Lagom till Jake Gyllenhaals inträde på stora duken som Prins Dastan, släpper Ubisoft ännu ett spel i Prince of Persia-serien. Spelet är helt fristående från filmen och trots den uppenbara tidssynkroniseringen mellan de två så är handlingarna inte relaterade till varandra. Dock är det ingen uppföljare Nolan Norths okrönte prins resa tillsammans med prinsessan Elika heller. Vi får istället återse prinsen från förra generationens trilogi och följa honom på ett äventyr som utspelar sig mellan ”Sands of Time” och ”Warrior Within”.

När Prince of Persia gjorde hoppet till den nuvarande konsolgenerationen delades fokuset upp rejält. Det som genom ”Sands of Time”-sagan hade varit en vigsel mellan plattformssekvenser och stora svärdstrider hade blivit utbytt av ett spel som enbart fokuserade på plattformsaspekten. Detta fungerade dock till spelets fördel och jag njöt av varje sekund jag spenderade ihop med prinsen och Elika, vilket gjorde mig skeptisk till att återigen besöka sand-trilogin.

15b3eee29e7a9f0925d24b1f6c3c65284859b0f1

Handlingen i Forgotten Sands är precis som titeln förslår oerhört enkel och lätt att glömma bort. Eftersom den utspelar sig mellan två tidigare berättade historier inser man snart att både början och slutet på berättelsen är oväsentliga då ingen i tidigare spel i serien har nämnt dem. Dock placeras dessa tankar snart åt sidan i takt med spelets ökande tempo, och snart bryr man sig inte om vem som måste rädda vad, för man har helt enkelt för roligt.

De som hoppades på att återföreningen med den gamla prinsen skulle leda till en större betoning på action får tyvärr inse att de än en gång blivit utröstade till fördel av plattform-momenten. För trots att fienderna är betydligt fler i Forgotten Sands är stridssystemet simpelt och obearbetat och man finner sig snart i vanan av att återanvända samma knep på i princip varenda typ av fiende man stöter på. Under resan gång samlar man på poäng som utnyttjas för att uppgradera de få krafterna som prinsen har till sitt förfogande. Dessa uppgraderingar känns oftast inte särskilt kraftfulla och efter man har uppgraderats sin slagstyrka känner man sig redan tillräckligt kraftfull att ta sig an allt spelet sätter emot spelaren.

70404_PrinceOfPersiaTheForgottenSands-Screenshot-21

Prince of Persias styrka kommer precis som sin pastellfärgade föregångare från de roliga plattformsekvenserna. Efter den inledande sektionen börjar en otroligt underhållande och väl-koreograferad resa genom tempel och höga torn, där prinsen tvingas springa på väggar och snurra på stänger för att återställa balansen i det sammanfallande kungariket. Man känner ett naturligt flyt när man börjar svinga sig sig runt rummen och även om allt börjar med en relativt lugn och förutsägbar takt så ökar utmaningen snabbt i takt med nya egenskaper som prinsen får. Det blir vatten som måste frysas, väggar som måste återskapas och tid som dras tillbaka som ger Forgotten Sands dess identitet och även om det kanske tar en aning för lång tid för spelet att sätta spelarens bemästring på prov, dock ändras detta mot slutet av spelet då man vid ett flertal tillfällen måste kombinera och avlösa manövrar på löpande band.

Forgotten Sand knappast den exotiska smällkaramellen dess föregångare var. Borta är cel-shadingen, de gröna växtligheten och de 1001 ljusgloberna som den andra prinsen eftersökte. Tillbaka är dock den välbekanta miljön från den förra trilogin, på både gott och ont. Den öppna världen i det förra spelet blev ett fåtal gånger smått förvirrande, vilket är ett problem som Forgotten Sands lyckas undvika nästan helt. Det är vid de allra flesta tillfällen helt klart vart nästa punkt är och hur denna ska nås, dock är det nu ett flertal pussel som står mellan dig och ditt nästa mål. Dessa är oftast ganska simpla och kan lösas med lite logik, men sen finns de få som står ut, som lyckas stoppa spelets flöde ordentligt. Precis som i spel som God of War känns pusslen oftast som ett sätt att lägga på minuter på upplevelsen, vilket bara irriterar.

13951_4b85c1320a38d

Forgotten Sands utnyttjar samma grafikmotor som Assassin’s Creed 2 gjorde, och det syns. Dekoren i Forgotten Sands påminner mycket om den i Assassin’s Creed 2 och det är med detta i åtanke som man även känner lite besvikelse när man ser den i överlag relativt oengagerade detaljrikedomen och karaktärsmodellerna. Spelet ser verkligen inte dåligt ut, dock känns miljöerna livlösa och extremt simpla med tanke på vad vi har sett grafikmotorn användas till tidigare.

Prince of Persia: the Forgotten Sands är ett underbart roligt äventyr som underhåller så länge som det varar. Tyvärr är äventyret på tok för kort och saknar omspelningsvärde nästan helt. När spelet är slut är man lämnad med ett starkt sug efter mer av de slutgiltiga timmarnas utmaningar tillsammans med en hög av troféer eller prestationspoäng beroende på plattform man har spelat på. Handlingen faller precis som sanden i titeln i glömska, medan den annars otroligt underhållande lilla resan minns med glädje. Prince of Persia: the Forgotten Sands är knappast ett mästerverk, eller en ny höjdpunkt för Prince of Persia-serien, men det är en liten pärla som alla fans av serien borde hålla ögonen på. Jag måste erkänna att jag hellre skulle se en uppföljare på förra spelet i serien, men jag får nog erkänna mig slagen, för prinsen hör nog bättre hemma inomhus.

Prince of Persia: Forgotten Sands

7

Grafik

7/10

Ljud

7/10

Spelbarhet

7/10

Hållbarhet

7/10