”God of War: Ghost of Sparta” är det femte och hittills sista (enligt utvecklarna) spelet i serien. Kronologiskt så placerar det sig mellan det första och andra spelet i kvadrologin. Många minns förmodligen att när man klarade originalspelet låstes det upp en filmsekvens där det uppdagas att Kratos har en bror vid namn Deimos och många undrade varför detta aldrig följdes upp i någon av uppföljarna. Det kan man sluta undra över nu då denna del av serien handlar om just Kratos letande efter sin kära broder.

God of War-serien har för min del alltid varit en självklar favorit då jag sedan barnsben varit intresserad och fascinerad av den Grekiska mytologin och dess djupa karaktärsgalleri. Rent Storymässigt så är detta enligt mig det mest intressanta spelet i hela serien då det har många olika vändningar och mer imponerande karaktärer än de övriga spelen. Scenerna med Kung Midas och Kratos mor Callisto är mycket välskrivna och dialogmässigt imponerande.

Rent spelmässigt så är det mesta sig likt föregångarna, Kratos är lika förbannad som vanligt och slaktar sig igenom miljöerna i sin strävan efter vedergällning. Trots hela fem spel med samma tema så har jag fortfarande inte tröttnat och det är beviset på att konceptet är sjukligt underhållande och att det fortfarande håller i längden.

Bland nyheterna i ”Ghost of Sparta” så finns bland annat förmågan att kunna sätta eld på Blades of Chaos och detta integreras på ett smidigt sätt i spelet då många fiender ej kan skadas av vanliga attacker utan man måste först mjuka upp dom och förstöra deras rustning med hjälp av ovan nämnda eldattacker. Det klassiska vapnet för Spartakrigarna som många tidigare saknat är även med, självklart talar jag om spjutet och skölden som bland annat användes i filmen ”300” ganska flitigt. Detta är ett vapen som förundrat mig varför det ej varit med i tidigare spel i serien. Besvikelsen är dock ganska stor då detta vapen visar sig i stort sett värdelöst jämfört med Blades of Chaos. Visst, i vissa pussel så måste man kasta spjut för att kunna ta sig vidare, dessa är dock ganska tama och enkla och fyller egentligen ingen spelmässig funktion mer än att utvecklarna verkar vilja att man ska använda sig av det nydesignade vapnet ibland.

Musiken är som vanligt när vi talar om den här serien i världsklass med maffiga orkestrar och episka stråkar. Detta är definitivt ett spel som bör avnjutas med ett par bra hörlurar och inte med den inbyggda högtalaren i PSP. Rent grafiskt så är detta det mest imponerande jag spelat på en bärbar konsol, detaljrikedomen är nästintill i klass med den tredje delen till Playstation 3 och precis som i övriga spel i serien så är kameraarbetet även det enormt imponerande då kameran placerar sig i precis rätt vinkel för att ge en genomgående känsla av storslagenhet.

Ready At Dawn Studios har verkligen ansträngt sig till sitt yttersta för att skapa en upplevelse av sällan skådat slag till en bärbar konsol. Det tog mig dryga 8 timmar att spela igenom spelet på svårighetsgraden Normal vilket är mycket längre än Kratos förra äventyr ”Chains of Olympus” på PSP.

Det enda jag i princip har att anmärka på är som sagt det nya vapnet som inte fyller någon egentlig funktion då det är så pass dåligt jämfört med Standardvapnet. Det är förvisso kul att det är med men det fyller ingen funktion och man har ingen anledning att använda det om man nu inte vill ha en större utmaning.

Om du äger en PSP och gillar föregående titlar i serien så bör du absolut införskaffa ”God of War: Ghost of Sparta” då det är en av de maffigaste bärbara upplevelser jag någonsin har haft!

 

God of War: Ghost of Sparta

8

Grafik

7/10

Ljud

9/10

Spelbarhet

9/10

Hållbarhet

7/10