Spelinformation

  • Testad plattform: Xbox 360
  • Utvecklare: Remedy Entertainment
  • Utgivare: Microsoft Game Studios
  • Genre: Actionäventyr
  • Antal spelare: 1 Offline
  • Finns till: Xbox 360 | Xbox One (Remaster) | Windows
  • Släpps: 2010-05-14

 Det var sju år sedan som vi senast såg ett spel från Remedy och när de första bilderna på Alan Wake visades tog det inte lång tid innan hypen började gro. Den hypen har fått ett bra tag på sig att växa men frågan är om våra finska grannar i slutändan har gjort sig förtjänta av den?

Bright Falls heter den lilla ”Twin Peaks”-inspirerade staden där författaren Alan Wake och hans fru Alice har hyrt en stuga för att komma bort ett tag från det hektiska storstadslivet. Alan är en mycket framgångsrik författare som skrivit flera bestsellers, men tyvärr har han fått en skrivblockering och inte lyckats komma på en enda ny idé för en bok på två år. Inte helt oväntat så är det Alice som har övertalat sin make att de ska åka iväg till Bright Falls ett tag i förhoppningen om att miljöbytet ska hjälpa honom att börja skriva igen. Dock dröjer det inte många minuter från att de har anlänt till att skumma saker börjar hända.

4370244637_a41fb916f8_o

Alan Wake är en thrillerberättelse med en gnutta skräck som lånar/inspireras av tidigare nämnda Twin Peaks och kända skräckförfattare där Stephen King gärna nämns vid flera tillfällen. Spelets stora tema är det klassiska ljus mot mörker vilket inte bara speglar sig i berättelsen men också i stridssystemet. Alan Wake är ett actionspel och hur vi kontrollerar vår hjälte är ingenting nytt för genren. Alan kan springa, skjuta, hoppa och dra i spakar, men förvänta er inget coversystem som i Gears of War eller enkla närstrids-kombos som i Uncharted. Vad vi däremot får är en liten twist när det gäller hur man måste hantera fiender. Då alla fiender man möter är skyddade av ett mörker, (bokstavligt talat då man kan se skuggorna svepa runt fienderna) så måste de först utsättas för en hel del ljus innan pistolkulor har någon effekt. För att klara detta så har Alan blandade verktyg till sin hjälp där det mest grundläggande är en ficklampa. Att behöva lysa med en ficklampa på en fiende innan man kan skada den kanske inte låter så spännande på pappret, men när man möter tre stycken fiender samtidigt och ofta bara har möjlighet att lysa på en i taget så tenderar pulsen att sakta men säkert stiga. Trots att man har en trogen ficklampa till hands så kan att fly vara att föredra framför att slåss och bli överrumplad av ett stort antal fiender som vägrar ge sig. Vid dessa tillfällen kan spelaren med ett enkelt knapptryck springa snabbare en bit, men då Alan är en författare och inte en löpare så är det sällan denna boost räcker för att ta sig ur alla situationer som uppstår. Skulle det vara så illa att fienderna kommer för nära och inleder en attack så räcker det med ett vältajmat knapptryck på springknappen för att göra en undanmanöver och komma undan oskadd. Jag älskar den här funktionen. Inte bara att man får möjligheten att ta sig ur pressade situationer, men den är även väldigt bra balanserad mot spelet eftersom man inte kan använda den hela tiden för att undvika alla attacker. Använder man den för tidigt hinner fienden sikta om sitt slag, och väntar man för länge hinner man inte undan. Att en perfekt tajmad undanmanöver belönas med en kort ”slowmo”-effekt är även det riktigt schysst då man väldigt snabbt hinner se hur nära det faktiskt var att man blev träffad. Lättnaden över att undvika ett yxhugg när ens hälsa är nära botten är helt enkelt underbar.

Kontrollen är det generellt sett inget fel på. Alan gör det man vill, även om jag ibland blev fundersam på varför vissa kanter var så svåra att klättra över. Knapplaceringen är logisk och ingen spelare borde ha problem med att göra det han/hon vill göra, oavsett om situationen är stressad eller ej. Något som dock inte fungerar helt tillfredsställande är bilkörningen. Styrningen är förvisso enkel och fungerande, men känslan av att köra bil är långt ifrån lika bra som i t.ex. GTA IV. Dock så ligger inte spelets fokus på bilkörningen så de flesta av oss borde kunna ta oss igenom dessa korta segment utan att någon form av irritation blir särskilt stor. Något som fungerar suveränt är dock kameran som har ett par fiffiga funktioner. Kameran följer Alan från den klassiska ”över axeln”-vinkeln och kan när som helst spelaren behagar byta sida för att ge en bättre överblick. Något som jag inte märkte direkt var även att kameran automatisk anpassar sin axelplacering beroende på hur spelaren rör sig. Detta var något jag uppskattade mycket då denna lilla funktion gjorde en hel del för spelets känsla när kameran hade ett mycket bättre flyt än den vanliga fasta kameran man annars ofta ser i tredjepersonsspel. Precis som i ”Max Payne” är grunden i ”Alan Wake” väldigt enkelt, men med väldigt små medel hålls spelmekaniken någorlunda varierande för att man inte ska tröttna, men det är inte heller det enda som motiverar spelaren att fortsätta.

alan-wake-1

Den största motivationen som spelaren har är inte helt oväntat spelets story som är riktigt spännande till större delen av spelet. Historien har en liten svacka strax innan slutet men den återhämtar sig väldigt fort. Vad denna svacka beror på är att spelaren får för många svar innan nya frågor hinner ställas, vilket förstör en del av mystiken. Berättelsen håller annars en jämn nivå av spänning och thrillerskräck med några välkomna spikar och extremt få bottnar. Under historiens gång hinner vi lära känna flera karaktärer, även om man mest skrapar på ytan av vad som verkar finnas där hos varje person. De flesta karaktärerna känns trovärdiga, vilket delvis beror på röstskådisarna som håller en ganska bra nivå men tyvärr inte i samma klass som Dragon Age. Dock är standarden på rösterna högre än vad vi vanligtvis ser i spel. Jag gillade majoriteten av alla personer man fick möta, men det fanns ett par som inte verkade passa in i spelets handling. Jag vill undvika spoilers, men personligen tycker jag inte att ”humoristiska” one liners hjälper stämningen när man slåss för sitt liv. En annan biroll i handlingen vet jag fortfarande inte varför denne var med, eftersom denne karaktär var både stereotypisk och väldigt platt utan att egentligen bidra med något till handlingen.

På den grafiska sidan klarar sig Alan Wake väldigt bra på de flesta punkterna. Den största missen är några karaktärers munrörelser som är för stela för ett spel släppt 2010. Annars är animationerna riktigt bra och jag lyckades inte uppmärksamma några ställen där karaktärernas rörelser var onaturliga eller dåligt utförda. Miljöerna är däremot nästintill felfria. Vore det inte för några lågupplösta texturer så skulle Bright Falls vara en av de mysigaste städerna jag gått igenom på ett bra tag. Ingen byggnad i Bright Falls är bara en byggnad för utfyllnad utan allting ser ut som något man förväntar sig kunna hitta i en liten stad bland bergen som denna. Större delen av spelet utspelar sig dock ute i skogen vilket kan bli lite tröttsamt emellanåt, men att se den kraftiga vinden gripa tag i träden är riktigt snyggt och är en av få effekter i år som jag har stannat upp för att titta närmare på. Musiken i spelet gör ett mycket bra jobb när det gäller att bygga upp stämningen, och även om jag inte skulle vilja lyssna på alla låtar när spelet är avstängt så passar låtarna väldigt bra in med spelets övergripande känsla. Jag ska erkänna att jag är riktigt förtjust i de instrumentala bitarna som är de absolut bästa musikstyckena i spelet. Ljudeffekterna håller även de hög klass, men var beredd på att få höra väldigt mycket skottlossning och det fräsande ljudet av att bränna bort mörker med din ficklampa.

alanwake201202171528023

Hela äventyret tog ungefär sju timmar att ta sig igenom och jag är väldigt nöjd. Alan Wake kommer troligtvis inte räknas som årets bästa spel, men med ett enkelt välpolerat gameplay och en riktigt spännande story så är åtminstone jag sugen på att återvända för att se vad mer Bright Falls har att erbjuda.

 

Alan Wake

8

Grafik

8/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

9/10

Hållbarhet

6/10

Plus

  • Stämningsfullt och vackert

Minus

  • Enformig mekanik