I torsdags var det dags för mig, min rogue Gonsalez och min guild att testa på Icecrown Citadel på Heroic Mode. Heroic betyder först och främst större utmaningar för guilder som klarat av instansen på Normal och som då är ute efter lite svårare nötter att knäcka.

I Icecrown Citadel kan raidledaren själv välja vilka bossar som skall bekämpas på Heroic och vilka man fortfarande vill möta på det “normala” sättet. Detta tillför att man inte behöver fastna på en boss allt för länge utan har möjligheten att “ge upp” och klara av den på en svårighetsgrad man behärskar. Innan vi startade i torsdags hade vi som mål att testa Heroic Mode på först och främst benhögen Lord Marrowgar. Väl framme vid bossen gick vi igenom taktiken och gjorde vårat första försök, vilket resulterade i en wipe. Dock ingen dålig wipe, vi hade haft hyffsad kontroll på fighten så vi fortsatte kämpa. Strax därefter gick han i backen och vi kunde stoltsera med våran första kill i ICC25-Heroic. Vårat nästa heroic-mål för kvällen var Gunship Battle, en fight som är betydligt tråkigare än den låter. Jag har aldrig tyckt om fighten på Normal så jag hoppades lite att den på något vis skulle vara roligare på Heroic. Tji fick jag när det i princip var precis samma mechanics som vanligt. Några gäspande minuter efter vi kastat ankar hade vi klarat av kvällens andra Heroic kill (om man nu dödar ett luftskepp, vill säga). På grund av vårat goda humör testade vi även Deathbringer Saurfang på den heroiska nivån, mest för att se hur det skulle gå. Vi slog oss blodiga, wipeade och bytte till normal inställning, nästa mål var inte Saurfang, det var Mr.Morbid, Rotface. Och där fick vi stanna resten av kvällen. Till slut var vi riktigt, riktigt nära att klara av honom men vår raidtid rann ut och vi packade ihop för kvällen. Dock inte besvikna på något vis, vi hade fått svart på vitt att vi verkligen är redo för Icecrown Citadel, den svårare versionen.

Jag måste ändå erkänna att jag är lite småbesviken på motståndet. De flesta fighterna verkar inte skilja sig mycket i utförande, de olika svårighetsgraderna emellan. Genomgående verkar det vara “…ja, han slår lite hårdare och har mer HP, så se till att trycka hårt på knapparna. Just det, elden på backen, som alltid varit där och ni aldrig skall stå i, gör mycket ondare!”. Lite fattigt i mitt tycke. Men det är fortfarande fantastiskt roligt att klara av det, att slå sig längre in i instansen och pressa våra gränser. På torsdag ger vi oss in igen, håll tummarna för oss!