Dragon Age 2 är uppföljaren till det hyllade Dragon Age: Origins som tog oss alla med storm. I Dragon Age: Origins tog man rollen som en av de sista Grey Wardens som är de enda som kan stoppa en Blight.  En s.k. Blight är i sin tur den gigantiska arme av Darkspawns vars enda syfte är att sprida död och lidande. Dragon Age 2 tar oss i en helt ny riktning men ändå under ungefär samma tidsperiod.

Denna gång intar vi rollen som Hawk vars familj bodde fridfullt i Lothering som vissa kanske minns från det första spelet som den första byn man besökte efter slaget vid Ostagar. Vi får leva igenom Hawks berättelse som återberättas utav en av hans kompanjoner som först berättar en lite överdriven historia om en storslagen strid men innan denna berättelse börjar måste man välja vilken klass man tänker spela spelet som men det är också allt. Klasserna är de vanliga klassikerna från det tidigare spelet Warrior, Mage och Rouge som alla har sina olika talangträd. I början ser ens karaktär ut exakt ut som i alla trailers och affischer (Om man inte väljer att vara kvinna) vilket är ganska häftigt faktiskt, men för er RPG fantaster som vill ha er egen karaktär så oroa er inte. Man får så småningom skapa sin egen karaktär men man får inte välja vilken ras som i det första spelet då man kunde välja mellan alv, dvärg och människa samt välja olika bakgrunder men detta är inte ”Origins” trots allt.


Detta kompenseras det för i min mening genom att huvudkaraktären faktiskt kan tala och inte låtit sig bli mördad och ersatt av Gordon Freeman. Jag välkomnar förmågan att få min röst hörd genom Hawks smarta kommentarer och argument. Äntligen får man en tillfredsställande känsla när ens karaktär svarar! Inte bara stum tystnad och man sparar inte på tid genom att värma upp spelaren med lätta beslut. Nej, man får tunga beslut på liv och död väldigt fort.Man bör anpassa de kompanjoner man tar med sig till ens spelstil, annars börjar de tycka väldigt illa om en då varje större beslut påverkar hur de känner för dig vare sig det är gott eller ont.

Man har även tagit bort den klassiska ”vandra runt  i ditt läger för att snacka med alla lagkamraterna”, utan de bor på lite olika platser runt om i staden och man måste gå till deras hem för att prata med dem. Man kan inte  köra den gamla hederliga stilen som är den vanligaste i RPG spel ”Hej, hejdå, hej!” Det vill säga att man inte kan starta om diskussionen om det går lite snett. Med dina lagkamrater får man bara en chans och kan inte starta  om diskussionen igen och det är lite synd då man kan missa en massa intressant bakgrundsstory eller andra hints, så man måste vara uppmärksam när man talar med karaktärerna. Som jag nämnde tidigare kan de tycka om och ogilla olika beslut så se till att ha karaktärer med liknande personligheter i ditt lag för att slippa konflikt. Mätaren står mellan ”Friend och Rival”. Men till min kunskap kan man inte längre dränka dem med presenter för att kompensera för handlingar de inte gillar. Verkar som att deras moraliska kompass fått sig en fastare grund i detta spel vilket jag själv tycker om då man får anstränga sig lite mer.

Det märks på en gång att man valt att gå i en ny riktning i detta spel när man får slåss mot sina första fiender då man ändrat om stridssystemet väldigt drastiskt. Från att ha en automatisk ”Basic Attack” som slår typ en gång i sekunden eller fortare beroende på vapen så har man valt att gå lite mer åt Hack&Slash hållet då alla ”Basic Attacks” utförs genom att trycka på A- knappen vilket resulterar i att man gör en cool kombo. Sättet man använder sina speciella attacker har inte förändrats förutom att de är mycket smidigare och snabbare att använda vilket gör striderna mycket mer intensiva. På tal om intensivitet har det nyligen tillagda våldet blivit grövre med mer blod och kroppsdelar som faller åt olika håll under tiden man brutalt hackar ner en Darkspawn med ett stort svärd eller spränger de i bitar med magi. Vilket bevisar denna gamla gamers matematiska formel ”våld + mer våld + explosiv magi = Happy Times”.

På tal om mer våld kan man inte undvika att märka den mycket efterlängtade ansiktslyftningen som Dragon Age 2 har fått som verkligen gett titeln nytt liv. Allt från byggnaderna runt omkring dig, marken, alla karaktärer vars rustningar och vapen fått mycket mer detaljer och originalitet samt att Qunari och Alverna har fått sig en liten makeover. Alverna ser mer omänskliga ut och mer som alver medan Qunari helt och hållet ser ut som hälften demon, hälften människa med horn. Detta gör att alla karaktärer känns mer unika och levande samt att specialeffekterna har blivit mycket mer detaljerade och fått större djup. Detta, med eller utan din tillåtelse, drar in dig i den magiska världen som Dragon Age utspelar sig i och jag välkomnar chansen att leva mig in i den med öppna armar. Om man inte blir lockad av förbättrad gameplay och grafik kommer garanterat musiken och Story & Quest´s att fånga ditt intresse. Ljudets kvalité är i stort sett likadan som i den förra titeln och håller sig trogen till stilen när den lägger sig i bakgrunden som målarfärg i en tavla. Den förtrollar spelet genom att få ditt hjärta att pumpa i striderna och får dig att känna frid när du står som segrare! Men som sagt, ljudet och musiken skiljer sig inte mycket från hur det var i det första spelet.

Det går inte att ha ett RPG utan quests och man har inte glömt det i Dragon Age 2. Man har satsat mer på att göra kanske lite färre quests men med mycket mer handling och tyngd på kvalitén i dessa. Genomtänkta dialoger och vridna tvister håller dig konstant på tårna och man känner inte att man springer runt och gör samma sak hela tiden. Vilket verkligen är givande i denna spelgenre som har mer än ett fåtal speltitlar som erbjuder hjärndödande ”grinding” för att få de där levlarna man var tvungen att ha för att kunna besegra en boss eller nåt. Det är roligt att levla i Dragon Age 2, samt att huvudhandlingen berättas med filmsekvenser som har en bra berättarröst. Detta förstärks med hjälp av målningar som man får se små bitar av samtidigt som kameran färdas längst konstverken. Väldigt likt Fable II vilket är ett bra ting. De nya krafterna man låser upp under spelets gång hjälper och tillåter dig att bygga upp en karaktär som passar din spelstil vare sig den är aggressiv eller passiv.

Men att kunna anpassa karaktärers krafter är inte nytt i dagens RPG-spel, men något som är relativt ovanligt nu för tiden är att man satsar mer på att karaktärer ska se bra ut. Ett exempel på detta är att man inte kan välja helt hur dina kompanjoner ska se ut klädmässigt då de har bestämda rustningar etc redan. Man kan uppgradera deras rustningar om man har tur och hittar dem och självklart kan man välja olika vapen etc. Som spelare har man har full kontroll över vilken rustning och utstyrsel ens egen karaktär ska ha förstås. Man kan lugnt säga att Dragon Age 2 är allt som en uppföljare ska vara. Den har behållit det vi älskade från det första spelet och lagt till nytt för att förbättra det som behövdes förbättras. Detta gör Dragon Age 2 till ett av de starkaste titlarna i år och enligt min mening en av de bästa uppföljarna som jag skådat på en väldigt lång tid. Att det är en viss likhet mellan Dragon Age 2 och Mass Effect är inte något negativt. Man skulle kunna säga att detta påminner om Mass Effect fast med medeltida fantasy istället för Sci-fi. Så om du har stor kärlek till Dragon Age: Origins, Mass Effect eller bara gillar RPG-spel i allmänhet är Dragon Age 2 ett av de bästa spelen jag spelat och kommer alltid ha en speciell plats i denna gamla gamers hjärta. Självklart så kommer alla härliga DLC som är på ingång göra smaken ännu mer njutbar.

 

Dragon Age II

8

Grafik

8/10

Ljud

7/10

Spelbarhet

9/10

Hållbarhet

9/10