Det första jag tänkte när jag fick reda på att jag skulle recensera OS spelet Vancouver 2010 var att jag skulle få spela ett extremt repetitiv sport spel med relativt dåliga kontroller och halvbra grafik. Det var ungefär det jag fick.

Vancouver 2010 består utav 14 olika grenar, men det finns i princip 3 olika sorters gameplaylägen som gäller för alla grenar:

  • Utförsåkning/Slalom; (Går ut på att så snabbt som möjligt komma igenom banan)
  • Race; (Här gäller det rätt uppenbarligen att komma först)
  • Hopp; (Large Hill och Aerials)

19001Bobsleigh_3

Detta gör spelet extremt repetitivt och man tröttnar redan efter en timme på att spela de olika grenarna.

Det första jag märker efter att ha spelat igenom ett par grenar är den otroliga svårighetsgraden. Jag kommer konstant sist i alla grenar jag testar, först trodde jag det berodde på att jag helt enkelt sög, så jag lät min kompis ta över och spela några grenar. Han hade dock minst lika mycket problem med att klara grenarna som jag hade. Efter någon timmes spelande började jag vinna några utav grenarna, men det var absolut ingen lätt uppgift.

19006Giant_Slalom_2

Vilka köper egentligen sportspel? Hardcore gamers? Knappast, oftast är det sportfantaster som kanske inte spelar så mycket på sin fritid som spelar dessa spel, så varför har utvecklarna gjort det så svårt att vinna i de olika grenarna? Casual gamers lär tröttna rätt snabbt på det här spelet och gå vidare till bättre sportspel tack vare just svårighetsgraden. Å andra sidan tycker jag att när man väl åker ner för backarna så är det ändå en rätt häftig känsla och i korta perioder kan det vara riktigt kul. Grafiken är även väldigt bra, musiken även så, men jag känner att det negativa med hästlängder överväger det positiva i det här fallet.

 

Vancouver 2010

Vancouver 2010
5

Grafik

7/10

Ljud

5/10

Spelbarhet

4/10

Hållbarhet

2/10

Plus

  • Grafik & Musik

Minus

  • Tröttnar inom en timme
  • Urusel kontroll