Travellers’s Tales Lego-spel har hittills alltid underhållit mig. De har med sin simpla spelmekanik och charmiga humor lyckats skapa en stämning som trots sin repetitiva natur sällan känns jobbig att handskas med. En stor del av detta är självklart licenserna som har används för att skapa en rolig miljö att använda sina plastbyggarkunskaper i. Star Wars, Indiana Jones och Batman har alla används och mina ögon var Lego Batman alltid Traveller’s Tales klart bästa hantverk. Till skillnad från Indy och Luke krävde inte Batman att man kunde någon film utantill och trots att jag är mycket bekant med samtliga film-serier och dess karaktärer blev jag imponerad av såväl bandesignen som humorn som TT utnyttjade för att roa. Dock måste jag sorgligt nog be Batman att ställa sig åt sidan för det är en ny kung på berget; en liten trollkarl med ett ärr i pannan.

Lego Harry Potter: Years 1-4 är precis som de tidigare spelen i Lego-serien ett spel som kretsar kring att utforska kända platser och ögonblick i filmerna (ja spelet följer filmerna närmre än böckerna) medan man bygger, skjuter och samlar plastbitar. Det är ett koncept som knappast har utvecklats och det kan ibland kännas smått ledsamt att inse att man sitter och spelar samma koncept som för sex år sen, men vad gör det egentligen så länge som man har kul?

LHP_Screen43_Wave5

Jag måste erkänna att en stor anledning varför Lego Harry Potter: Years 1-4 fyller mig med ett glädjerus är på grund av materialet som det baseras på. Medan Star Wars, Batman och Indiana Jones alla är serier jag älskar så är de ingen match för den lilla trollkarlen. Hans äventyr på Hogwarts är en av de viktigaste fiktiva upplevelserna i mitt liv och det finns väldigt få karaktärer och berättelser som gagnar så mycket respekt från mig som Rowlings mästerliga saga. Det är med detta i åtanke som jag säger att uppskattningen av detta spel till stor del (ganska uppenbart) har att göra med hur mycket man gillar Harry Potter.

Humorn är precis som Indiana Jones och Star Wars helt skräddarsydd för fansen som kan scenerna utantill och vet man inte varför det är kul att se Vernon Dursley få ett Hogwarts-antagningsbrev slängt i sitt bakhuvud faller en viktig del av spelet bort innan spelaren hunnit ta kontroll över plast-Harry och plast-Hagrid för första gången.

lego-harry-potter-screens-3

Spelets uppbyggnad kretsar precis som titeln avslöjar kring de första fyra böckerna i serien och dessa fyra episoder är alla precis rätt längd. Man hinner aldrig känna sig trött på en av handlingarna innan denna är slut och man rör sig vidare till nästa bok. Till skillnad från de tidigare delarna i serien finns det lite av en free roam-aspekt i Lego Harry Potter och utöver huvud-hubben i form av Diagon Alley är även Hogwarts tillgänglig att utforska med Harry, Ron och Hermione. Det är kul att utforska slottets (om något för få) korridorer och det finns alltid nya anledningar att återbesöka gamla platser. Under spelets gång måste Harry, Ron och Hermione gå på olika lektioner för att lära sig nya kunskaper, vilket gör att spelet blir lite mer varierande. Lektionerna räknas inte som något av kapitlens banor utan agerar som en sorts brygga mellan de olika ögonblicken som spelet fokuserar på.

Faktumet att man genom åren lär sig nya trollformler gör det även lättare att acceptera spelets placerande av objekt som är oanvändbara första gången man besöker en plats. I de gamla Lego-spelen berodde det helt enkelt på att man inte hade rätt karaktär med sig utan var tvungen att spela igenom banan i ”freeplay” (där man fritt kan välja mellan den stora mängden karaktärer spelen bjuder på) medan man i Lego Harry Potter i alla fall kan trösta sig genom att tänka ”det är ju i alla fall logiskt att jag inte kan allt än”.

Förutom en strukturell ändring är den största skillnaden mellan Harry Potter och hans föregångare den stora lättnaden att vi nu slipper de påtvingade fordonsnivåerna som de andra spelen i Lego-serien bestraffat oss med. Det finns knappt några tillfällen där spelet tvingar en att använda fordon och de få som finns är betydligt lindrigare än de vi har vant oss vid tidigare.

lego-harry-potter-screens-2

Lego Harry Potter: Years 1-4 är kort och gott ett Lego-spel, på gott och ont. Det skiljer sig inte betydligt från sina föregångare men provar sig framåt precis som Läderlappen gjorde innan och förbättra formeln en aning, trots att lite mer drastisk förändring hade kunnat resultera i något mer intressant. Dock kommer alla de som har uppskattat den lättsamma samlings-manin och samarbetsglädjen som de tidigare spelen erbjudit knappast bli besviken. Till skillnad från dess föregångare lyckas Lego Harry Potter få mig att se fram emot nästa del i serien och det måste i alla fall räknas som någonting extremt positivt. Finslipar skaparna på några av småfelen (som att fastna lite här och var, irriterande fiender som håller fast en lite för lång tid och förbättrat sikte) och den bisarra bristen på online co-op, kan nästa del om Harry Potter stå ut som det allra bästa Lego-spelet.  Jag hoppas Traveller’s Tales lyssnar och tar till sig, för om med tanke på att de tre bästa böckerna är de som saknas i detta spel så är ett spel som följer samma kurva att föredra!

Lego Harry Potter: Years 1-4

8

Grafik

7/10

Ljud

7/10

Spelbarhet

8/10

Hållbarhet

8/10

Plus

  • It's Lego!
  • Humorn
  • Kul att spela

Minus

  • Behöver något nytt