Antal spel där man får ta kontrollen över olika stridsplan är inte överdrivet många. Vad som däremot är bra mycket vanligare är antal spel med Tom Clancys namn där man bekämpar terrorister. H.A.W.X 2 är inget undantag och frågan är bara hur många elakingar som kommer stupa innan eftertexterna börjar rulla.

Ännu en gång finns det ett hot mot världen och inte helt oväntat skickas elitpiloterna från H.A.W.X ut för att ta hand om problemet. Eller det är åtminstone vad man skulle kunna tro med tanke på spelets titel men under spelets gång får man anta rollen som piloter från även England och Ryssland. Dessa två och speciellt ryssen lyckas faktiskt ta mer plats i berättelsen än vår anonyma amerikanska hjälte. Förutom detta är överraskningarna i berättelsen få och har man spelat något annat spel med Tom Clancys namn kan man vara ganska säker på att man har sett allt förut. Att det ska vara smått omöjligt för en författare att skriva ett nytt manus låter väldigt konstigt men det är precis vad det har varit med Tom Clancy de senaste åren och lite till. (Om Tom Clancy faktiskt är involverad i manuset eller ej är oklart)

Manuset lämnar förvisso en del att önska men när det gäller att styra sitt plan är det få saker jag saknar. Planen flyger precis som jag vill och det är sällan några problem att styra in sig för att släppa den perfekta bomben eller släppa en missil i exakt rätt läge för att motståndaren inte ska komma undan. Även om det inte finns några klagomål på kontrollen är den tillräckligt avancerad för att lämna utrymme för en hel del skicklighet. I luftstrider behöver man veta hur man genskjuter en motståndare för att kunna avfyra sina missiler och även hur man undviker att bli nedskjuten av andra spelare. När man attackerar markgående mål ska man flyga på ett annat sätt och när man ska landa gäller det att ha tungan rätt i mun, speciellt om man ska landa på ett hangarfartyg. Vid landningar finns det förvisso ett hjälpmedel som förenklar landningen, men eftersom jag av princip aldrig vill göra det enkelt för mig har jag ingen aning om hur mycket skillnad den gör. Under några segment av spelet får man även möjligheten att ta kontroll över spionsatelliter och en av de där supergrymma attackhelikoptrarna som jag önskar att jag visste vad de heter. Satelliten styrs som en enkel scrollande ”rts kamera” och helikopterns styrning fungerar nästan identiskt med en liknande scen i CoD4: Modern Warfare. Båda fungerar som de ska men de är också spelets simplaste moment vilket gör att jag inte vet hur det skulle kunna styras på ett bättre eller sämre sätt.

Variationen på banorna sträcker sig dock inte mycket längre än så och efter några uppdrag börjar spelupplägget kännas väldigt upprepande. Flyg till en plats, skjut ner några plan och repetera. Ett flertal banor skiljer sig något från denna simpla formel men skillnaden är inte stor nog för att uppdragen ska kännas ordentligt varierande. Detsamma gäller multiplayern där det finns många spellägen att välja mellan men det handlar fortfarande bara om att skjuta ner fiendeplan tills dess att tiden tar slut.

Om stridsplan är det bästa du vet kommer du inte bli besviken då det finns fler plan att låsa upp än vad jag orkade räkna och alla är vackra och detaljerade med högupplösta texturer och välgjorda modeller. Världen ser inte dålig ut heller under tiden som man flyger högt upp i skyn. De grafiska brister som H.A.W.X 2 besitter finner man när man flyger för nära marken vilket oftast händer när man försöker landa av uppenbara skäl. Även filmsekvenserna mellan uppdragen skulle må bra av lite finslipning men de animationer och den detaljrikedom som finns räcker gott och väl till för att låta spelaren följa med i kampanjens handling utan några distraherande moment. En detalj som jag blev ganska besviken på var explosionerna i spelet. Då varenda motståndare i spelet tenderar att explodera när de blir nedskjutna är jag förvånad över hur odramatiska dessa är. Det kan vara min egen bild av explosioner som är snedvriden men finns det explosioner i ett spel bör utvecklaren se till att de är häftiga på köpet. Detsamma gäller musiken som förvisso är väldigt välgjord men den håller sig alltid i bakgrunden förutom några få tillfällen då tonerna hjälper till med känslan och får mig riktigt engagerad. Det skulle definitivt inte skadat med mer av den varan.

Spelets livslängd är helt och hållet beroende av hur pass länge spelaren orkar skjuta ner samma plan om och om igen för även om kampanjen tar runt 10 eller 12 timmar att ta sig igenom finns det förutom multiplayer också ett gäng specialuppdrag som blir upplåsta under spelets gång. Själv kände jag att efter kampanjen och ett gäng multiplayermatcher fanns inte längre det där lilla extra för att jag ska vilja starta upp spelet igen.

Är man inte redan förtjust i tidigare HAWX eller har ett stort intresse inom flyg finns det inte mycket annat som kommer locka en i H.A.W.X 2. Är man däremot en flygplansjunkie finns det få spel jag kan rekommendera mer då det är precis vad man erbjuds i väldigt stora mängder. Själv kommer jag nog att hålla mig nere på marken ett tag till innan lusten att återigen dra till skyarna återkommer.

 

H.A.W.X 2

8

Grafik

7/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

9/10

Hållbarhet

6/10

Plus

  • Det är kul att flyga

Minus

  • Man tröttnar på att flyga.