Det är skönt att äntligen få komma tillbaka till Albion, där världen är mysig och allting känns perfekt när man går runt genom Albions skogar och gator. Men det är alltid något som är på lur. Dock är den mysiga atmosfären konstant närvarande och följer dig nästan genom hela spelet med de gröna skogarna med fluffiga gröna träd, solen som skiner starkt på dig och de gamla 1700-tals kläder som ser mer bekväma ut än vad de faktiskt är.

Dessvärre är inte världen så mysig som den verkar för i Albion styr din onda bror på tronen som han ärvt efter ens far/mor som är hjälten från Fable II. Han styr landet med järnhand och ser till så att alla fattiga människor får lida. Det är nu din uppgift som bror eller syster att starta en revolution och dra med dig folk från olika delar i Albion. För trots att den industriella tiden kommit mår folket väldigt dåligt och det är upp till dig att ställa allt till rätta, eller göra det värre.

Annars är allt sig väldigt likt Från Fable II, äventyret tar dig genom grottor, hemsökta skogar, låter dig rädda andras fruar eller barn, gifta dig med en person i en by för att sedan gifta om dig med ny person i en annan (lite rörigt), skaffa barn, köpa hus, renovera dessa och baka paj. Visst det håller men man är ändå väldigt sugen på att se lite nya saker i spelet. Ett riktigt stort plus Lionhead Studios tagit med från Fable II är Sam & Max, som nu är spöken men fortfarande har det lika jobbigt med sin mamma. Många uppdrag är riktigt roliga med en äventyrlig känsla, men sen finns det dom dö trista uppdragen som när man blir vän med folk och de alltid skickar iväg en att lämna eller hämta saker åt dom. Varför skulle jag vilja agera kurir åt folk för att bli deras vän?

Hunden har fått mer närkontakt med karaktären känns det som, när man exempelvis ska gosa med honom så tar verkligen karaktären upp honom i famnen och kelar istället för att bara klappa på benen och låta han hoppa upp med framtassarna på dig. Man visar mer kärlek till hunden rättare sagt och det märks att tid lags ner på deras relation. Som vanligt hittar hunden saker som skattkistor, nedgrävda skatter samtidigt som den hjälper till med vissa uppdrag och attackerar fiender som ligger ner precis som hunden gjorde i Fable II.

Man märker att dom har lagt ner tid på röstskådespeleriet. Man hör verkligen i varje dialog hur mycket arbete som gått åt när folk pratar och när Lionhead Studios valt att ta med John Cleese i sin budget som gör ett fantastiskt jobb förstår man att de tog detta på allvar. Det jag blir lite besviken över däremot är att dom inte haft någon bra röstsynk i spelet, vilket syns väldigt tydligt när det blir inzoomade konversationer. Där du ser tydligt hur läpparna inte rör sig i takt med ljudet. Det är en förändring i grafiken sedan del två av serien men den är inte så stor, trots detta är det inget som riktigt behövs i Fable för det är just det som gör spelet så mysigt och stämningsfullt. När allt är i lite mer i tecknat stuk och inte så mycket i den superrealistisk stilen för att få det att verka så verkligt som möjligt. För Fable är mer som en den där sagoberättelsen som man hörde som lite av ens föräldrar innan man ska sova och det ger ett mysigt, varmt och en spännande intryck och lämnar i vart fall mig med en mycket mysig känsla i kroppen. Karaktärerna känns som plockade ur en saga med sin sjuka humor och hur alla uppdrag är uppbyggda runt dom. Att skaka hand med någon är skoj men även att rapa dom i ansiktet (Om man nu gillar sån slags humor?) Karaktärerna i världen är självagerande och gör inte bara en sak hela tiden utan lever på något sätt sina egna liv.

Kontrollerna är lätta men ändå klumpiga på ett sätt. Det känns inte som att karaktären vill följa med riktigt när du styr honom och det är en liten fördröjning i knapptryckningen. Annars är kontrollen väldigt lätt och inlärningskurvan är inte djup vilket fungerar för alla sortens spelare, vare sig elite gamer eller första gången. Co-op läget har förändrats ganska stort sen sist. När du nu väljer att spela online med någon så delar du inte skärm längre på det krångliga sättet du gjorde i Fable II nu har du en helt egen skärm (Tack) och behöver inte följa med din kompanjon varje steg han tar, även fast det är han som leder berättelsen. Det betyder inte att du kan vara på andra sidan kartan men att ni nu kan springa fritt i samma område vilket jag verkligen saknade i Fable II. Nu kan du även gifta dig med en spelaren du spelar online med och skaffa barn om du känner för det (om det är en tjej och kille förstås). Men det som intressera mig mest är att bli kompanjoner. Eftersom det innebär att man äger hus, affärer och delar på priset på saker man köper som vapen och rustningar. Men skulle den ena personen inte ha tillräckligt mycket pengar så betalar den ena personen mer än den andra för att täcka kostnaden.

Fable III är ett säkert köp för dig som är en Fable älskare eller du som vill ha ett rollspel som är lätt att sätta sig in i och spela igenom men där det ändå finns djup och gillar den där ”mysiga känslan” som får spel levererar. Jag hade personligen hoppats på så mycket mer än det Fable III gav mig, men det är dock långt ifrån ett dåligt spel och ett måste ha i spel samlingen.

 

Fable III

8

Grafik

8/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

8/10

Hållbarhet

8/10