Jag har ofta undrat varför jag har en sån fascination av just bilspel och racingspel. Både gamla som nya. På konsol eller på datorn. Att säga att jag har världens bästa koll på alla racingspel som har gjorts vore att ljuga, men jag kan ändå säga att jag har nog provat på en hel del under mina gamer-år.

Jag tror jag upptäckte racingspelen någon gång när jag var kanske runt 14år. Satt med min gamla dator, en p1a eller en p2a, och så kom min pappa hem med Colin McRae Rally. Grafiken var ju hänförande då, och då man kunde köra två på samma dator mot varandra så gjorde jag och min bror eller pappa det ofta. Kampanjerna i det spelet var riktigt bra, du började på små väldigt små turneringar. Och inte förrän du klarat vissa banor med ett visst poäng eller placering så kunde du komma vidare till nästa turnering. Banorna fanns över hela världen och var för den tidens dator riktigt välgjorda. Åkte du av vägen så åkte du av vägen. Man blev återförd till banan för att kunna racea vidare, men jag glömmer inte de tillfällen man åkte av ibland efter att ha måttat en kurva riktigt dåligt och utförsåket spelades upp för en i slowmotion. Arg tjej!

Jag har även kört Need For Speed: Black Edition. Som alla racingspel-fantaster där ute säkert känner till är Need For Speed-spelen lite som i filmerna The Fast and The Furious 1 och 2. Just Black Edition börjar man i slutet så att säga. Du är -namn- och har kört dig upp mot toppen av underground racing. Du ska möta den bäste av de bästa för ditt sista race. Vinner du det, får du fortsätta in i resten av spelet för att där påbörja din resa just upp mot den toppen.

Då det är underground racing vi pratar om så är den knappast laglig, så man har kört ifrån ett antal polisbilar. Kör du omkring utanför spelets uppgjorda racingdel är det oundvikligt att du även här stöter på poliser. Inte nog med det så har du ett antal uppdrag med olika svårhetsgrad som du ska klara för att få racea mot alla på Listan. Ibland krävs det att du kör förbi en fartkamera i en viss hastighet för att få racea, eller göra en U-turn på ett visst ställe. Det roligaste var alla de här polis-uppdragen. Tex skulle du få kanske 10 polisbilar att jaga dig men komma undan från dem genom olika manövrar och inte vara “het”. Tack vare att du lyssnar av polisradion kunde man undvika att åka fast. Åkte du fast däremot, kostade det lite ingame-pengar att få ut dig, eller så fick du skvallra… men ingen gillar ju en skvallerkärring så det var bara att betala så var du på fri fot igen. Iväg till garaget och måla om bilen så va du defintivt inget hett byte på vägarna. Förrän du bestämde dig för att börja bråka runt med polisen igen.

Att dessutom få insikten att beroende på vilken bil du kör så kör du olika bra är rätt intressant tanke. Som nu, när jag börjat lira Forza Motorsport 3 har jag redan rätt tidigt in i spelet hittat en klar favorit bland “nybörjarbilarna”. Och jag kör avsevärt bättre med den än någon av de andra jag har vunnit genom spelets gång än så länge. Som med alla bilspel kommer jag säkerligen byta favorit men jag kommer nog faktiskt komma ihåg just den bilen som favorit.

Något som alltid händer när jag sätter mig ner med ett bilspel är hur mitt humör ändras. Jag anser mig inte vara så himla aggressiv eller ens svära så mycket. Dock OJ… ojojoj, vilka ramsor som kan komma ur min mun då jag missar en sväng trots bra planering. Har haft pojkvänner som suttit och fnissat åt mig där jag suttit och spelat, asgarvat när jag till slut lackat totalt och slängt kontrollen åt helvete. Vänner som bestört uttryckt sin förvåning med “Men Sara, såhär har vi aldrig sett dig!” när de sett eller hört mig spela racingspel. Skenet kan tydligen bedra rätt rejält.

Oavsett om man älskar de gamla arkadspelen från 1970-talet eller om man svurit sig grön över den där kurvan i senaste Gran Turismo, så måste man ju hålla med om att racingspel är något otroligt roligt. Man ger inte upp i första taget och du kan alltid bli bättre ju mer du spelar. Övning ger färdighet i alla spel, men jag håller ändå racingspelen varmt i hjärta och sinne. Även om jag ibland kan tycka att utvecklarna kan ta ut svängarna lite mer istället för att göra dem mer och mer lika verkligheten. Ibland vill man ha något lite mer utspejsat bara för omväxlingens skull!

Väl mött i racingvärlden!