Thepathinfo[1]

Jag valde att spela The Path som dottern Ginger, och visste inte riktigt vad jag gav mig in i. Kontrollerna gav mig lite huvudbry; bara ASWD/piltangenter/höger musknapp för att gå. Tryckte du in höger+vänster musknapp så sprang du. För att interagera med objekt i miljön släppte du bara alla knappar och spelet sköter det åt dig. Inget komplicerat alls. Mer behövs faktiskt inte för att få fram det du behöver i spelet. Dock är man ju van nuförtiden att hålla ordning på tiotusen olika knappar och kommandon så detta är ett ganska nytt sätt att spela på för min del. Och jag gillar det.

På vägen plockade jag  mer blommor och kom till slut till ett fält med högt gräs. Mitt i fältet såg jag en fågelskrämma, och tänkte ”Nu kommer det väl ändå hända något? Han kanske börjar leva?”. Nej, inte det heller. Det som dock hände var att det dök upp ett till ”spöke”, i röd klänning den här gången. Hon började leka med Ginger, men jag anade lite oråd när hon gjorde ”Gissa vem?”-leken och jag hörde morrande. De sprang omkring och lekte en stund till, inget speciellt hände. Plötsligt blev allting svart och man fick se glimt av Ginger som snurrade runt. Svart. Ginger vaknade upp på stigen, i ösregn, en bit utanför mormors hus. Hon ställer sig upp, och hon är smått förändrad. Går med släpande steg vägen upp till mormors hus. Det går inte fort och jag blir otålig. Ginger kommer fram till dörren en bra stund senare och går in i huset.

thepatheveryoneinhouse[1]

Mormoderns hus är höljt i ett blodrött dunkel inomhus, med svarta streck som linor, spända över första rummet. Jag fortsätter höra morrande och springer vidare upp och ut från rummet, uppför trappen och på övervåningen. Samma röda dunkel, samma svarta linor. Ginger har uppenbar panik och springer in i ett annat rum. Tapeterna rör på sig och verkar ha krympt eller kryper på golvet. På vägen till nästa dörr ut från detta rum ser jag både en gungbräda och en ballong och börjar känna mig lite väl illa till mods. Springer vidare, och här har kontrollerna bytt karaktär. Nu gäller det att snabbt trycka på A/upp-pil/höger musknapp för att komma någonvart. Jag kommer in i ett rum som påminner om ett lapptäcke, samt att det morras nu HÖGT överallt, och massa svarta fjädrar fyller rummet. Jag försöker springa vidare, men där tar det stopp. Det rullas upp bilder på taggtråd, röda klänningsflickan, mer fjädrar, mer taggtråd som skär i Ginger och en snurrande Ginger.

Gingers historia tar slut där, och jag får reda på hur det gick för mig. Resultatet ser ni på bildennedan.

Ja, vart ska man börja när man tänker på The Path. Obehagligt dyker upp i mitt huvud, och lite psykotiskt. Jag vill jämföra den inverkan som The Path har lite med det välkända Amnesia. Hela spelet bygger på symbolik och ditt intryck av denna. Vilket resulterar i att jag tycker det är mer det obehagligt än skrämmande eller läskigt.

Du börjar med att få välja mellan 6 döttrar som ska gå till mormors hus. Storyn är baserad på sagan om Rödluvan och det märks väldigt väl. Döttrarna har alla olika storylines i själva spelet, och självklart säger modern åt dig att hålla dig på vägen, men gör du det som den nyfikna flicka du är? Nej självklart inte. Det blir inget spel om du gör det, jag har provat.  Sluttexterna skrek ”Failed!” i ansiktet på mig den gången, men var ju tvungen att se vad som hände då.

Grafiken är lagom snygg,vacker. Hade det varit mer verklighetstrogen grafik hade spelet nog tappat mycket av sin charm. Miljön är relativt mörk och dyster, som sig bör. Förutom just på stigen, där är det solsken och jättefint och glatt. Det du gör väl inne i skogen är att samla på minnen/saker, såsom en grammofonskiva eller en död fågel som påminner dig om den sköna fåtöljen hemma hos mormor eller ett program på tv som du brukade titta på där. Under spelets gång, har du som en ram omkring dig, med mönster eller djurspår som spelar framför dina ögon. Detta bidrar till spelets obehagliga känsla, och det är något jag ser väldigt positivt på då det hjälper bygga upp spelkänslan.

thepathwalkinpark[1]

Musiken i spelet är helt underbar, och fyller sitt syfte. Den är läskig, eller inte läskig, men den ger mig känslan
av att det när som helst ska hoppa fram något bakom ett träd eller en sten. Ibland hör man även hur det rasslar till av kedjor någonstans, eller så hör man dova morr någonstans i periferin.

Överlag är The Path ett välgjort spel, som fångar en på ett oväntat sätt. Jag tyckte det verkade tungt och svårt att förstå sig på i början, men jag kommer definitivt fortsätta utforska de övriga döttrarnas historier. Även se till att få bättre resultat med Ginger. Passar även de med inte så kraftfulla datorer, vilket höjer mitt betyg. Spelet är inte nytt, men definitivt värt att införskaffa!

The Path

8

Grafik

8/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

8/10

Hållbarhet

8/10

Plus

  • Väldigt originellt
  • Snygg design och Grafik
  • Riktigt läskigt

Minus

  • Små knepigt att sätta sig in i
  • För långsamt tempo