Spelinformation

  • Testad plattform: Xbox 360
  • Utvecklare: 4A Games
  • Utgivare: THQ
  • Genre: FPS
  • Antal spelare: 1 Offline
  • Finns till: Multiformat
  • Släpps: 2010-03-19

 När man tänker sig mörk postapokalyps är Moskvas tunnelbanor kanske inte den mest uppenbara miljön, men Metro 2033 vill övertyga dig om motsatsen.

Spelet utspelar sig ett antal år efter ett kärnvapenkrig, och dom sista överlevande i Moskva har drivits under jord av strålningen på ytan. Bland tunnelbanornas perronger och spår har dom sakta börjat bygga upp små samhällen och gör så gott dom kan för att överleva. Grupperna är splittrade och resor mellan stationerna görs än svårare av banditer, monster och övernaturliga fenomen som rör sig i tunnlarna. Som Artyom, en ung man i ett av samhällena, är det upp till dig att bege dig iväg från ditt hem för att vända den desperata situationen till det bättre.

Så här långt låter det egentligen inte särskilt originellt. Men handlingen i spel är ofta klyschiga och istället handlar det om genomförande och presentation. Och det är här som Metro 2033 verkligen skiner.

Hela spelet har en näst intill fantastisk detaljrikedom som förverkligar världen spelet igenom. I dom små samhällena sitter folk och lagar mat och berättar historier över öppen eld, smutsiga madrasser har trängts in i hörn, vykort från tiden innan kriget pryder väggarna, och bakom allt det här skymtar det spruckna kaklet från tågstationerna. Människor berättar rykten för varandra och om man stannar upp och lyssnar känns världen plötsligt ännu större. Även ute i dom farliga tunnlarna märks den här detaljrikedomen. Ett rum kan berätta en hel historia med bara en död kropp, en sprucken gasmask, en slocknad lägereld och ett intorkat blodspår. Varje område känns nytt och spännande och utvecklarna 4A Games har verkligen lyckats variera miljöerna trots ett så begränsande ämne som tunnelbanan kan tyckas vara.

Extra uppmärksamhet måste ges till ljuddesignen, som bitvis är helt fenomenal. En gasmask behövs dom gånger man besöker ytan, och när filtret börjar ta slut blir karaktärens andning allt mer hektisk och ansträngd. Det tar tid innan man faktiskt inser att det är karaktärens andning som gör att man sitter så stressad.

Tyvärr matchas inte den fantastiska atmosfären med lika fantastisk speldesign. FPS-kontrollerna fungerar bra och det blir en del överraskande ögonblick genom spelet, men efter dom första timmarnas förtjusning börjar det ibland kännas repetitivt. AIn hos motståndarna är inte den bästa, och när man för tredje gången kommer in i en miljö där en ny sorts fiende kryper ut från hål i väggarna känns det bitvis stelt och strikt. Filter för gasmasken är ofta snålt utplacerade, och det var mer än en gång då man dog och insåg att senaste gången man kunde köpa nya filter var tre banor bakåt.

Handlingen är även den ojämn. Världen i sig känns levande genom hela spelet, men målen och uppgifterna kan ibland te sig plötsliga och omotiverade. Efter tre meningar från en total främling så ska man nu ge sig ut på jakt efter en eller annan förlorad sak mitt i Monsterträsk. Det blir att man spelar vidare för att få se mer av världen snarare än för att rädda den.

Det är svårt att skriva för mycket om hur långt atmosfären faktiskt bär Metro 2033. Handligen känns ibland tunn (förhoppningsvis byggs den ut i DLC) och striderna kan ibland bli enformiga, men ändå vill man se mer, uppleva mer och höra mer om mystiska visioner, om spökskuggorna i övergivna tunnelbanevagnar, om samhällena och om varelserna på ytan. Bristerna kommer förmodligen hålla Metro 2033 borta från dom flestas ”Best of 2010” men för dom som beger sig ned i tunnlarna erbjuds en bitvis unik och spännande upplevelse.

 

Metro 2033

7

Grafik

7/10

Ljud

9/10

Spelbarhet

7/10

Hållbarhet

6/10