http://www.icybrian.com/images/reviews/cvsotn.jpg

Det var 1997 alltså 12 år sedan, jag var 15 år och hade ett Playstation 1 med massa spel till.

Jag hade ganska dåliga erfarenheter sedan tidigare från Castlevania spelet då min frustration gått ut över en hel del mega man spel på Nes var jag ganska säker på att Castlevania: Symphony of the night skulle suga sten hårt….

Ibland har man fel och ibland är man överlycklig över att ha fel, i fallet med Castlevania: symphony of the night hade jag FEL!

När jag först såg en trailer på ign eller gametrailers (minns inte vilken av dom) smälte jag helt och tog in allt från den vackra musiken till grafiken och alla coola moves Alucard kunde göra (Btw vad blir Alucard baklänges?)

Senare det året, närmare jul hade jag konstant snackat om spelet till min mamma som vid det här laget insett att det var bara att nicka och minnas namn, då allt annat var som grekiska för henne med ord som: moves, specialare,cheats release dates osv.

Jag är än idag så otroligt tacksam för min mamma valde att verkligen komma ihåg namnet, hon ringde till spelbutiken och beställde hem det till mig i julklapp, jag hade ingen som helst aning om hennes planer men fortsatte babbla på om spelet nästan varje dag.

Julafton kom jag hade önskat mig allt möjligt (mest spel eftersom det var/är min stora passion, hobby)
när jag fick det första paketet hade jag ingen aning om att det skulle bli en av mina bästa spel upplevelser någonsin.
Lite besviken att jag trots tjat och prat inte fått respons av min mamma på spelet öppnade jag paketet och fick en chock!

Där var det! i mina händer hade jag spelet som jag tjatat så mycket om!.
jul middagen och den obligatoriska fikat hemma hos min mormor kändes som tre år och jag kunde nästan se mtt första skäggstrå växa fram på hakan…. suck.

Fyra timmar senare är jag hemma igen och jag kastar mig framför tv,n och sätter på spelet, och jag minns dom två första sakerna som jag imponerades av var musiken den var magisk och jag hade inte ens startat spelet man kunde också styra ”now loading” texten, jag menar kom igen! vilka spel kunde man göra det med? nej juste ETT! jag börjar spela som Richter Belmont och tänker direkt: NEJ NEJ NEJ! vad är det här för skit!? jag ska spela som Alucard mamma har köpt fel spel, jag tittar på fodralet och tänker nej det kan inte stämma, så jag går upp för trapporna och ger Dracula på käften för att fem minuter sedan ta kontroll över Alucard, kartan i spelet avslöjar procenten jag avklarat och mycket senare i spelet upptäcker jag att med hjälp av ett par glasögon kan jag se en hemlighet på sista bossen, vad händer efter att jag dödat honom på det andra sättet? ETT HELT TILL SLOTT uppenbarar sig i upp och nedvänd anda!

Idag har jag inte kvar mitt Playstation men kom på att spelet finns på xbox live för 800ms points så jag köpte det direkt och sitter nu helt magiskt fängslad av ett av världens bästa spel och det absolut bästa Castlevania spelen

Spel idag saknar dom här sakerna, sakerna som gjorde upplevelsen helt magiskt.
Jag väljer fulare grafik och bättre spel vilken dag som helst över ett spel med otrolig grafik och keff story/Gameplay

Jag kände att jag var tvungen att skriva ner det här och dela med mig, du kanske inte håller med om det jag skrivit men om du inte har spelat spelet har du gått miste om det bästa Castlevania spelet hittills, nu 12 år senare känner jag på nytt dessa känslor inför det nya Castlevania spelet Castlevania: Lords of Shadow till Playstation 3 och Xbox 360, med Kojima Productions i framfarten förväntar jag mig något magiskt.