Spelinformation
- Testad plattform: Xbox 360
- Utvecklare: Infinity Ward
- Utgivare: Activision
- Genre: FPS
- Antal spelare: 1 – 2 Offline | 1 – 16 Online
- Finns till: Playstation 3 | Windows
- Släpps: 2009-11-10
Jag tänker inleda denna recension med att säga: ja jag har spelat den ökända banan ”No russian” och ja den är lite smått obehaglig, men Infinity ward har ju tagit ansvar för denna bana och valt att censurera den i flera länder, att du se som spelar har valet att bestämma själv om du vill spela den eller inte är bra tycker jag.
Att skylla på Infinity ward är larvigt, det här är ett spel, precis som Grand Theft Auto är ett spel likaså Mortal Kombat. Visst det finns inget direkt nöje i att meja ner massa oskyldiga människor på en flygplats men det är faktiskt ett spel, och dom som faktiskt njuter av banan borde kanske ha ett terapi samtal med studio23, jag personligen tyckte nog musiken var mest det som var mest obehagligt på den banan.
Med det sagt recensions dags!
Modern Warfare 2 är nog ett av dom spelen jag längtat mest efter i år, och jag har skyhöga förväntningar när jag sätter i spelet och startar upp det. Att ha höga förhoppningar kan vara direkt livsfarligt för oss spelare, man kan lätt bli besviken på saker man annars inte skulle brytt sig om.
Men Modern Warfare 2 sviker INTE i något aspekt enligt mig, möjligen är det en smula svårare än sin föregångare men det är kul med lite utmaningar här i livet, plus att det går ju alltid att ändra svårighetsgrad.
Grafiken är uppslipad sen det första Modern Warfare spelet, och framkallar fortfarande WOW känslor under spelets gång, jag tappade hakan flera gånger under spelets färd bl.a när jag körde snöskoter ner för en brant backe för att sedan hoppa ut i full fart över ett stup, jag tror ordet som bäst beskriver spelets gång är adrenalin, ja adrenalin är något som spelet pumpar ut i mängder till dig som spelar, inte en sekunds tristess, här är det action som gäller för hela slanten non-stopp!
När USA blir attackerat skrattar jag för mig själv och tänker, inte så super mäktiga nu va (Men en känsla av att jag vill hjälpa till och delta kommer till mig direkt) och precis som i det första Modern Warfare spelet dras man verkligen med in i handlingen och det känns som en bra action rulle där du som spelare har huvudrollen.
Av alla karaktärer i spelet tycker jag nog att Ghost är ballast, och teamet man är med i känns extremt bra sammansatt.
Kontrollen är precis som i det första Modern Warfare dvs. felfri, musiken mäktig och helheten lämnar ger gåshud längst armarna. Ai’n på fienderna är också kraftigt förbättrat enligt mig och jag dog minst tio gånger under spelets tre akter.
Dom två sakerna jag kan klaga på måste nog bli: spelet är för kort, trots att det är många banor så går det fort (sen om man vill ge sig på Veteran svårighetsgraden håller det nog lite extra) och att ibland känns fienderna frustrerande svåra, ett bra exempel är i banan ”loose ends” där man ska kopiera ungefär 2000 filer från en dator, samtidigt så ska man skydda den och det kommer verkligen fiender från alla håll och kanter, det bidrar till en panik känsla och man dör lätt.
Variationen på vapen är stor, allt från flertal pistoler till alla möjliga automatik gevär och så förstås personlige favoriterna Prickskytte gevären.
Banorna är varierande och man känner sig aldrig uttråkad under spelets färd. Lägg sedan på att man kan spela spelläget Special Ops med en polare och hela multiplayer delen så har du en given hit. Det jag spelat av Special Ops med en polare var skoj, trots allvaret och jakten på tre stjärnor skojade vi runt och larvade oss (man måste kunna göra det också)
Multiplayer delen som det har varit mycket snack om tycker jag inte alls fungerade dåligt på något sätt förutom att jag blev sönder ägd mer eller mindre hela tiden (jag får öva upp mina skills tror jag)
Hade detta spel vart lite längre, känts lite mer annorlunda än det första Modern Warfare så hade det lätt blivit 2009 bästa spel, men nu får den hamna i topp tre och det e inte fy skam det heller!
1 Kommentar
david, vi kan ta de där terapi snacket ja o du sen :) ok ja överdrev lite nu men helt ärligt så fattade ja inte va som pågick från början gällande ”No russian”, sen när man väl hajja läget efter sisådär 3e 4e skriket…så tänkte ja kort o enkelt…”hur ofta får man göra detta i ett spel 0.o ja tar nog o pepprar alla, ju mer tid de gick desstå tråkigare ja hade o desstå mer ja börja skjuta på de civila, lika bra än o stå där i 5/10min o ha tråkigt, jag skadar inte någon på riktigt” tänkte ja, på så sätt så fick ja inte några obekväma känslor, dessutom så fick ja en Left 4 Dead vibe med en gång, känndes som att en horde me zombies som skulle skjutas…hahah sjukt men för fasiken, det är ett spel o man ska leva in sig i spelet o ha kul så gott de går, ja ser spel som underhållning o inget annat :)
och ja kan avsluta med att säga att banan avslutades med ”fiender” mot slutet ändå, så det hade sitt syfte, då är det larvigt att se andra påstå att banan var meningslös, speciellt det viktiga cinematiken på slutet som va det häftigaste tvisten i spelet enligt mig, HELT oväntat…då man precis levde in sig i rollen som terrorist för en gång skull så…..om ja nu inte ska Spoila mer för de som inte har spelat igenom de.
det är min åsikt ialf o ja har alltid velat dela med mig det nånstans o ja tycker att ja gjorde rätt att dela med den här :)
GREAT recension David!