis hitta en eller två aktiviteter att fördriva sin tid med när de undersöker Kamurocho. Trots dessa sidospår kommer ingen kunna undgå det grova våld som är vardag i Japans undre värld.

Att slåss i Yakuza 4 skiljer sig inte i grunden från hur det har varit i tidigare spel. Du kan fortfarande göra enklare slagkombos med fyrkant och avsluta det hela med ett hårdare slag på trekant. Det är även möjligt att ta ett grepp om motståndarna för att sedan kasta dem eller utföra en ”Heat” manöver. Dessa specialattacker gör extra skada och ser underbart brutala ut på ett sätt som får mig att njuta varenda gång. När man slåss mot olika fiender bygger man på en speciellHeat mätare och när den är fylld ges möjligheten att utföra en av dessa attacker, men mätaren kan även sjunka om spelaren tar skada under striderna. Ett enkelt system som belönar den aggressive spelaren på ett tillfredsställande sätt. Jag blir ändå förvånad över att stridssystemet har förändrats extremt lite sedan första Yakuza släpptes till Playstation, särskilt när det redan då fanns ett par hörn som borde kapas bort. Det är exempelvis fortfarande alldeles för lätt hänt att man slår bredvid en motståndare och fortsätter att misshandla luft tills dess att man får ett slag i ryggen. Att besegra en stark fiende som blockar handlar fortfarande oftast om att hitta ett vapen motståndaren inte kan skydda sig mot och kasten fungerar fortfarande bara mot svagare fiender.

Under spelets gång blir striderna lite mer varierande än tidigare.

Stridssystemet är väldigt simpelt och kan lätt jämföras med klassiska titlar som Battletoads eller Double Dragon, men det är ändå i striderna där kontrollen är som viktigast också det ställe där styrningen har mest problem. Denna punkt har finslipats för varje spel som släppts i serien och nu när man har flera karaktärer att kontrollera under spelets gång blir striderna lite mer varierande än tidigare, men olyckligtvis har man inte blivit av med alla barnsjukdomarna från första spelet riktigt än. Jag gillar däremot vad som har hänt med levelsystemet. Istället för det tidigare systemet där man fick spendera erfarenhetspoäng på en av tre olika attribut låser man nu istället upp de olika stridsteknikerna man vill ha direkt. På det sättet får man bättre möjlighet att skräddarsy sin karaktär med de egenskaper som känns användbara.

Jag älskar Yakuza serien. Den är inte perfekt på allt men den griper tag i mig och lämnar mig sällan oberörd när jag är klar. Efter Yakuza 3 som var lite av en besvikelse för mig var jag orolig över att serien inte hade så mycket kvar att ge. Som tur är bevisar Yakuza 4 motsatsen och förutom den minst bråkiga kontrollen i serien ges vi även en berättelse som klår det mesta i spelväg. Jag hoppas att vi även i fortsättningen får se mer av den här serien för jag vill inte att historien om Kamurocho och dess undre värld ska sluta redan här.

Yakuza 4

8

Grafik

8/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

6/10

Hållbarhet

9/10

Plus

  • Karaktärerna
  • Storyn

Minus

  • Kontrollen är fortfarande stel