Tim Schafer är en lustig utvecklare, trots det faktum att hans senaste spel knappast kan påstås ha sålt bra så har lyckas han gång på gång ge spelvärlden några av de roligaste och charmigaste spelen på marknaden. Tidigt i sin karriär gav hjälpte han till att ge oss klassikern Monkey Island innan han sen med klassiker som Maniac Mansion II och Grim Fandango etablerade sig som en av spelvärldens största genier. Sorgligt nog så är äventyrsgenren en blek skugga av vad den en gång var och Tim Schafer har tillsammans med sin studio Double Fine försökt expandera sig in i andra genrer. Deras första spel var mästerverket Psychonauts som trots vissa spelmässiga brister är en av de bästa plattformspelen som gjorts (kanske till och med det bästa utan Mario i huvudrollen) och var både charmigt, roligt och oerhört fantastiskt designat. Sorgligt nog sålde Psychonauts oerhört uselt och Tim Schafer verkade rikta sig mer till mainstream-publiken i och med uppföljaren Brütal Legend.

Jag anade redan från början att Brütal Legend skulle floppa, dock trodde jag inte att det var ett spel som jag skulle ogilla spelmässigt. Sorligt nog var Brütal Legend Tim Schafer’s första tekniska felsteg, och frågan blev allt tydligare: finns det plats för niche-utvecklare som gör spel annorlunda från normen?

Nästa steg för Double Fine blev konstigt nog inte ett fullt spel, utan istället ett par nedladdningsbara spel som ska släppas på främst Playstation Network och Xbox Live Arcade och det första spelet ur dörren är mini-rollspelet Costume Quest, frågan är om Schafer’s studio lyckas bättre med detta spel än Brütal Legend?

Det första spelet ur dörren är mini-rollspelet Costume Quest

Spelvärlden lider av brist på många saker; spel med djup och filosofiska frågor och filmisk dialog. Väldigt få spel har sann konstnärlig vision och ännu färre spel lyckas skapa sann enighet mellan spelaren och karaktärerna på skärmen (Mass Effect 2 är det första spelet jag vid skrivande stund kan säga innefattar alla dessa element) men en helt annan sak som spelmediet saknar är spel anpassade för årstider och högtider. Med undantag som Jul-utgåvan av Segas klassiker NiGHTS och dåliga bibel-spel som han den där AVGN skulle spela finns det knappt några högtidsspel alls. Detta hjälper Double Fines senaste att åtgärda då Costume Quest är spelvärldens första Trick-or-Treat-simulator, och resultatet är något alldeles extra.

Allt börjar på kvällen den trettioförsta Oktober och tvillingarna Wren och Reynold sitter i vardagsrummet och väntar på att släppas ut för att skrämma godis ur deras nya grannskap. De har knappt hunnit göra i ordning sitt nya hus och syskonen har inte hunnit hitta några nya kompisar, men på Halloween handlar det bara om två saker; godiset och kostymerna. Detta visar sig dock inte vara fallet detta år då det syskonet man inte valt att kontrollera blir kidnappat av monster, och de måste ge sig ut på ett äventyr för att återfinna sitt syskon innan kvällen når sitt slut.

På Halloween handlar det bara om två saker; godiset och kostymerna

Costume Quest är precis som Double Fines tidigare arbeten ett spel vars artistiska stil inte direkt för tankarna till genren spelet tillhör. Där Psychonauts var ett platformsspel och Brütal Legend var ett action och strategi-spel är Costume Quest ett klassiskt RPG med en visuell stil som påminner om en cel-shadad version av Animal Crossing.  Som antingen Wren eller Reynold måste du arbeta dig igenom grannskapets alla hus för att lösa gåtan om var monstren kommer ifrån och var de har fört ditt syskon. På vägen möter du nya ungar som följer dig i din jakt på ditt syskon, godis, och den perfekta Halloween-natten.  Precis som i vilket rollspel som helst måste man samla erfarenhetspoäng genom att strida med monster och slutföra diverse olika uppdrag som ges av de vuxna och barn som är ute på gatorna under Halloween-kvällen.

Förutom nya vänner och erfarenhetspoäng måste man även samla ihop material för att skapa nya och uppfinningsrika kostymer och godis som agerar som spelets valuta.

Visuellt är spelet som jag påpekade tidigare väldigt påminnande om Animal Crossing och färgpalleten består av varma höstfärger och färgstarka effekter i stridsläget. De olika dräkterna som man samlar på sig under spelets gång har alla unika utseenden och färdigheter i och utanför strid vilket gör att vissa av kostymerna måste hittas för att man ska kunna avancera på kartan.

Tyvärr saknar Costume Quest helt röstskådespelare

Striderna är okomplicerade och om något snäppet för simpla för sitt eget bästa. Du har en standard attack som man vid varje attack-tur kan användas. Utöver standard attacken har varje dräkt en speciell förmåga som laddas upp och kan användas efter två standardattacker har utförts. Utöver dessa egenskaper kan varje karaktär i sällskapet ha en ”stridsstämpel” utvald som kan ge allt från mer hälsopoäng, attackstyrka, eller extra attackmöjligheter i strid. Stridssystemet är enkelt att förstå och dess enda riktiga svaghet är att det gott hade kunnat finnas lite mer djup bakom det hela. Detta är dock någonting som knappast förstör upplevelsen då spelet har ett bra tempo där en ny dräkt ofta slängs ut varje gång man känner sig lite trött på de attackerna man har till sitt förfogande.

Musiken är av klassisk Double Fine-klass och består mest av simpla melodier som är lätta att nynna med till. Dessutom finns några gamla klassiker från Psychonauts gömda i bakgrunden, vilket bara gör hela upplevelsen allt bättre. Tyvärr saknar Costume Quest helt röstskådespelare vilket är sorgligt då spelets humor hade kunnat vara ännu starkare om den bara levererats med faktiska röster istället för pratbubblorna vi bjuds på. Dock hindrar detta inte dialogen från att vara rolig och fylla sitt syfte, men det lämnar ett litet tomrum som aldrig fylls.

Costume Quest kommer spelas om varje Halloween

I det stora hela måste jag säga att jag är positivt överraskad över Costume Quest. Där Brütal Legend var ett spel vars potential var betydligt större än den slutgiltiga produkten är Costume Quest en härlig motsats. Det mellan fyra till sex timmar långa äventyret är fullt av roliga skämt, mysiga miljöer och en stämning som få spel lyckas uppnå. Karaktärerna är trots sin simpla och av en ganska ensidig natur förvånansvärt lätta att tycka om och trots sin simpla natur, och karaktärsdesignen ihop med dräkterna man har till förfogande hjälper till att sätta stämningen. Självklart är det inte ett felfritt spel, och hade gott kunna vara snäppet längre samt haft fler dräkter, specialförmågor och attacker, men det är svårt att inte charmeras av det som erbjuds. Jag kan inte se in i framtiden, men en sak vet jag: Costume Quest kommer spelas om varje Halloween, och jag kan bocka och buga till Double Fine för att ha levererat en sann höst-pärla!

Costume Quest

8

Grafik

8/10

Ljud

7/10

Spelbarhet

8/10

Hållbarhet

7/10