Ett pusselplattformsspel där man kan gå vänster, höger och hoppa. Hur kan det bli så här bra? Hur kan det bygga upp en sådan känsla som många multimiljonkronorsspel inte ens tycks våga drömma om?

Med Limbo vill Playdead leverera ett långsamt plattformsspel med en mörk atmosfär, där varje konturfylld och dyster miljö är ett pussel som med en försiktig nyfikenhet behöver lösas. Fiender lurar i – eller i många fall, är – skuggorna, och även om dom är ett hot så handlar det om att förstå hur man behöver undkomma dom snarare än att ha ihjäl våg efter våg av hjärndöd AI. En del fienders scriptade beteenden kan ibland bli lite väl stela, men Limbo blir förlåtet.

Limbo 1

Man kan även förlåta den ibland elaka pusseldesignen. Att dö brukar i tv-spel innebära ett straff, eller åtminstone ett tecken på ett misslyckande från spelarens sida. Med Limbos  ”dö för att se hur det funkar”-pussel har man ofta inget annat val än att ta livet av den lilla pojken, bara för att ett dussintal självmord senare förstå hur situationen behöver lösas. Det tar emot, inte bara för att jag egentligen ser det som medioker speldesign, utan främst för den stämning som spelet bygger upp.

Känslan av en nästan hjälplös pojke, fast i en obegriplig värld som vill honom illa, gör att varje felsteg tar emot på ett personligt plan. Den svarta, korta kontur på skärmen som representerar protagonisten hör verkligen inte hemma på den här hårda platsen. Att dom svartvita miljöerna ofta är lika farliga och oförlåtande som varelserna som bor i dom tvingar bort alla känslor av avslappning. Scenerna kan ibland vara fantastiskt vackra i sin minimalism, men man lär sig snabbt att en vacker skuggformation lika gärna kan vara dom insektsliknande benen av stundande undergång.

Limbo 2

Ja, det där blev kanske lite väl pretentiöst skrivet. Men en recension av det här spelet kräver det. Genom enkla kontroller, utmanande pussel och en nedbantad och framför allt tyst stämning lyckas Limbo fånga en unik och personlig känsla. För dom som är trötta på automatvapen, hollywoodexplosioner och storslagna orkestrar; för dom som vill ha ett avbrott från steroid-stereotypa rymdsoldaters svordomar eller färglada kristaller som ska läggas i ordning så att dom försvinner; för dom som vill uppleva något fräscht, annorlunda och unikt; och för er som saknar Another World: Här är Limbo. Värt varenda krona.

Limbo

8

Grafik

9/10

Ljud

9/10

Spelbarhet

9/10

Hållbarhet

6/10