Lördagen den andra oktober åkte jag och Dinegrim till Alvik för att återuppleva gamla minnen och träffa andra gamers som vet att massvis med underbara spel existerade innan polygonen. Det var med en lagom dos nostalgi i våra sinnen som vi gick igenom portarna, betalade den blygsamma inträdeskostnaden och förvandlades till femåringar igen.Vad var det första vi fick se när vi kom in? I den lilla men välfyllda lokalen var det spel, ryska konsolkopior och en drös speldatorer så långt som ögat nådde. Vi hade ingen aning om var vi skulle börja kolla vilket ledde till att jag och Dinegrim väldigt systematiskt gick åt varsitt håll och hoppades att vi skulle hitta varandra senare igen. Att bara gå runt och kolla vad som fanns till salu tog ett bra tag och innan jag visste ordet av hade jag gjort mitt första nostalgiska inköp i form av en Game & Watch: The Legend of Zelda men det skulle visa sig att detta blev långt ifrån det sista inköp jag gjorde under dagen som gick.

För den som inte hade förberett sin plånbok innan fanns det fortfarande mycket att göra under dagen. Ett flertal spelturneringar gick av stapeln där jag tyvärr lyckades med bedriften att missa alla utom en, vilket lyckligtvis var SM i Pong. Det fanns även frågesporter för de som var självsäkra nog på sin kunskap inom spelmusik och allmänna kunskaper inom spel. Ett av evenemangets större händelser var ett litet föredrag av Robert Hajduk som tidigare jobbade inom spelstudion Neurostone. Det var med en bit entusiasm som man satte sig ner i salen för att få lyssna på hur det var att arbeta i ett ungt spelsverige, men den entusiasmen rann sakta bort under tiden som gick. Det var inget fel på vad som sades men det märktes att Robert inte var den mest vältränade talaren när han talade lite lågt och med lite dåligt självförtroende. Men när han blev lite varm i kläderna och vågade skämta om både det ena och det andra kom entusiasmen tillbaka. Då kunde vi alla se hur mycket han saknade de där dagarna av kodande, extrem övertid och avsaknaden av sömn. Vi fick även möjligheten att lyssna på ett flertal samlare av spelobjekt om vad det var som fick de att börja samla på sina respektive områden. Under tiden som de berättade glatt om sina samlingar kunde jag inget annat än att vara lite avundsjuk då min egen samling inte är i närheten av den storlek jag vill, men man kan inte få allt här i världen.

Sen var det dags för oss som var beredda att slåss med plånboken att bli beredda på en stor kamp. Det var dags för Retro Gatherings stora auktion och jag var inte sen med att räkna hur mycket ammunition jag hade kvar att slåss med. Striden var hård och dyrgriparna var många men när auktionen var över hade jag lyckats norpa åt mig ännu fler spel och en grym Killer Instinct plansch att hänga upp i lägenheten. Dagen började gå mot sitt slut och det var dags för dagens absolut största tävling. Självklart syftar jag på Pong.

För att vara ett av de mest simpla spelen i världshistorien är det förvånande hur pass intensiv en omgång kan vara. Efter både kvartsfinaler och semifinaler var det dags för den stora finalen och då kanske ni undrar hur den gick? Ja det få ni se efter själva.

Efter en lång dag av nostalgi var det nu dags att bege sig hemåt och var det något jag hade lärt mig inför nästa år så var det detta. Ta med en större väska.