Two Worlds II är som balsam för läpparna att uttala fem gånger snabbt. Spelet skapades utav TopWare Interactive som även skapade det första Two Worlds och andra spel som bl.a Battle Vs Chess.

Du möts av en vacker och förtrollande musik och en ståtlig hall med vackra fanor som hänger majestätiskt, detta nästan besätter en att förvänta sig ett storslaget och magiskt äventyr fullt av mystik och under. Man gör sig nästan redo att bli förälskad i ett nytt RPG spel igen.

Det inledande introt är gripande och häftig med snygg grafik och uppbyggnaden av ens förväntning bara sjuder i taket, men när de börjar slåss ser du några av de minst imponerande animerade striderna hittills. Slagen går långsamt och det ser ut som att de som slåss knappt försöker ta död på varandra.

Spelet utspelar sig i världen Antaloor, en värld som en gång i tiden var ett fridfullt ställe där alla raserna levde i frid med varandra. Sedan som i nästan alla världar tydligen så började de till slut kriga med varandra och nästan förinta hela sin värld. Det som räddade världen var ”The Orphans” som räddade världen genom att slå en pakt med elementen och bli elementens gudar. Aziraal eldens gud är nu fångad i Kyras (Huvudkaraktärens systers) kropp som är en utav ”The Orphans” ättlingar, i hopp om att själv få bli en gud så har den onda härskaren Gandohar börjat dra kraft ifrån guden Aziraal genom Kyra vilket långsamt men säkert dödar henne.

Du som huvudkaraktären är Kyras bror och måste rädda henne från en säker död men du blir tillfångatagen och sedan räddad utav ett band Orker. Ditt huvudmål som sagt är att rädda din syster och världen men det är en lång väg att gå för att lyckas med många faror vid vägkanten.

Det börjar med att du ska fly med Orkerna som du först blir introducerat till dem hemska kontrollerna. Two Worlds IIs kontroller är stela och känns helt fel. Du plockar upp Items från marken och öppnar dörrar, hoppar, talar med andra karaktärer med samma knapp. Detta gör att du ibland kan hoppa iväg istället för att öppna en dörr eller prata med någon. Att du måste stå helt stilla för att öppna dörrar eller plocka upp saker är riktigt hemskt om du är jagad av fiender eller bara allmänt har bråttom eftersom om du rör dig framåt så hoppar så klart din karaktär istället..

Du kan endast ha tre attacker att välja mellan vid ett tillfälle och om du är magiker så måste du till och från ändra dina trollformlers kraft för olika fiender. Till exempel måste du gå in i Inventory, hitta trollformelkortet och gå in i en till meny där du väljer vilka effekter du vill att trollformeln skall ha. Låter kanske spännande och roligt att få ändra trollformlernas funktioner som du själv vill, men du måste ha vissa kort för att göra så.  Dessa kort måste du hitta eller köpa i spelet vilket inte får en att känna sig som en mäktig magiker utan snarare kanske Yugioh snubbe med en käpp som vapen.

Att blockera känns riktigt obehagligt då att bryta sig ifrån detta blockeringsläge för att snabbt attackera din fiende utan att ta skada är någon irriterande och kräver mycket arbete med tajmning. Även om du har ditt vapen till hands i detta fall en trollstav eller käpp (Kalla det vad du vill) så måste du först trycka ner på D-paden för att ”dra ditt vapen”. Om du inte gör detta så skickar din karaktär en liten fjollig kick mot vad som än är framför dig i smalbenet, underhållande men inte så effektivt.

Uppdragen i spelet eller Questen är ganska fantasilösa och omfattar för det mesta att du ska springa några kilometer åt det hållet och sen åt något annat håll för att döda eller hämta något. Medan du talar med den som ger dig uppdraget märker du hur taskigt de som pratar rör på sig medan de talar med dig. Kort sagt så ser rörelserna väldigt tillgjorda ut och inte särskilt naturliga. De stela animationerna krossar väldigt snabbt nästan all inlevelse i spelet och får allt att kännas platt och trist.

Låt oss gå in lite mer på animationerna med fokus på konversationerna i spelet en stund. Det är ingen större hemlighet att för att något som är animerat ska kännas levande och gripande så måste animeringen vara väldigt välgjord och se naturlig ut. I Two Worlds II fall ser det mer ut som om man pratar med en livlös docka som viftar överexcentriskt på armarna för att desperat se levande ut. Många karaktärer poserar väldigt konstigt och gestaltar udda med sina händer och armar när de talar, att din karaktär ibland gör exakt samma rörelser som den du talar med till och från blir sista spiken i kistan för mig. Den som animerat rörelserna kan inte ha gjort sitt bästa och det syns.

Men dålig animation kan ju tolereras om spelet kan kompensera för detta och bland det viktigaste när man spelar ett RPG så är det att förstå vad det är du ska göra och hur du tar dig ditt för att göra det. Men ack, det är svårt och irriterande att lista ut vart du ska ta vägen då kartan inte är till storhjälp med navigeringen med alla sina fina markeringar som bara förvirrar dig tillslut. Det blir ännu mer förvirrande att hitta uppdragens position och ta reda på vad man skall ta sig till då gamla uppdrag ligger kvar i din Uppdragsjournal. Detta gör att det blir ännu jobbigare att leta fram rätt uppdrag om du måste läsa på lite för att veta vad du ska göra. Det ska inte behöva vara så drygt att ta reda på vart man ska ta vägen! Jag älskar utmanande spel då inte allt slängs ner i mitt knä, men att uppdragsjournalen och kartan är dryg att navigera är bara löjligt.

Men för att återgå till spelvärlden så kan man inte förneka att Two Worlds 2 erbjuder vackra landskap att utforska för den nyfikne men det är ändå inte tillräckligt för att rädda spelet från alla dess fel.

Bland dina första fiender du får möta i denna fantasi RPG efter lärlings banorna är – kan du gissa vad? Nej inte några magiska varelser, Du får strida mot Strutsar, Leoparder och Babianer som en äkta hjälte! Men ta dig i akt du som är klenhjärtad för Babianerna kan kasta stenar. För att efter att ha klarat den något underhållande inledningen och ”lärlings” stadiet så dumpas man mitt i en savann med vanliga vilda djur. Detta är en stor förändring från de första banorna som verkade lova häftiga medeltida strider mot magiska monster och onda trollkarlar. Men nej, du får springa ärenden mitt i en savann åt halvtrista människor med halvtrista uppdrag.

Grafiken i sig är helt okej, på avstånd ser saker och ting snyggt ut men när du kommer närmare så ser byggnader och andra föremål kantiga ut etc, men grafiken ger ändå en viss charm till spelvärlden och eftersom alla karaktärer och objekt håller samma stil så känns det inte som att något sticker ut. Alltså så är grafiken helt okej så det är inte mycket att klaga på eller hylla. Det samma kan bli sagt om musiken den känns som nästan vilken musik som helst i ett RPG spel och inte särskilt märkvärdig.

Allt som allt så är Two Worlds II ett av de lägre gradens RPG spel. Det är inte särskilt intressant eller spännande att spela och stridssystemen känns klumpiga och kontrollerna ovänliga. Det känns som att spelet kunde ha blivit något en gång. Men detta är ett spel som jag aldrig kommer att spela igen om jag får bestämma och detta är ett spel som jag aldrig skulle köpa.

Vad tycker du? Har du kanske spelat spelet eller på fått en annan uppfattning på annan väg så skriv gärna i kommentar sektionen nedanför

 

Two Worlds II

6

Grafik

6/10

Ljud

7/10

Spelbarhet

6/10

Hållbarhet

5/10