Jag har räknat nästan alla spel jag har och av ca 330 spel var det mindre än 25 där man inte uppmanades att använda någon form av våld i spelet. En klar minoritet. Jag har skjutit nazister, sprängt rymdvarelser krossat goombas, halshuggit korsriddare, använt Zerg rushes mot mina motståndare, utrotat dinosaurier och sågat itu fler zombies än vad jag orkar räkna till. Våld är en naturlig del av en gamers vardag där hjältarna oftast inte är mer än glorifierade kallblodiga mördare. Vid få tillfällen bryts det mönstret och detta är ett sånt tillfälle.
Detta är Emergency 2012.

Spelaren intar rollen som arbetsledaren över alla utryckningsenheter på olika platser i världen, vilket innebär att man kontrollerar allt från polisen till ambulanser och bärgningsfordon. Då frågar man sig naturligtvis vilka typer av olyckor och katastrofer som kräver alla dessa fordon och enheter. För att svara på det är blir det nog lättare att räkna upp vad man inte behöver handskas med. Spelaren kommer ha fullt upp med att lugna ner demonstranter, släcka skogsbränder, rädda lavinoffer och en hel del mer. Jag blev ganska imponerad av alla detaljer de har lagt ner på räddningsarbetets procedurer t.ex. att man får utnyttja olika brandfordon beroende på vilken vilken höjd en brand befinner sig på eller att man ibland får bygga tillfälliga broar för att kunna nå de nödställda.

Uppgifterna varierar kraftigt och det är väldigt sällan som man inte känner en viss sorts stress när man gör sitt bästa för att hjälpa alla de människor som behöver hjälp och det här är absolut ett av spelets starkaste kort. Hur snabbt du ger order och vilka befallningar du ger kommer alltid att påverka hur många människor du lyckas hjälpa och hur mycket skador det blir på omgivningen, vilket gör att man aldrig sitter still och väntar på att något ska hända. Skulle t.ex. du ta det lugnt när du försöker evakuera människor från en stor brand i ett område med extrem torka råder. Jag tog det inte lugnt och när jag till slut lyckades rädda alla människor därifrån kände jag mig mer tillfreds än vad någon vinst i valfritt fps någonsin har gjort för mig.

Trots denna nyttiga stress finns det tyvärr några punkter som på ett onödigt vis gör spelet svårare på grund av helt fel anledningar. Det största problemet är hur pass svårt det är att faktiskt se nyttig information på skärmen. Det är förvånansvärt svårt att se i vilket fönster eller på vilket hustak en person hänger på kanten vilket ofta betyder att dessa kommer falla ner med en hel del extra medicinskt arbete som följd. Till sin hjälp har man även en liten klassisk karta i hörnet där man kan se var personer befinner sig och var ens egna enheter är. Den här kartan är dock nästintill värdelös då många av ikonerna är så pass små att man många gånger inte ens vet att de är där. Att detta kommer leda till frustrationer är inte förvånande och det är precis vad det gjorde vid flera tillfällen. Varje gång man får meddelandet att någon snart kommer skada sig börjar man genast leta men oftast får man gå hem tomhänt eftersom människorna är små och väldigt knepiga att se under damm, eldflammor och snöstormar.

Jag har inte varit helt oförlåtlig mot spelets grafiska design men betyder det att spelet är fult? Både ja och nej. Filmsekvenserna i Emergency 2012 liknar de filmsekvenser man kunde se på Playstation vilket blir väldigt ofrivilligt jättehumoristiskt när många av dessa visas. När man väl spelar är grafiken mycket bättre med mycket variation på miljöer och byggnader. En polis ser ut som en polis och en brandman ser även den ut som han/hon ska men mer än så blir det inte. Jag kan inte kalla spelet fult men samtidigt finns det inte särskilt mycket ögongodis att titta på. Vad som däremot överraskade mig är musiken som är riktigt mustig med ljudet av en ordentlig orkester som hjälper spelaren att komma in i rollen som livräddare. Det är inga melodier som etsar sig fast längst fram i hjärnan men under tiden som man spelar är musiken det som gör att man bryr sig om de liv man försöker rädda.

Jag har tyvärr inte kunnat testa spelets multiplayerläge och kan då inte säga hur det skiljer sig från den vanliga kampanjen eller ”free play” läget. Vad jag däremot kan säga är att ”free play” är ett väldigt missvisande namn och påminner mer om vad vi är vana att kalla ”survival mode”. Spelaren väljer ett område att bevaka och ska sedan göra allt denne kan för att hantera alla olyckor och krissituationer som dyker upp. Det är nu som Emergency 2012 får visa upp vad det handlar om på riktigt. Till skillnad från kampanjen där det är en bestämd händelse man ska hantera kan det nu bli nästintill vad som helst som dyker upp och det dröjer inte länge tills dess att spelaren får hantera mer än en situation samtidigt. Till skillnad från kampanjen får man nu även hantera sin ekonomi där man har möjligheten att skaffa fler utryckningsfordon eller mer personal inuti varje fordon. Det ger spelaren lite mer att tänka på förutom vilket fordon som borde rycka ut.

emergency2012_frankfurt__1__01

Jag blev positivt överraskad av Emergency 2012 men jag blir samtidigt besviken när det hade räckt med mycket små medel för att göra spelet väldigt mycket bättre. Vore det inte för svårigheterna att se vad man gjorde kombinerat med det undermåliga användandet av ikoner kunde detta vara ett av årets större överraskningar. Nu är dock spelet som det är vilket i slutändan är ett okej spel men tyvärr inte mer.

För er som är sugna på att ge spelet en chans finns det ett demo att ladda ner som ni hittar här.

Emergency 2012: The Quest for Peace

7

Grafik

7/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

5/10

Hållbarhet

8/10

Plus

  • Ett ovanligt koncept i dagens spelklimat

Minus

  • Ett gräsligt UI