Spelinformation

  • Testad plattform: Playstation 3
  • Utvecklare: Airlight Games
  • Utgivare: Capcom
  • Genre: Tredjepersonsskjutare
  • Antal spelare: 1 Offline
  • Finns till: Xbox 360 | Windows
  • Släpps: 2010-01-22

 
Det är ingen nyhet att spelindustrin lider av en viss brist på nya idéer. Vi spelar vad som i princip kan kallas för samma spel med olika maskering flera gånger om året. En av få stora utvecklare som faktiskt verkar försöka sig på nya spelkonventioner är Capcom. Med spel som Dead Rising, Lost Planet och förra årets förmodligen största besvikelse Bionic Commando står det klart att Capcom inte är rädda för att försöka sätta en unik prägel på de mest vanliga genrerna. Deras nyaste försök till att ge oss någonting nytt heter Dark Void som ska tillåta spelaren att välja mellan luftburna strider och vanligt tredje persons action på marknivå. Dessvärre fungerar inte allt så felfritt som man kan hoppas trots en intressant premiss så misslyckas resten av spelet engagera.

Will är en läderjacksbeklädd man som under ett flyguppdrag kraschlandar med sitt plan och kollegor i Bermuda-triangeln. Väl inne i triangelns mystik finner de sig i en parallell värld fylld med bisarra robotar och utomjordingar. Handlingen har en intressant grundtanke och att se 30 och 40-talsmode och objekt blandas med den vide det här laget klassiska neonblåa ”Halo”-designen är först väldigt intressant, dock blir det precis som resten av spelet så småningom en för långvarig erfarenhet.

DV4

Karaktärerna är väldesignade och utomjordingarna är riktigt obehagliga så länge som man inte kommer för nära och ser de lågupplösta texturerna. Spelet kan som helhet i princip summeras med den meningen ”allt ser bra ut, bara man inte kommer för nära”. För även om karaktärerna och miljöerna ser bra ut i det stora hela finns det på i princip vartenda objekt i spelet någonting som står ut som fult. Will och hans medmänniskor har alla fula skuggtexturer och munnarna har ofta svårt att hålla sig i fas med dialogen. Dessutom hade jag vid ett tillfälle det värsta framerate-problemet jag någonsin upplevt, då spelet stannade upp och blev söligare än en 25-årig diabildprojektor.

Bandesignen i Dark Void är inte heller någonting som står ut som bra, för även om miljöerna är vackra och till viss mån bra så är det uppenbart att de ställen där Dark Void är som roligast är de platser där jet packen knappt går att använda och i ett spel vars fokus ligger på just det verktyget blir det ett enormt problem.

DarkVoid_GC2009_073109_3

Även kontrollen går emot just det som ska få Dark Void att stå ut och trots att själva flygandet i sig fungerar på ungefär det sättet man skulle önska så misslyckas spelet fullständigt när det väl kommer till att strida i luften. Att sikta och skjuta kan ibland vara näst intill olidligt då fienderna svänger och far över skyn. Det slutar oftast med att man istället kapar något av fiendens skepp och använder sig av det för att på ett mer effektivt sätt avgöra slaget. Dock är även detta ett irritationsmoment då man omedelbart måste utföra ett Quicktime event som snabbt även det blir frustrerande utdraget och efter punkten då man väl får sin trofé/prestation för att stjäla tio stycken är de nästan outhärdliga.

På marken hukar man sig bakom diverse saker i miljön och tittar ut för att skjuta, precis som i vilket Gears of War-influerat spel som helst, men Capcom har lagt in ett fokus på att kunna uppgradera sina vapen och i och med att man dödar fiender och utforskar miljöerna kommer man hitta massor av poäng som kan konverteras till uppgraderingar. Det hela känns dock relativt onödigt då det tar lång tid att nå någon uppgradering som känns viktig nog. Som om inte det vore nog lider spelet av samma problem som Turok-spelet som kom ut 2008 i och med att man klarar sig bäst utan skjutvapen och istället fokuserar på att utnyttja knogarna (och kniven i Turok’s fall) för att göra slut på fienderna.  Att ha ett spel där vilken närstridsattack är mer kraftful än de faktiska vapnen är gör att hela spelet känns felbalanserat.

Dv5

Dark Void är en svårdefinierad produkt, å ena sidan är det ett ganska kompetent tredjepersons actionspel, å andra sidan misslyckas det ganska rejält med allt som ska få det att stå ut från mängden. Det finns en anledning varför jag inledde denna text med att nämna Bionic Commando, för det är nämligen inget annat spel som Capcom har gjort som kan likna sig lika bra med Dark Void som just det. Trots uppenbara ambitioner misslyckas Dark Void engagera och när den korta upplevelsen är över är man glad att den är det.

Jag vill gilla Dark Void, dess handling är intressant i början, jet packet har potential och designen på fienderna och fordonen är riktigt bra, dock är det omöjligt att blunda för de enorma felen som finns. Miljöerna är inte varierade nog, musiken är bombastisk och bra, men används på konstiga sätt och alla spelmekaniker som gör Dark Void unikt är också de punkterna som skulle behöva förfinas ytterligare. Dark Void har potential och jag vill verkligen se Capcom göra ett till försök, dock kommer det krävas mycket jobb från deras sida. Här finns potential, men som det är nu är det väldigt simpelt; Dark Void är ett kort spel som inte lyckas roa fram till mål och finns det ett större misslyckande än det?

 

Dark Void

7

Grafik

7/10

Ljud

8/10

Spelbarhet

7/10

Hållbarhet

6/10